Orden ifrån honom fick henne att som hastigast le, för det var en värme där i hans ord. En oro. Hon drog djupt efter andan och tog upp en en näve av stenar och sand som hon lät rinna ner mellan hennes fingrar medan hon till slut vände blicken mot honom.

“Jag hade inte tänkt ingripa först…” sa hon, hastigt som om det var ett desperat löfte fö…[Read more]

“När det fattas någon vid festen och firandet vill jag ju så klart veta varför.” Han kliver fram bredvid henne men sätter sig inte ner utan vänder blicken ut mot vattnet han med. Detta var nog ett av de svåraste samtal han haft och aldrig trott sig skulle behöva ha. Sen ser han ner mot henne, placerar mjukt en hand på hennes axel medan han förs…[Read more]

Han följer henne med blicken och ser til att hålla avstånd mellan dem när hon rör sig, han var inte upplagd för lek eller strid just nu. Så skulle hon försöka något hade han inte tänkt hålla tillbaka med sin magi. Inget hon säger får honom att slappna av eller känna sig lugnare. Snarare tvärtom faktiskt, allt kändes bara mer fel ju mer hon berät…[Read more]

När hon hörde sitt namn tystade den unga kvinnan ett kort ögonblick innan hon snyftade till och nickade lätt. Hon sparkade ännu en sten i vattnet och lät blicken fortfarande vara kvar på dess böljor som började bli lite fler nu när vinden hade blivit allt större.

“Vad gör du här?” frågade hon sedan, som om hon inte riktigt ville ha honom där och…[Read more]

Han hade i ögonvrån uppfattat en rörelse ner mot stranden vilket hade fått honom att röra sig dit, när han såg Ragnhildr, hörde hennes ilskna skrik var det uppenbart att något inte var som det skulle. När han närmade sig henne från sidan kunde han se blåmärken och kanske en mörkare fläck i håret. Det var en liten knut i magen som började formas d…[Read more]

Som om hon fann hans ord roande skrockade Ziyaté till och korsade istället sina armar. Han skulle nog se den skimrande magiska ringen på hennes finger. Den som gjorde att hon var bunden till Lloth, för hennes svek och skulle inte svika henne mer. Den nästan sliskiga kärleken och lojaliteten för Lloth som svämmade inom henne när hon hade andra ta…[Read more]

Det var inte förrän sent på kvällen som Ejvald skulle se Ranghildr igen. Fast det var något på hennes sätt som kändes undvikande som om hon inte riktigt ville möta Ejvald eller någon av de andra på skeppet. En liten suck sjönk hon ner på en av stenarna vid stranden och såg ut mot havet. Där hon hoppades vara ensam.

I eldens sken skulle han nog…[Read more]

Han tar ett stapplande steg framåt när hon knuffar till honom. Hon blev allt starkare ju längre tiden gick, vilket kändes bra men samtidigt blev han alltid överraskad. Men hon skulle nog alltid vara den lilla skeppsråttan han funnit på skeppet sitt. Hans fru hade också tagit sig an Ragnhildr direkt efter deras första räd. Samt skällt ut Ejvald för…[Read more]

“På samma sätt som du inte kommer få mig att ändra min åsikt!” utbrast hon, arg och ilsket. Hennes temperament var alltid något som ibland hade skrämt barnen, inte för att sönerna brukade gå på hennes nerver på samma sätt som hennes dotter gjorde. Hon drog ett andetag för att lugna sig och borrade in sina isblåa ögon i hans.

“Jag vill göra det h…[Read more]

“Alla gör vi misstag, och ni dödliga har en tendens att söka efter en trygghet. Det kanske de kan ge dig här” sa Ziyaté och på hennes läppar fanns nästan ett medlidande leende. Inte för att hon skulle förnedra sig själv genom att visa något mer än en kort sekunds medlidande.

Hon skakade på sin kropp, lite obekväm med allt det sorgsna och ta…[Read more]

Ranghildr hade varit ute och samtalat med Eirik en stund och precis tagit sig in i salen igen. Fast det som hon nu såg fick en rysning att krypa sig längst ryggraden. Den isblåa blicken var fokuserad på något som nästan liknade ett skal av hennes Kettil. För trots allt gick det inte att mistta att det var en skepnad av hennes döda son.

U…[Read more]

En liten grimars gjorde Ranghildr över hans rufsande, det skulle betyda att hon var tvungen att få bort de tovor han skapade senare ikväll. Hon korsade sina armar för att se på honom med ett höjt ögonbryn.

“Det var du som drog hit mig – om du inte börjar glömma saker?” sa hon och sedan knuffade sköldmön Ejvald lite framåt för att sedan se mot…[Read more]

“Ja det var ju en liten besvikelse att du inte var så kvick men du duger gott som du är.” Hans röst var lugn men hans blick hade inte vänt sig mot henne än utan fortsatte se mot några av männen som med ett flin slank iväg in bland husen igen. Ejvald hade som sagt gjort sitt bästa för att gemenskapen i hirden skulle var så stark som möjligt. V…[Read more]

Han lutar sitt huvud lite in i beröringen från hennes hand, slickar sig lite nervöst om läpparna innan han sluter ögonen, njuter så av att känna hennes fingrar mot sin hud. Han hade känt saknaden och längtan från henne i deras kyss, hans hand smekte mjukt över hennes hår, flöjde flätornas mönster. Det var inte säkert de skulle få möjlighet att va…[Read more]

Ett tag tycktes Ranghildr att tappa bort sig i sina ord när han hörde hur nyckeln vred till i låset. Vaksamt betraktade hon dörren och hennes näve var knuten som om hon skulle vara beredd att nita till, om personen var en främling. Hon hötte sin näve åt Audgisil när han så retsamt kallade dem båda flickor.

“Akta dig så du inte får en blåtira. F…[Read more]

Det knackade plötsligt på dörren, och man kunde höra ljudet av en nyckel som vred sig i låset. Ett behagligt metalliskt klickande senare öppnade sig dörren och i dörrspringan stod Audgisil. Han var klädd i festkläder, och studerade dem med sina blå vetande ögon. Ett litet roat och vetande leende fanns där på hans läppar.
‘Så det är här ni gömme…[Read more]

När väl hon hade klätt på sig, sneglade hon på sig själv i vatten ytan. Fast det var en sådan kort sekund så att få lade märke till det. Hon lade en hand på Ejvalds axel och klappade den lätt, lite glatt.

“Även fast jag inte var lika kvick i fingrarna som du hoppas på?” frågade hon, lite roat. För när hon hade smugit ombord på hans skepp hade h…[Read more]

När väl hon hade klätt på sig, sneglade hon på sig själv i vatten ytan. Fast det var en sådan kort sekund så att få lade märke till det. Hon lade en hand på Ejvalds axel och klappade den lätt, lite glatt.

“Även fast jag inte var lika kvick i fingrarna som du hoppas på?” frågade hon, lite roat. För när hon hade smugit ombord på hans skepp hade h…[Read more]

Han kunde ha dragit sig undan lite för att säga han saknat henne. Men i det ögonblick hennes ord och läppar nådde hans väsen var det som om allting stannat, hans hjärta, andning och tiden själv. För vad som kändes som en evighet spred sig värmen från henne vidare till hans innersta delar. Han fyllde kyssen med all den längtan och saknad han k…[Read more]