Han vet att hennes barn är på väg hem och hade kunnat säga hur länge de ungefär hade kvar till Frostheim men är tyst. Inget i hans hållning eller blick avslöjar vad han kände om hennes påstående om att han var mer än han utgav sig för att vara. Men han nickar sedan och suckar lätt. “Jag är här för att göra vad jag kan för familjen Ulfhedna.…[Read more]

“Snart. Några dagar efter att mina barn kommer tillbaka” svarade Ranghildr, fast förstås var det svårt att säga om de kom tillbaka. Även om tanken var för svår och sorgsen att hon inte ens ville lägga en sekund på den.

Hon suckade tungt och korsade sina armar. Inte riktigt säker på vad hon ville säga med det hela. Fast nu hade hon redan tagit…[Read more]

När hennes dotter inte riktigt kommenterade hennes första historia, suckade hon lite tungt. Kanske hade hon hoppats på att fördröja det andra ett tag, men hon ryckte lite på axlarna.

“Mobiliserat jarlarna och våra allierad för att gemensamt ta Svartfåglarna. Fast det har varit tungt och svårt, för taktiken de använder att slå snabbt och försvinn…[Read more]

Det var inte svårt att uppfatta Istilwys pik mot henne och för att vara ärlig gnagde en irritation och ilska inom henne och blicken som hon gav Rune speglade denna. Hon hade förstås inte helt fel, men hon hade inget annat än de senaste månaderna visat sin lojalitet igen för deras härskarinna.

“Inte för att vara oartig, för ert land. Inget intr…[Read more]

Ett litet roat leende fanns på Vésivas läppar över hans kommentar – och hon fann inte att hon hade hjärta nog att säga som det var att det egentligen var till för män. Men vem vet, kanske det skulle finnas någon civilsation som hade det för män också.

“Eh… Jo du placerar den ena efter den andra. Så här!” sa hon och gjorde en gest ned mot sina…[Read more]

Min drottning. Orden lugnade hennes ilska som puttrade under ytan och för ett kort ögonblick kändes det som om allting skulle lösa sig. Snarare. Det fanns inget annat alternativ än detta. Annars skulle huvuden rulla, minst sagt.

Blicken var fortfarande smal när hon mötte Djans blick, trots allt hade han inte varit här när något sådant här skedde…[Read more]

Ett litet oväntat skratt kom ifrån Ranghildrs läppar när hon pratade om att hon inte var samma person och att hon var så ivrig att lämna samtalämnet som hon så plötsligt tagit upp. För att vara ärlig var hon själv inte särskilt ivrig för att gå vidare – trots allt betydde det att hon själv var tvungen att berätta.

“Tiden förändrar alla,…[Read more]

Tystnaden som föll efter allt Maeve berättat, var mer talande än något ord som Ranghildr kunde yttra. Det fanns en spänning i luften, av alla ilska, sorg och emellan allt kunde inte Ranghildr annat än att klandra sig själv. Vart var hon i allt dessa älende?  I Frostheim, tillsammans med sin make, i relativ trygghet. 

Det fanns skuld i hennes ög…[Read more]

Det var inte svårt att se att Ranghildr hade svårt att hejda både sin ilska eller gråt, för det var som om det vällde upp inom henne. Fast hon försökte att inte visa det för Maeve, inte mer än att hålla hårdare om sitt kjoltyg och önska stilla att hennes son inte befann sig i Hels mörka salar.

“Kettil… är inte en som använde sig av våld. Om du…[Read more]

När hon berättade om mordförsöket på henne själv, kunde hon se hur en blixt av ilska dök upp i de isblåa ögonen. Ranghildr kramade om sitt egna kjolstyg så hårt, som för att hindra känslan att vilja slå med näven i väggen eller rusa ut i natten efter idioterna.

Försiktigt nickade hon åt hennes ord, lite uppmuntrande. Även om hon kände vart det…[Read more]

Yazfein hade inte alls hört stegen närma sig så när en annan röst hördes hade han dragit kort efter andan. Men han var glad han hade hållit uppe illusionen om sitt verkliga jag om man inte stått alldeles framför honom. Dock gjorde det ju att om man var uppmärksam hade kunnat ana att allt inte var riktigt som det skulle runt honom. Långsamt…[Read more]

Milt strök hon handen över Maeves hår, medan hon funderade över hennes ord. Förstås var hon inte helt säker på vad hon ville veta, och att fråga om sin yngstes son död. Det var inget som hon med lätthet gjorde, även om det tyngde hennes hjärta som en sten.

“Från början, Maeve.” svarade hon till slut, som om det skulle vara det mest uppenbara att…[Read more]

Lite fundersamt betraktade Ranghildr sin dotter och hennes bestämda blick. Hon hörde de många frågor, som en begär som någon hade fyllt upp allt för mycket i och till sist rann över. Hon nickade långsamt, som om hon funderade lite över det som hon sa.

“Vid gudarna svär jag att berätta det som du vill veta, men innan vi går in på dina frågor d…[Read more]

Lite förvånat såg Ranghildr ner mot Maeve för att rynka lite oroligt på sina ögonbryn. Trots allt var det inte svårt att se att hennes dotter verkade ha något allvarligt att lätta sitt hjärta om. Så hon justerade sin klänning och nickade lite uppmuntrande mot Maeve.

“Du vet att jag föredrar att sitta i tystnad” retades hon, för att sedan lägga e…[Read more]

Han ser fortfarande fundersamt på henne och verkar tänka igenom allt både en och två gånger. Sen nickar han och suckar lätt. “Om du tror att jag kan hindra din familj från att göra något dumt så ska jag göra vad jag kan. Våghalsig plan är det men om den är så dåraktig vet jag inte. När tänkte ni sätta planen i rullning så att säga?”

Han sänkte…[Read more]

Han hade på ett sätt väntat sig örfilen men ändå var han väldigt oförberedd på den. Under ett ögonblick var det stjärnor som dansade framför hans blick och han hade svårt att sitta rakt upp. När Maeve lämnar salen har han satt sig upp med blicken fortfarande rakt fram. Efter ett par andetag för att samla sig själv så ställer han sig upp och utan e…[Read more]

Nenye följer lonversationen mellan Maeve och Yazfein men lägger sig inte i. Det skulle förmodligen inte uppskattas och hon ville inte stöta sig med någon av dem. När Maeve reser sig och går och då Arand vänder uppmärksmaheten mot henne ler hon lite svagt, fiskfjällen på halsen gnistrar likt guld i ljusens sken” ont räcker inte för att beskriva…[Read more]

Retandes var skönt. Som en kort återblick till hur det hade varit innan det här kriget. Hon kunde inte rå för att skratta ett varmt bubblande skratt, för hon fann det härligt. Lite som om hon var osäker på om det här inte var en dröm.

Som för att vara säker på att det inte var en dröm strök hon milt sin dotter hår för att sedan knuffa henne mot…[Read more]

Ja vad var det hon önskade skulle hända? Hon vet nog inte, är trots allt en ung flicka som kastats ut i något hon inte riktigt vet hur hon ska hantera. Det kanske syns en viss glimt av vilsenhet i hennes blick när hon söker mörkeralvinnans blick.

“Jag älskar min syster… finns det någon möjlighet att nå henne, rädda henne så vill jag göra det…[Read more]