Alvinnans gröna ögon betraktade honom lite roat över hans uppenbara fundersamhet.
‘Vördade Ëarmelindo skickade mig, ambassadör Luka.’ förklarade hon simpelt. ‘Han ansåg att ni troligtvis skulle trivas bättre i yngre sällskap, så han skickade mig, eftersom jag är en av de yngre alverna i Dal’elath.’ förklarade hon med sin musikaliska accent som n…[Read more]

Kanske borde hon tacka ljudet utanför att hon fick något annat att tänka på än att hon var täckt i drakdregel. Även om det förmodligen var bättre än dregel från en vanlig mansjävel för människovalp. Fast kanske hon inte skulle vara så tacksam än? Tanken på att det skulle vara vargar gjorde henne irriterad och orolig. Hon lade sin hand om yxans sk…[Read more]

Lika snabbt som hon visat sina fenor och fjäll på armarna drog hon ner den vita skjortans ärmar för att dölja dem. Inte för att hon skämdes för dem. Tvärtom hon var stolt att tillhöra vattenfolket, snarare än markfolket. Allt var mer… rent och det var något mer som hon inte kunde sätta fingret på med Me’ersia. En magisk känsla, fast… nästan…[Read more]

Ranghildr hade en avlägsen blick, som om hon inte ens hade hört Eirik först eller att han var i bakgrunden. Lite tafatt tog hon tag i mjödet och stirra ner i dess mörkare vätska som om det vore en mörk avgrund. När väl Maeve levde och togs hand om hade ilskan om vad som hade hänt henne fyllt modern med en större ilska, vrede och sorg. Åtminstone…[Read more]

Älvskogen, på något vis tycktes han alltid återvända dit. Varthän hans bara fötter vandrade, lyckades de alltid återvända till Älvskogens behagliga klimat. Värmen som för honom var som en lockande dam efter några glas vin, allt för frestande för de flesta. Vem ville inte fly från vinters rusk och kyla? Magin var för honom vanligtvis det s…[Read more]

Ett litet sarkastiskt skratt lämnade den unga mannens något svullna läppar, och han hostade genast som resultat för ansträngningen. Han drog ett rossligt andetag för att lugna sig själv – hade han någonsin varit så törstig förr? Och här oroade han sig över sin luta då han kanske inte skulle överleva morgondagen.
‘Det är inte allt för bekvämt, ne…[Read more]

Eärmelindo log, men tackade artigt nej till erbjudandet och tillät istället Luka spendera kvällen så som han önskade. Ett behagligt lyster låg över staden då den var belyst av de tusentals lyktorna under natten, så som stjärnhimmelen man kunde glimta ovan ifall man råkade befinna sig på en plats där grenarna inte täckte skyn. Gryningen därp…[Read more]

Paladinen böjde lätt på huvudet i ett accepterande över hennes förslag.
‘Om ni önskar att jag tilltalar er vid ert namn, kan ni använda mitt förnamn med om det behagar er, min dam.’ svarade Caspian, och betraktade katten lite fundersamt. Det fanns någon slags skepticism i blicken, trots allt hade han inte rest med en sådan varelse förut och han fö…[Read more]

I hörnet i samma cell hade en figur suttit livlös och tyst i ett av hörnet, och vid första anblick hade man kanske trott att han var död. Faktum var snarare att han fått ordentligt med stryk av vakterna och tuppat av. Ett smärtfyllt stön lämnade hans läppar då han började få tillbaka sina sinnen, och smärtan började pressa mot hans medvetandes ka…[Read more]

Flyr du från något, eller någon? Frågan fick henne att rynka på ögonbrynen så att ett par rynkor syntes i pannan. Vad var det för fråga? Inte skulle hon vara svag och vek att hon flydde från något eller någon. Det var inte hon det var fel på. Det var systemet. Systemet som höll henne ifrån att vara den som hon hade tränats till att bli. Hon hade b…[Read more]

Lite förvånad över sig själv lade hon en hand över sin mun. Där hade hon glömt av det igen. Dessa Marke’et visste sällan något om Me’ersia och dess folk. trots att hon vandrat i Talanriens markfolks länder ett bra tag nu, tycktes hon jämt glömma av sig själv. Hon nickade lite ursäktande med huvudet men log lite mjukt för att sedan gestikulera öv…[Read more]

Audgisil studerade Eirik en stund med sina ljusblåa ögon, men var för trött för att argumentera om saken just då och förblev tyst. Istället vände han blicken till Ranghildr, för även om han hade kunnat förklara vad som skett fann han att orden inte räckte till. Detta var något som passade bättre för en mor att tala om – hur Maeve hade blivit utn…[Read more]

Alven gick ut efter honom, och stod en stund i tystnad innan han tog till orda igen.
‘Jag ska be en yngre alv besöka dig imorgon, så att du inte tynar bort i tristess.’ sa han med ett litet roat leende över hur de unga och dödliga alltid tycktes vilja att allt skulle hända med en gång.
‘Hur låter det?’ frågade han, och såg hur några alver jus…[Read more]

Sandor betraktade drottningen där hon stod, och lyssnade till hennes ord. Det fanns något beundrande där i hans ögon och han tog in hennes mod över att stå där och tala så självsäkert inför alla de samlade. Hon inspirerade åtminstone honom med sitt sätt att vara där i all sin enkelhet, utan att befästa sin auktoritet med guld och juveler, utan…[Read more]

Regnet… Den mänskliga skepnaden gjorde så att det blev kallt. Hon kunde inte rå för att skratta lite lätt åt det stela svaret. Folket uppe på land, eller Marke’et som hennes folk kallade de, hade en tendens att alltid gå till en diskussion om vädret när de inte hade något annat att tala om, eller ville rikta samtalet åt annat håll. Hon slog sin…[Read more]

Vinga betraktade raden med de vassa tänderna och tungan, de var en otäck syn. Även om hon var mer van med tanken på en sådan skepnad. Hon förstod varför de flesta skakade av skräck vid åsynen av ett sådant vidunder. Hans kommentar fick henne att fnysa till igen och hon skakade på huvudet. En spännande blandning? Det var det allt. Men det var ett…[Read more]

Oljudet hade nått Toss öron och fått honom att tappa flaskan i grytan. Lite förvirrat såg han på flaskan som då och då tittade fram i den bubblande soppan. Från bandet, som han knutit kring magen på förklädet, drog han fram en stor slev som han försökte fånga upp flaskan i. När han väl fick upp den var den tom. Hade den alltid varit tom? Han fö…[Read more]

Slaget mot hans tungor förvånade Tipum. Inte för att det var många som inte velat göra liknande sak… Det var bara få som agerade ut det. Redan det gjorde honom till en intressant man. Även fast han kunde förstå varför Isra hade ett extra öga till honom. Om man ändå skulle ha någon som glodde efter en dag in och ut, vad skadade lite vackrare folk?…[Read more]

Antrophelia… Redan vid nämnandet av staden anade mörkeralven vart samtalet var på väg. Hon spände sin käke och hon stannade upp med sitt bläddrande i boken. Sidornas prasslande tystnade och en lite tyngre duns hördes när lädret på bokens pärm slog igen. Det var ett minne som hon fortfarande hade färskt. Egentligen var det något som hon helst hade…[Read more]

Ordväxlingen och små bråken mellan syskonen hade alltid roat Ranghildr, även om det drog henne till vansinne när de var små. Med en liten drömmande blick såg hon mot dörren. På något sätt hade hon föredragit då de hade den mindre huset. Eller kanske det var tiden i sig hon hade föredragit… Det var inte förrän hon kände Audgisils hand om…[Read more]