Innan Sera yttrade något gjorde hon en gest mot värden som satte ner en flaska vin. Hon rynkade näsan något, karmansk vin var inget hon tyckte för. Sedan såg hon sitt släktsemblem på vinflaskan och nickade nöjt. Ett vin från hennes folk. Bra kvalité, annat kunde det inte vara. Värden hade satt fram två glas, ett framför Araniél och ett framför Se…[Read more]

Åt hans förslag om att hon var tvungen att röja upp, grimaserade hon illa och gjorde en gest mot rummet och röran i sig. Nästan lite upprört. Skulle detta inte vara ordning? Hon var medveten om vad som låg i alla högar. Papper. Kontrakt… Och mer papper.

”Det är inte stökigt här… Jag vet minsann vart jag har…” började Vésiva försvara sig själv, äv…[Read more]

Att mannen framför henne inte blev sur gjorde Vésiva lättad. Det var inte första gången hon skulle ha förolämpat en främling. Men… om de inte ville att man skulle le brett eller skratta åt dem, varför grimaserade de då så illa? Hon skakade på huvudet åt sina egna tankar för att sedan lyssna med nyfikenhet och glimrande ögon till hans svar. Efter…[Read more]

Att inte se nyfikenheten i de isblåa ögonen var nästan omöjligt. De nästan lyste om dem. Hostattacken verkade inte beröra mörkeralven allt för mycket. Ingen mat på bordet, så knappast kvävdes hon och inte var hon väl sjuk? Alver tenderade inte att få sjukdom lika lätt som dessa dödliga kryp omkring henne. Fast… Dödliga var väl de också. Odödlig…[Read more]

Ett flertals sekunder höll Ziyaté kvar sin blick på vinet. Det kändes som minuter och hon kunde känna bådas blickar på henne. Fast hon verkade ha svårt att släppa sina tankar och stillhet. Tills hon försiktigt fuktade sina läppar igen med sin smala tunga, utan att se upp sa hon.

“Jag kunde inte mörda dig heller och jag har inte din fars blod i…[Read more]

ARAND FRÅN ELFDELL

Namn: Arand
Kön: Man
Ålder: 31
Längd: 187 cm
Tyngd: 80 kg
Ögonfärg: Gul
Hårfärg: Vit
Födelseort: Elfdell
Folkslag: Människa
Lojalitet: Grå gillet
Civilstånd: Ogift
Biografi
Efter att han blev färdigt utbildad av Grå gillet har han främst rest omkring och utfört uppdrag på olika orter.
Bakgrund
Arand föddes i den lilla byn Elf…[Read more]

Ett litet skratt lämnade Arthion över främlingens frågan, och han skakade på huvudet.
‘Nej, inte till fots, främling.’ sa han och gick med raska steg in i skogen. Redan några steg in kunde man känna hur atmosfären förändrades och att det var som om de steg in i en annan värld. Luften var tjock av magin, som få kände av förutom de som hade en ko…[Read more]

Izotar såg ned på sina händer, och slöt dem långsamt. Ja, varför inte?
‘Jag vet inte.’ sa han, och höjde blicken för att se på sin mor. ‘Kanske det är blodet av min far i mig, som inte låter mig döda kallt.’ sa han till sist. Han hade inte känt sin far, eller ens träffat honom, men det lilla han hört om honom i hemlighet av Ziyaté hade varit milt…[Read more]

Fräsandet och det irriterande lätet från Luka gjorde att Vinga förstod att han var förolämpad av vad han sa. Varför? Det var inte som om hon var allt för seriös. Vem visste vad folk egentligen hade för bekantskaper, speciellt främlingar? Hon svor tyst, verkade inte finna sin yxa. Vart hade hon lagt den? Ett svagt minne av att hon lade yxan på gr…[Read more]

Reaktionen fick Vésiva att le lite ursäktande, fast hennes gråblåa ögon glimmade av att hon tyckte det var roande. Det var för det mesta alltid reaktionen, tårar, hostattacker, till och med hade folk spottat ut det direkt. Hon själv hade förstås härdat sin strupe i år nu och hälsade den brännande känslan som en gammal kär vän. Den höll henne varm…[Read more]

Arthion gick fram mot främlingen, och i bakgrunden kunde man höra ljudet av bågar som spändes ifall Luka skulle försöka något underligt. Alven gav dokumentet en snabb blick, och nickade sedan. På det allmänna språket sa han.

‘Enbart för att du inte är en människa, och på grund av detta dokument, kan jag eskortera dig vidare’ informerade h…[Read more]

Äntligen! Nog var det alltid skönt att se den långa och stora skepnaden av Atlen torna upp mot henne. Men idag kändes det ännu mer lugnare. Hon hade klurat länge, och få skulle tänka att det var något galet med två personer med en säck. Åtminstone inte två från handelsgillet. Planen var ju inget fel med! Hon hade till och med frågat hur den kungli…[Read more]

Arthions mörka ögon smalnade något över det hela.

‘Du är ingen människa.’ konstaterade han, men han var lite osäker över vad det var för en varelse som stod framför honom. Någon sådan med hans utseende hade han inte sett tidigare, och hans påstående – som samtidigt var ett konstaterande – var också en fråga varför en som honom representerade m…[Read more]

”Oroa dig inte, sparven, vi alla har våra sätt att lugna oss.” svarade Vésiva med ett svagt leende samtidigt som hon följde honom med blicken där han vandrade framåt. Det var som om hon inte såg röran framför sig. Snarare hade hon en tendens att skapa kaos var hon än rörde sig, åtminstone när det kom till papper och annat sådant arbete. Hon skåda…[Read more]

Egentligen trodde väl inte Vésiva att mannen skulle neka henne. Men skadade det att vara artig? Hennes breda leende fanns kvar och hon nickade tacksamt medan hon slog sig ner. En enkel gest åt värden att ge henne något att äta. Det såg värmande ut och kanske behövde hon det? Vattnet hade gjort henne kallare än vad hon hade velat erkänna.…[Read more]

För ett tag var hon tillbaka till minnena av Izotar. Hans små fötter mot de mörka stenarna, den lilla handen krig hennes finger och leendet som sken som stjärnorna. Mörkeralvens ögon smalnade och hon spände sin käke. Hennes mun kändes plötsligt torr. Greppet om bägarens fot blev hårdare och hennes knogar vitnade något i ilskan som tändes. Hon d…[Read more]

Ett litet förstrött leende fanns på Ziyatés läppar när Isra gav henne ett besvarande leende. Befria henne från Lloth genom död? Det var något bittert… surt och absurt över hela situationen. Varför skulle Lloth ha lämnat henne så enkelt ifred? Något sa henne att det inte var Isras lilla demon vän. För även om det var en demon. Var det inte hen…[Read more]

Det var knappt att hon hunnit stänga ögonen och somnat förrän hans höga väsande störde Vinga. Hon höll sina ögon stängda, kanske det var en inbillning? Det skulle inte vara förstå gången. Irriterat muttrade hon några svordomar. Säker på att hon i vart fall inte kunde få någon sömn. För redan nu började tankarna att löpa amok. Tänk om främlinge…[Read more]

Izotar satt en stund tyst, försjunken i tankar. För hur kunde han förklara sitt agerande så att Isra kunde förstå det?

‘Ja, men trots det kunde jag inte genomföra det.’ sa han stilla. ‘Jag var övertygad om att… Lloth förvrängt dig, förstört ditt sinne. Att hon genom dig mördat Thalia och Zator än en gång för sina maktspel där hon använder liv…[Read more]