Fortsatt klappade Ranghildr på Maeves ena axel, lite för att lugna henne. Det var inte svårt att höra att det var något som var begravt där. Djupt inom henne. Något som fick det att smaka illa i hennes mun.

“Två veckor sedan, mer eller mindre.” sa Ranghildr, kort och informativt för att sedan kasta en blick mot Yazefin. Det var fortfara…[Read more]

Ranghildr höjde ögonbrynet åt hans historia. Förstås lät det inte allt för fel men hon skakade nätt på huvudet åt det hela.

“Och vad skulle konung Sandor med en sådan artefakt – eller är det någon annan du tjänar?” frågade hon enkelt och rak på sak som alltid för att skaka på huvudet åt det hela.

Sedan log hon snett och höjde ena ögonbrynet för…[Read more]

Nenye nickar till Arands ord medan hon försöker ta in och förstå det som händer. Egentligen är hon för trött för att kunna ta in allt men att Mannen i skuggorna gjort Maeve upprörd är itne svårt att se. Inte heller att Maeves mor och far noterat det och tar sin dotter under sina vingar. Nickar åt Arands ord” mm.. jag tror inte att mörkeralvinnan…[Read more]

“Vin… har en väldigt speciell smak och skulle kanske kunna liknas med något av de väldigt bäriga mjöderna som görs ibland. Men ändå är de rätt olika tycker jag. ” Brand ser lite fundersam ut medan han ser på Leida och verkar försöka komma på hur han ska förklara skillnaden mellan vin och mjöd. Men sen skakar han på huvudet och ger upp det helt…[Read more]

Redo var förstås inte något som Finn var och han grimaserade för sig själv. Det här var inget som han skulle vilja vara med på – men åtminstone kunde han hjälpa någon. Han korsade sina armar och nickade lite åt Salims fråga.

“Låt oss få det här överstökat!”

Orden som kom ifrån den lilla draken var svår att helt förstå. Vad menade han egentligen? Det fanns många berg – och så vitt som hon visste var det många som hade is och snö. Fast sedan hade ju hon aldrig varit på ett berg innan.

“Det finns många sådana… Hur vet vi vilket berg som är det berget?” frågade hon, lite mer till sig själv och om…[Read more]

Åhjo, nog hade Leida brutit löften men till familjen var hon lojal. Brand hade dock en förmåga att sätta henne på lite väl höga hästar ibland, som om hon aldrig någonsin gjorde fel vilket förstås var dumheter. Fel gjorde alla, bröt löften likaså.” Det är skönt att höra att du inte lämnat ditt arv Brand trots dina resor ” Ler hon varmt och skra…[Read more]

Det var väl just det, men Vésiva visste inte riktigt vad som skulle kunna skyla Lukas kropp. Till slut mindes hon att hon hade en större kjol i sin väska och hon öppnade sin säck för att slänga en blå kjol till honom med ett varmt leende.

“Här! Ta den här så länge” sa hon och nickade lite uppmuntrande lätt åt honom.

“Så får inte människorna röda kinder!”

Handelskvinna som hon var uppskattade hon förstås att han påpekade att han skulle betala efterfrågan för det som de var på jakt efter. Nog såg han inte ut att ha så mycket pengar, men skenet kunde förstås bedra. Och så länge det hela löste sig till slut – kunde inte Vésiva bry sig mindre. Hon ryckte lite lätt på sina axlar.

“Perfek…[Read more]

Yazfein höjer lite förvånat på ögonbrynen, var det för att han var förvånad över vad hon sa eller att hon kanske visste vad det hela handlade om? Sen nickar han kort och ser sig om som för att försäkra sig om att de är helt ensamma där. “Det har ni rätt i att det gör om jag tror mig förstå vad ni menar. Nej det var ingen riktig gren eller stock…[Read more]

Yazfein hade inte flyttat sig från platsen där han stått när fler och fler blickar riktats mot honom, inte ens när falken Eirik hade flugit rakt mot hans ansikte hade han flyttat på sig. Inte mer än en väldigt lätt skiftning i kroppen och en beräknande blick som följt falken från det att dess fjädrar rört vid hans hud. Han hade placerat hand…[Read more]

Arand hade noterat Maeves spändhet, och följt med orden var det ju klart att hon var allt annat än glad att se honom. Han rynkade på sina ögonbryn något, och det fanns en instinkt att stiga fram och hjälpa henne. Men han kom på sig själv igen, då han gjort en ansats att ta ett steg mot Maeve, och stoppade sig själv för att stanna med Fëani. Trot…[Read more]

Att höra att Maeve mådde bra var en lättnad för Ranghildr, men hon kunde se att det var något som gnagde inom Maeve. Fast när väl Audgisil omfamnade deras dotter lät hon sig istället omfamna Asgeir lika varmt och noggrannt undersöka honom för att lite lätt och stolt klappa honom på axeln.

“Jag tvivlade aldrig, min son!” sa hon glatt och mött Eir…[Read more]

”Var skulle jag annars ta vägen? Det finns ingen fristad för mig och vad spelar det för roll? Vart jag än begett mig, Karm, Iserion… alverna… så hade min syster förr eller senare ändå hittat mig. Dessutom… var jag inte färdig med Kaldrland, det finns någon här jag vill ta farväl av ” Ett stråk av sorg över hennes ansikte vid de orden men hon sa…[Read more]

Hennes blick smalnades något över hans berättelse. För att ljuga om något sådant var inte något hon tog lätt. Om han så enkelt ljög om det – vad mer kunde han hållit hemligt eller modifierat sannigen? Hon fnös lätt och mötte hans blick utan att tveka.

“Sånt mörker hör hemma hos Hel, ingen annanstans.” svarade hon till slut, bestämt.

Fëani har tagit sig av hästens rygg, så öm i kroppen att hon vinglar till en aning när hon tagit mark och lägger en hand till stöd mot hästens hals. Hon hade inte varit beredd på den här folksamlingen alls och hon är tacksam för att Arand håller sig nära henne. Växlar en blick med honom och märker hans nick mot mannen i skuggorna. Hon söker med b…[Read more]

Utan att tveka slog sig Vésiva ner vid drottningens sida. Hennes ord värmde så klart – men hon var inte helt säker på om det var sanna. Fast hon visade förstås inte sin osäkerhet utan höll vinglaset lite ledigt i hennes högra hand.

“Tack, min drottning. Dina ord värmer förstås. Men jag ska hålla mig kort med mina nyheter.” svarade hon för att h…[Read more]

Yazfein lägger huvudet lite på sne och ser frågande på Ragnhildr medan hon svarade honom med en mot fråga. Han möter lugnt hennes blick och verkar lite road av det hela på något sätt. “Jag fick såret i ett bakhåll det är sanningen men vad får er säga att det inte var en gren som gjorde såret? För oavsett så tror jag att ni har räddat livet på…[Read more]

Frågan fick Ranghildr att fnysa, som om hon fann det löjligt att han frågade henne. Hon kunde inte rå för att ge ifrån sig ett litet skrockande som om hans ord var lite väl för självsäkra. Lite irriterat korsade hon sina armar.

“Istället kan väl du ta och berätta sanningen om ditt sår? För knappast var det en gren som gjorde det där.” påpekade…[Read more]

Audgisil hade stått bredvid sin hustru Ranghildr på trappornas topp som ledde upp till Sätet och inväntat deras analkande barn. Att han var en konung var det inte mycket som avslöjade, för han bar varken guld eller juveler och klädde sig heller inte rikt eller dyrt. Men snarare kanske var det hans stadiga hållning, hans lediga vis som på något vi…[Read more]