Återigen verkade Djan nästan släpa sina fötter efter sig. Det var nästan som om hon kunde höra hasandet. Långsamt. Spillde den tid som de inte hade. Hennes naglar, som var röda av torkat blod och vin, slog mot armstödet likt en tickande klocka.
“Säg mig, Djan. Varför är min fängelsehåla tom?” frågade hon och såg inte ens på mannen framför s…[Read more]
Ett litet flin speglade sig på Akilas läppar när hon hörde Djans ord. Som om det var ett skämt dem emellan. Hon mindes nog paladinen, hon som trodde på fel gud. Mindes att hon hade haft ett val. Athal eller Sharah och det var uppenbart vad hon hade valt. Fel.
Hennes ord om respekt och tal om diplomati fick henne att spänna käken. Vem var hon som…[Read more]
Efter sitt ofruktsamma möte med Saskia hade hon vandrat något frånvarande genom lägret. Som den ledare hon var fick hon ändå ha ett ansvar, se till att allt var som det skulle vara. Hjälpa där hon kunde, trots allt var hon tvungen att bära dem på sina axlar, leda dem i rätt riktning. Men vad var rätt riktning? Hon var besviken efter sitt samtal…[Read more]
Blicken följde mannen och hon var tyst när han presenterade sig. Det var intressant att se hur han rörde sig och tala. Förstås var han ingen man från Iselem, utan tron på Sharah. Bara det var en skymf, men då spelade det heller ingen roll om mannen offrades i ett uppdrag. Ett snett leende fanns på hennes läppar och hon reste sig upp för att lägga…[Read more]
Allt hade varit oplanerat. Camthalion var sällan den som planerade saker och ting, men den här gången hade han varit ute på andra ärenden. Redan när han satte foten i lägret hade flera kommit fram till honom och berättat sin verision om vad som hänt och vad som var tanken. Fast ingen av dem intresserade honom – det enda som var viktigt var Aeny…[Read more]
Först kände hon en lättnad över att det faktiskt var Etienne, ensamheten skulle få vänta lite till. Sedan kände hon hur hennes hjärta började slå irriterande fort, kinderna blev nästan lite röda. Hon skrattade glatt till och lade sedan sina armar omkring Etienne och höll henne nära en stund. Drog in hennes friska doft för att sedan möta hennes bl…[Read more]
Spänningen var så tjock att man nästan kunnat skära den med en brödkniv. Men i detta fall blev det ett vinglas som gick i kras som sprängde den, vilket fick Ithia att rycka till lite skärrat. Detta var inte vad hon förväntat sig då hon gått med på att besöka hovet och drottningen. Vad som borde ha varit ett enkelt uppdrag hade blivit väldigt komp…[Read more]
En tiondel av bytet i en räd var ofta en ganska stor del och än större denna gång som det verkade sen skulle Ingvals del skickas till hans familj. Ingen skulle kunna påstå att Ejvald inte såg efter familjerna till de krigare som föll under räderna på ett eller annat sätt. När Ragnhildr ställer sig upp och drar med lera över hans ansikte så se…[Read more]
Kanske höll han kvar magin lite längre än han behövde och det var nästan så det syntes runt honom hur han höll magin laddad runt honom. Hon höll hans hand som höll hennes och han såg väldigt frågande på henne. “Ett, vad är det hon gör i salen? Två är det Kettils ande eller en illusion där? Jag vill ha svar…” Hans röst var inte hotfull men kall o…[Read more]
Arlin verkade lite lättad över hennes berättelse.
‘Jag har väntat ett tag, jag var orolig över att du hade blivit påkommen.’ erkände han, men de hade inte tid att diskutera det just då. Han släppte henens hand och skyndade sig till sin egna häst, och snabbt som så var de på vägen igen, på väg mot Kaelred.
‘Allt har gått som planerat, än så…[Read more]
Flickan nickade lätt för sig själv, nöjd över att hon hade hittat rätt person. Nästan trotsigt mötte hon Moiras blick, som trots allt inte var helt lätt att möta då man var ett barn. Men barnen i Celeras hade ofta en annan syn på livet, en hårdhet som saknades hos många vuxna i andra länder där livet var enklare.
‘En som är intresserad av d…[Read more]
Hans kyssar hade varit farligt nära hennes känsligaste och mest intima plats men alltid mjukt rört sig runt utan att röra vid. Hans händer lade sig nu på hennes höfter. Ett mjukt men stadigt grepp där medan han rös behagligt av hennes naglar över hans hud. Med en sista retsam blick mot hennes ansikte och slitna ögon lät han kyssen fjäderlätt…[Read more]
Vésiva kunde inte rå för att ge ifrån sig ett bubblande skratt. Hon hade nästan hållit andan när han släppt hennes hand. Skulle han klara det? Svaret visade sig snart och hon var inte allt för förvånad.
“Åh… det kommer att bli bättre med tiden!” sa hon samtidigt som hon drog efter andan för att hindra sig från att skratta igen och höll ut hand…[Read more]
Hennes namn verkade eka i skogen, från båda brinkerna och hon försökte att svara dem så gott det gick medan hon dinglade fram och tillbaka där uppe i trädet. Det var svårt att fokusera riktigt, för det hela gjorde henne väldigt illamående.
“Herrie… Faegrim!” utbrast hon, men tystnade när det var andra röster som hördes. En mörk blick fanns ho…[Read more]
Hur hon hade hamnat i Karm, var inte Vinga helt säker på. Fast kanske var det inte så märkligt ändå när hon inte tycktes ha något mål längre. Lite ensamt vandrade hon där över kullstensgatan, när hennes häst vilade i stallet. Kanske det var ensamheten som spelade henne ett spratt men hon tycktes se en glimt av en god vän. Det röda håret, sättet h…[Read more]
Förvirrat såg hon sig omkring när någon drog i hennes kläder så att hon inte längre var ovanpå mannen. Lite klumpigt fumlade hon bakåt, men hann rätta till sig själv så att hon inte föll på ändan. Lite hastigt plockade hon upp hatten och rörde oroligt vid dess hattbrett medan hon så försiktigt hon kunde tassade fram.
“Jag… jag kan ordna det…!…[Read more]
Straffet kändes, på något sätt rätt. För att vara ärlig skulle hon nästan kunna tänka sig att ge hans familj mer. De skulle behöva det de kommande åren och hon hörde skriket från festen. Hon skakade nätt på huvudet, egentligen hade hon själv velat avsluta hans liv. Men hon vågade inte sga något.
Åt hans fråga kunde hon inte rå för att skratta,…[Read more]
Allt tumult runt omkring Ranghildr verkade hon inte lägga märke till. Hennes kinder var fortfarande glansiga men det verkade inte finna några tårar kvar. Ilskan inom henne blossade upp och hon knöt sina nävar för att försöka hindra sig själv. Trots allt var det inte hennes barns börda att trösta henne. Det skulle vara tvärtom, milt strök hon en…[Read more]
Förstås var det inte svårt att se hur envisheten och ilskan stormade inuti honom som och lite obekvämt rörde Ranghildr på sin ena fot. Förstås var det ignenting hon ville be om sin son. Fast å andra sidan hade hon tagit risken.
“Information som på lång sikt kan få oss att vinna striden. Sedan kan ni komma för mig.” sa hon, simpelt och sakligt…[Read more]
Ett litet leende fanns där i Ranghildr ansikte. Faktum var att hon nog nästan hade velat stå i en sköldmur i strid än att behöva ta emot alla de gäster som väntade dem där nere.
“Jag antar att du har rätt” muttrade hon och skakade på huvudet för att sedan stryka en hand över Maeves hår. Som för att rätta till flätorna en sista gång innan hon r…[Read more]