Sandor kände en varm känsla av både behag och sorg då hon lutade sig mot honom. Hennes hår kittlade honom lite, samtidigt som hennes doft och värme kändes behaglig – en stark kontrast till hur de tidigare spenderat tiden tillsammans. Vid hennes begäran kramade hans armar om henne hårt och ömt på samma gång, och han dolde sitt huvud i hennes hår…[Read more]

Sandor hade inte verkat märka henne förrän hon lade sin hand på hans axel, vilket nästan fick honom att rycka till. Ett ögonblick hade det känts som om han varit under vatten, men hennes närvaro drog upp honom över ytan igen och han drog ett sista djupt andetag. Fortfarande blek, men med lite mer färg i ansiktet, log han ett svagt och lite sorg…[Read more]

Farandes längs vägen… Hur kunde hon ens ha mage nog att påpeka något sådant! Skulle det vara hennes fel att det var en nedförsbacke där? Knappast och till råga på allt hade hon förstört hennes tunna som skulle sakta ner och vara hel annars. Kvinnan fnös till och hötte lite med sitt finger.

“Det är snarare din fot som var i vägen! Och vad ska ja…[Read more]

Vid alla hörntänder! Rushla stannade till och hennes hjärta stannade ett kort ögonblick. Den vackra ölen forsade ner på de smutsiga gatorna och inte ner för hennes strupe. Tanken var hjärtskärande. Sedan fick hon syn på en enorm känga som satt fast i tunnan.

“Du har förstört min öl! Din kumpledunt!” utbrast Rushla med en grovaccent på det allmän…[Read more]

Som vanligt kastades skeptiska blickar mot den kvinnliga orken som strosade på gatan. Även om hon försökt med ett leende, tycktes hennes tänder vara för groteska för barnen som drogs undan av sin mor och ombedd att hålla för ögonen. Oförskämt! Trots allt var Rushla en magnifik ork, ett praktexemplar om hon skulle säga det själv. Skarpa drag m…[Read more]

Den tag sig nog… Orden fick hennes mungipor att rycka till i ett leende. Vem som helst kunde se att den var på väg att dö. Fast om hon kommenterade det, kanske han skulle bli bitter? Män hade en tendens att bli arga om man rättade dem. Hon satte sig ner med en tacksam nick och öppnade sin säck för att få fram lite torkat kött som hon hade lovat…[Read more]

Ilskan hos Sera var uppenbar, för något inom henne kunde inte helt acceptera sättet som de talade om det. Som om det vore hennes fel! Hon hade inte ens tänkt göra något åt det, om inte den där jävla mörkeralven hade attackerat henne. Dessutom två gånger! Åtminstone hade hon ett namn nu och ett minne att visa någon. Fast vem skulle tro henne? Ho…[Read more]

Vädret var på väg att ändra till en lite mer otrevligt väder. Även om den smutsiga vandraren säkert skulle behöva tvätta av sig, var inte regnet något hon föredrog. Fast å andra sidan, hade hon inte något annat val. Vägen var lång framför henne och det var inte en by i sikte. I horisonten kunde hon skymta något glödande och en skugga. Vad skull…[Read more]

Arga personer hade Gormkäft haft nog med och det tog inte ett geni för att förstå vart denna röra skulle resultera i. I sin fart ut från vinkällaren greppade han tag i vinflaskan och väska för att släpa sin väska efter. Även om den verkade lite för tung för trollet verkade det inte sakta ner hans kvicka fötter. Efter han kommit ikapp Aife str…[Read more]

”Du har inte fått för många slag i huvudet?” frågade hon på kaldrländska, lite tystare och sneglade avvaktande mot Yazefin. För hon kunde inte riktigt tro Maeve, även om hon hade det där vanliga flinet på sina läppar. Granskade henne från topp till tå. Tvungen att medge att hon såg hel ut, åtminstone fysiskt. Psykiskt var väl en annan fråga. Mot…[Read more]

Ömheten som fanns mellan de två… Sättet han talade med en mjukstämma. Nästan som hypnos. Eller… Det var väl ett av ämnena hon inte hade studerat i Caras Idhrenin… Snarare som hon trodde att det lät. Kyssen fick henne nästan att få kvävningar, djup nog för att suga ut hennes själ var den ju! Fast hon höll sitt stela leende och det verkade finnas…[Read more]

För ett ögonblick var allt mörkt glömt och hon omfamnade Maeve tillbaka hårt. Eller snarare så hårt hon kunde… Hon kunde inte helt matcha kaldrländarens styrka. Ett glatt skratt undslapp hennes läppar och hon rättade till sin kappa och klänning efter omfamningen med en skakning på huvudet.

”Caras Idhrenin är inte allt för långt härifrån. Men mor…[Read more]

Det var många lustiga ord som denna ovanliga man slängde ur sig, men han hade lärt sig att förstå dem även om han inte kunde förstå hur folk kunde tala som denna Enhanda gjorde.
‘Väl mött, Enhanda Vyrm.’ sa han och böjde huvudet lätt artigt, med en hand på bröstkorgen som Iselemerna ofta gjorde då de hälsade på nya bekantskaper. Åt hans fråga gj…[Read more]

Lite för liten, det var ord som alltid hade beskrivit trollet. Som trollynglig hade orden gjort honom ilsken nog att försöka klösa ut ögonen på folket som påstod sådant. Fast ju äldre han blev, ju mer förstod han att det kunde vara en fördel med. Enkelt att slinka undan, som om ingen lade märke till honom. Men… Kvinnan verkade inte vara en av de…[Read more]

Rösten kändes bekant, men lite för mjuk och artig. Fast den beska smaken i hennes mun ljög sällan för henne. Ett kyligt leende dök upp i hennes ansikte med en vass blick. Ilskan fanns fortfarande över allt denne mörkeralv gjort och det fick henne att knyta sina nävar så knogarna vitnade. Förgiftat alla de i värdshuset, inte minst Rheon och he…[Read more]

Typiskt människor! Våld över allt. Inte ens en kväll utan någon fårskalle som skulle drämma till den andra på något vis. Dessutom hade han inte varit kvick nog att ta sin egna bägare för att svepa den. Alkoholmissbruk, slöseri var det! Han tog ett tag om axelväskan, som var stor nog för trollet själv att passa i den.

Ett djupt andetag för at…[Read more]

Ljudet av bägaren som slog i mannens huvud gav ännu en gång en krispig tystnad. Så tjock av förväntning från alla människor runt omkring att det nästan var obehagligt. Gormkäft nästan rös till och öppnade sin käft för att bryta den.

”Ljudet visar att det inte fanns mycket där…” sa han men fick inte fortsätta förrän en bägare kom flygande mot…[Read more]

När väl kvinnan satt sig och njutit av vinet verkade det som om mannen fick bort sin tunghäfta och väste irriterat och barskt till sina vänner.

”Som om det fruntimmet känner någon skillnad på vin som vin. Åtminstone känner man inte stanken av de två hit” samtidigt som några av hans bordskamrater instämde liter nervöst men artigt i skratt m…[Read more]

Kvinnan hade en vass tunga. Som en kniv som skar igenom varmt smör, eller hud för den delen. Tystnaden som uppstod, bröts bara av de få gnistorna och det hesa skrockande från trollet som hade ställt sig upp och borstat av stolen mitt emot honom med sin hårkalufs på svansen. Så som etiketten var där han varifrån, för att sedan dra ut den åt kvin…[Read more]