Ett litet grymtande skratt lämnade Ranghildrs läppar när hon hörde sin makes ord. Precis som henne, och många kaldrländare var han rak på sak och det var inte svårt att se att de båda hade påverkat varandra i den saken med.

“Du låter som mig med de vassa orden” påverkade RAnghildr lite retsamt och kärleksfullt till sin make innan hon blickade mot…[Read more]

Förstås kunde hon se en glimt av hans tankar om henne. Grotesk, omänsklig…. äcklig. Fast hans genoristet fick henne att stanna upp i sitt tänkande och det verkade som om hon hade tappat bort förmågan att tala för ett kort ögonblick för att sedan nätt skaka på huvudet och ta ännu en tugga av ormen. Snart fanns bara huvudet och ett ben kvar som…[Read more]

Audgisil gav sin hustru ett trött leende, trots allt var det mycket på deras bord och det började synas på hans annars alerta ansikte. Han hällde mjöd i Ranghildrs glas. Ett trött leende fanns även där på hans läppar över främlingens ord.
‘Jag som trodde ni Karmaner bara dyrkade den allsmäktiga Athal.’ skrockade hand.
‘Men du kanske är någon anna…[Read more]

Ayperos nickade, hans blick fortfarande fäst i henne, men det var en nickning som höll med – förvånansvärt beslutsam och slutgiltig.
‘Ja, låt oss börja då. Ett steg i taget.’ sa han med ett leende som visade hans vassa tänder. Ett leende som skulle uppfattas obehaglig av många, men kände man honom lite skulle man kanske veta att det leendet in…[Read more]

Arand avslöjade inget i sitt ansikte då hans gula ögon studerade mörkeralven framför sig.
‘För jag gärna vill veta vilka risker jag tar genom att resa i ditt sällskap.’ sa han simpelt.
‘Om du är en fiende, eller en vän, till den nya regimen, kan det påverka vad du drar till dig för ögon. Kalla mig paranoid, men jag föredrar att veta hur stor risk…[Read more]

Ithia rynkade på sina nätta ögonbryn lite över Djans benämning som om han varit en barnvakt. Som om det var något han inte hade tyckt om. Vad hon mindes hade de haft en nära vänskaplig relation, och det hade inte sett forcerat ut i Caras Idhrenin. Hade hon haft fel, eller vad hade ändrats i Djans inställning i sådana fall?

Hon lyssnade på vaggvis…[Read more]

Felaern höjde ett ögonbryn över att inte få ett svar. Vilken märklig och ohövlig kvinna detta var. Bara för att de var på två sidor av en konflikt var man ju tvungen att upprätta artighet och respekt? Men de kanske inte hade sådant tankesätt bland människorna. När han tänkte efter var de nog säkert bara barbarer, utan hyfs. Annars hade de ju inte…[Read more]

Lite torra grenar hade varit en fin idé, hon nickade lätt och satte ner sin packning vid sina fötter. Den var förstås tung och även om den innehöll en del guld och värdesaker föredrog hon nästan att lämna den här bland halvingarna. Ett vänligt leende fanns på hennes läppar.

“Kan ni hålla ett öga på detta?” frågade Tussie men hon var så säker p…[Read more]

Berättelsen eller hemligheten fick henne att rynka lätt på ögonbrynen. Tänka tillbaka på sina dagar där i djupet under ytan. Det kändes som en evighet sedan. Sedan drog hon fram boken igen och bläddrade i dess oändliga sidor tills hon fick upp porträttet som hon hade skissat av.

Hon granskade dess röda hår och ansiktsdrag för att sedan se upp…[Read more]

Självfallet var det nonsens som Eirik talade om. Att hon inte skulle hinna en sådan sak – tanken var roande och hon kunde inte rå för att skratta åt det hela. Du skulle inte ens lägga märke till mig, pojkvasker. 

Cermonin i sig var ingenting som hon lade sin uppmärksamhet på – varför skulle hon lägga märke till något sådant? Hon skakade nätt på…[Read more]

Han mötte hennes blick och höll lätt i hennes hand tills de fått drycken samt maten. Efter hennes sista mjuka kramande drog han handen till sig och såg på maten. Hans kropp gjorde honom plötsligt medveten om hur hungrig och törstig han faktiskt var. De senate dagarnas färd hade varit på magra ransoner. “Att en dag få gifta sig och ta vid på gård…[Read more]

Hon svarar inte på det där med att en gång bära klänningen. Ger honom bara en svävande blick innan de når värdshuset. Hon stannar upp vid hans ord, söker hans blick. Att han var stolt över henne betydde så otroligt mycket. Lägger armarna om honom och ger honom en ordentlig kram” Och jag över dig Brand ” Säger hon tyst, kysser hans kind innan d…[Read more]

Försiktigt, lite som ett skyggt djur, satte hon sig en bit ifrån mannen och den lilla flickan. Hon lutade sitt huvud mot höger axel så att flätan sjönk mot andra sidan och kittlade hennes nacke. Stilla för sig själv undrade hon vad hade mannen blivit utsatt för. De flesta som vandrade i öknen hade blivit lämnade av någon eller något. Kärlek, hopp…[Read more]

Brand kan inte annat än le och samtidigt njuta av känslan av att nästan vara där han hör hemma. För även om hon var hans familj så var det just känslan av att vara hemma som inte ville infinna sig. Men det kändes rätt att åter vara bredvid hans syster och hennes ord lättade på de mesta av tyngden han haft på axlarna. Han flinar lite medan han klär…[Read more]

Hon lyssnar, som uppslukad av orden som kommer från mörkeralvinnans läppar. Isra… hennes syster… Zator… hennes bror. De hade hungrat efter mer och fallit, låtit sig falla. Hade hon kunnat rädda dem? Nej, förmodligen inte och den tanken tröstar en aning samtidigt som den gör henne ledsen. Hon kan se förvirringen i kvinnans blick, det gör henne lugn…[Read more]

Den förbryllade minen i hans ansikte får henne att brista ut i skratt medan hon torkar sig färdigt och får på sig sin tunika igen, endast linnetunikan, den andra fick vänta. Hon hade ombyte med sig men inte hit vilket var dumt, det borde hon såklart ha tänkt på. Ler roat mot honom” Så skönt att höra att allt är som det ska. ” ger klänningen i pac…[Read more]

“Lögner alltihop förstås – Lloth rörde aldrig Antrophelia när Izotar var närvarande. Inte förrän Zator och Isra fann henne och hon gav dem kärlek, visdom… Allt lögner som var som en vacker melodi för de blinda.” sa hon tyst och sedan knäppte hon fast sin bok vid ett bälte.

Orden som den unga kvinnan sa, förvirrade mörkeralvinnan och hon rynkad…[Read more]

Brand ser för en sekund lite förbryllad ut och lägger huvudet på sne medan han betraktar Leida när hon ställer sig upp för att börja torka av sig. Kanske var det den tidiga morgonen, kanske var det spänningen och pressen som Erngissle satt på henne med erbjudandet om att gå med i hirden, vad det än var så var det inte reaktionen han hade väntat…[Read more]

Hon möter stadigt sin brors blick medan hon rör lätt med händerna genom vattnet, leker med det, varmt väldoftande och rentav lyxigt. Hon borde unna sig det oftare.” Ja, du är samma själ. Min bror… min älskade bror ” blicken varm när den möter hans och utstrålar tillsammans med styrkan den där värmen som bara var ämnad för honom, tillhörigheten. ” [Read more]

”Din son? ” Hon vänder långsamt blicken mot mörkeralvinnan och möter för en kort stund de röda ögonen. Tankarna snurrar. Hon kan se sin bror och sin syster framför sig, deras vita hår… mörkeralvsblodet som rann igenom deras ådror. ” Den mörkeralv som blev far till Isra och Zator? ”Frågar hon lågmält” Mors rådgivare? ” Det börjar sakta gå upp för h…[Read more]