Jag lyckades. Orden fick henne att le, ett av hennes  bredare leenden. Ett av de leenden hon brukade ha när Maeve hade satt någon på plats. De flesta gångerna som hon egentligen skulle ha klappat till henne eller höjt fingret. Kanske var det att hon såg sig själv i flickan. Det fanns stolthet där i blicken, men hon kunde inte riktigt dölja si…[Read more]

Allt gick för fort för att Toss skulle följa med. Han hade gått ner för trappan och hållt för sina ögon så att han inte skulle vara oartig mot den talande säcken. Och nu låg han där, pladask på marken. På råga till allt gjorde hans käft ont. I ena sekunden hade han sett säckens fötter framför näsan, men sedan hade hon sprungit iväg med samma skju…[Read more]

Utan att fråga, hade hon rest sig upp. Lite för hastigt och exalterat för att stolen låg nu på rygg på golvet. Det verkade inte Vésiva tänka på utan ställde sig vid sidan av mannen. Lät ett av sina fingrar löpa kring pappret medan hon hummade lätt. Pekade sedan på en liten älv som rann ner från De vita bergen och delade Älvskogen i två sidor.

“A…[Read more]

En enkel nickning till om hon skulle vilja ha ännu mer vin. Varför inte? Hon skulle behöva mer vin för att hålla sina nerver under schack. Det var som om högalven framför henne ständigt balanserade på en fin gräns mellan tolererbar, roande och oerhört irriterande. Det var svårt att inte le åt hennes försök att få ut information från henne. Ett…[Read more]

Ranghildr Ulfhedna (f.d. Asbjörndottir)
Kön: Kvinna
Ålder: 45 år (föddes 1373 TT)
Ögonfärg: Isblåa ögon
Hårfärg: Brons färgat, men mörknat lite med åren.
Födelseort: Frostheim
Lojalitet: Kaldrland, speciellt hennes familj Ulfhedna

 
Bakgrund
Föddes mitt i en av de värsta snöstormarna som Frostheim fått uppleva och sades ha fått sitt rebellis…[Read more]

Ännu en dag. En dag för mycket. Varje steg kändes allt för tunga i de höga stövlarna och djupa snön, men hon kunde inte vandra i de allt för tomma salarna längre. Hon kunde inte låta sin dotter frysa i den bitande kölden.  Maeve måste leva. Något inom henne sade det, även om fler och fler hade trott motsatsen. Inte för någon hade vågat yttra orde…[Read more]

De röda rubinerna till ögon betraktade alven när hon tog ännu en klunk från sitt egna glas av vinet. Som lent silke rann det ner för hennes strupe och smakarna var så eleganta som enbart alver hade tid, kunskap och tålamod nog att få fram. En liten ljusglimt i den annars ständiga flödet av tid. Ett litet leende fanns på läpparna. Märkligt nog…[Read more]

Hur hon gjorde vadå? Bli en drake? Nej, det vore väl en dum fråga. Han gjorde ju likadant. Skepnadskifte var inte främmande för den mannen framför henne. Tanken på det fick henne att rysa. Alla ben som ändrades, smärtan. Det var något hon kunde vara utan. Åtminstone verkade Luka inte rädd längre och det gladde Vinga. Till skillnad från Luka ku…[Read more]

Magi, det var nog en av sakerna som Vésiva inte förstod sig på. Helt utan att ens lyfta på ögonbrynen trummade hon på bordet med sina fingrar som för att fylla den korta tystnaden som fanns emellan dem. Sedan lyssnade hon på vad mannen sa igen. En dikt? Ah, jo! Det var sällan hon förstod sig på sådant. Men lite eftertänksamt knackade hon på borde…[Read more]

Leendet fick Vésiva att slappna av och sucken visade att hon gjorde rätt i att lita på den där handlaren. Finaste tobaken i Nirai, det hoppades hon att det var. Om han inte slutade röka sin skit, kunde det åtminstone röka något i klass med honom själv. Eller ja, ingen kunde väl vara lika bra som honom… men det var ett bra försök åtminstone.…[Read more]

‘Jag skulle inte ta en Kaldrländares ord så hårt, Selene. De tänker ännu mindre än mig, och deras ord bär sällan verklig mening. Hur skulle det se ut om jag stormade ut varje gång någon sa något jag inte vill höra?’ men han lät ämnet falla, och Sandor lyssnade i tystnad på hennes ord, och nickade här och där för att visa att han följde med hennes…[Read more]

Kronprinsessan hade precis tänkt ta ännu en klunk av vinet men det kom inte hela vägen ner, utan hon satte det i halsen. Hon började hosta till och tog ännu en klunk av vinet, för att försöka få bort hostan. Vilket lyckads något, men det fick inte dölja att hon var förvånad. Du? Henne? Sera? Det verkade inte som om hon talade till Maeve eller…[Read more]

Att han inte ville ha hennes starka dryck, verkade inte göra henne allt för mycket. En enkel axelryckning för att sedan enkelt lägga ner flaskan i säkert förvar innanför västen, efter ännu en klunk så klart. Vem vet? Det kanske skulle bli en lång natt och då var hon tvungen att hålla sig både varm och vaken. Att han hade dålig smak i alkohol var…[Read more]

Nattens tystnad avbröts av hovar som slog hårt mot stenarna. Dammet yrde kring de tre ryttarna och det var svårt att urskilja dem till en början. Rakryggad och stolt med en hand hårt hållande i tyglarna. Likt som natten, bar drottning Akila en klänning som var lika becksvart som natten, i ett tyg som tycktes reflektera allt ljus omkring henne.…[Read more]

Sandor lyssnade på hennes ord ,och betraktade henne då hon fick för att hämta sitt vin. En stund var han tyst, och lyssnade på hennes ord och gjorde en liten grimas. Det hade inte varit Maeves eller Leonys idé, utan hans.
‘Jag har redan lovat dig att jag ska höja dig, och det tänker jag göra – som vi redan diskuterade.’ trots allt var han inte en…[Read more]

Sandor suckade djupt åt hennes ord. Alla ord hade sanning i sig, även om han också såg det på ett annat vis. Men man kunde alltid se det på olika vis, och han visste att om han skulle stå hårt på sina åsikter nu skulle de få ett sorgset farväl – och det var det sista han ville. Trots allt visste han inte med säkerhet om han skulle komma tillba…[Read more]

Hur märkligt det en var, lade mörkeralven huvudet på snedden åt hennes prat om vin. Det intresserade henne faktiskt och det var nästan som om hon var lite besviken när hon slutade tala om det. Efter att ha tippat glaset på snedden för att betrakta färgen och hur det blåa vinet var lite ljusare på kanten. Hon hummade lite över det för att vicka de…[Read more]

Det dröjde ett tag till innan Sandor var färdig med de uppgifter han var tvungen att ta tag i innan sin avfärd, men ständigt hade han Selene i sina tankar. Stundens hetta och hans frustration hade återigen vunnit över hans bättre omdöme, och han visste att han inte borde varit så framfusig. Han visste att det enda rätta var att försöka ställa sake…[Read more]

Där var det igen. Avbrottet. Eller snarare bristen på svar. Var det åldern tro? Eller magin? En kort blick mot de skakande händer avslöjade att hon förmodligen hade sysslat med mer än ett farligt magiskt experiment. Hennes magiska aura var som ett pulserande hjärta i rummet… Sedan var inte resten av dessa kryp magiska, deras korta liv saknade…[Read more]

Arthion log lätt över Lukas fråga, och klappade sin häst lätt. Av vana såg han sig omkring, vaksamt, innan han såg på Luka igen.

‘Detta är mitt hem, men på senare tid har jag hållit mig mest vid gränserna. Vi förlorade vår befälhavare för några månader sedan i en räd av människor från Iserion.’ sa han och suckade lätt vid minnet.
‘Och med henn…[Read more]