“Varje sekund är väl kanske att ta i” sa hon med ett litet flin för att skaka på huvudet åt det hela. Det var aldrig något som hon själv hade varit allt för bekväm i med klänning men hon hade börjat bli van att ha dem. Lite trött och sliten följde hon efter Maeve för att fånga upp lita nya kläder till sig själv på vägen.

Hon drog till sig en p…[Read more]

Åt hennes ord skakade hon lätt på huvudet för att rufsa till Maeves hår för att låta blicken vandra mot vattnet som fanns på golvet. Inte det mest smarta som hon hade gjort – men det hade varit värt det för hennes dotters skratt och roade ansiktsuttryck.

“Jag sa redan att jag skulle fläta ditt hår, tösen min. Jag har till och med lagat en klä…[Read more]

“Åh? Så jag skulle vara tvungen att stå ut med din stank längre?” frågade hon med ett litet roat leende och blinkade med ena ögat igen och fann det lite skönt att höra hennes skratt igen och retsamma svar. Lite mer som det skulle vara.

Hon satte sig vid sidan av Maeve och strök sina händer över hennes axlar så hon skulle få lite mer värme ifrån…[Read more]

“Hrafns män är besvärliga. Jag tror vi får byta strategi snart…” sa hon och strök ännu en hand genom håret. Hon hade förstås en idé, men samtidigt var det något som både hennes make och barn skulle säga emot så hon valde att inte tala om den nu.

Lite förvånat såg hon på Maeve om hennes fråga och nickade lätt för att ta hinken med vatten oc…[Read more]

Ett hest skratt lämnade Ranghildrs läppar, som om hon inte hade skrattat på länge och hon klappade Maeve lite nöjt och glad över hennes respons och att se ett genuint flin där hos henne.

“Ja, Eirik är lite egendomlig av sig – bara han inte tappar sig själv där. Asgeir, disciplin, är det sant?” sa hon lite och såg på henne med en road blinkning.…[Read more]

Att Maeve satte sig bredvid henne och satte hennes hand mellan sin dotters händer fick henne att le lite större och hon kunde inte rå för att någon tår rann ner för hennes kind – mest av lättnad över att ha dem hemma igen. Trots allt hade Kettils död tagit hårt på henne och oron hade växt inom henne mer och mer.

Utan några ord drog hon in Maeve…[Read more]

Ranghildr kunde inte rå för att skaka på huvudet åt det hela. För det kändes som om något inte var helt rätt med denna man. Fast å andra sidan kunde hon inte riskera att vara allt för otrevlig mot en av Sandors män, om han nu verkligen var det. Jävla politik. 

Heder är för idioter och dårar som karmanerna. Orden från Ejvlad ekade inom henne o…[Read more]

Milt strök hon sin tumme under bännmärket och hummade lite oroligt över det som hon sa. I för sig hade Maeve alltid haft ett häftigt temprament  – och speciellt hon själv skulle inte riktigt ha något att säga åt det då hon inte heller var av den lugna sorten. Men samtidigt kändes det som om hon hade en annan ilska bubblande inom henne.

“Två…[Read more]

Ett litet hummande slapp ifrån Ranghildrs läppar och hon höjde ögonbrynet samtidigt som hon såg på Maeve. Trots allt var det inte svårt att se hur något hade upprört henne, eller snarare någon. Det var inte svårt att gissa vem det var heller. Hon suckade tyst åt det hela för att stryka sina fingrar över hennes handrygg innan hon släppte den o…[Read more]

Försiktigt nickade hon lätt åt hennes ord. Däremot såg hon inte vad skillnaden var sedan innan. Att inte vara på sin vakt var dåraktigt, löjligt. Naivt och ett önsketänkande för dårar.

“Vad är det du vill ska hända?” frågade hon lite avvaktande som om hon inte riktigt var säker på vad som skulle hände. Hon hade ett mål, och dit skulle hon nå. För…[Read more]

Hur enkelt han hade undvikit hennes påstående att han tjänade någon annan gick henne inte förbi och hon noterade det i sitt huvud. Trots allt var det något märkligt och oroväckande med det hela. Hon korsade fortfarande sina armar och fnös lite åt hans ord.

“Det stämmer.” sa hon simpelt för att sedan skratta lite lätt och gjorde en gest åt hono…[Read more]

Vattnet skvätte upp mot Ranghildr och hon fick en av trädelarna i hennes ben som gjorde att tyget gick sönder där. Nog för det kändes och att hon annars skulle hojta till och be sin dotter att tänka efter. Fast hon tyckte inte riktigt det var rätt tillälle att göra det. Istället gick hon försiktigt in i rummet och satte sig framför Maeve på huk…[Read more]

Audgisils ögon vandrade från Rune till mörkeralven, och han nickade lätt. Han gjorde en gest åt några av sina krigare.
‘Eskortera vår gäst till gäststugan.’ sa han och såg på Rune menande, och syftade på gäststugan som tillhörde kungafamiljen och låg på en av stadens klippor med vacker havsutsikt.
‘Jag beklagar, Ziy, men jag måste be dig stanna i…[Read more]

Toss kunde inget annat än att instämma till sin kaptens ord. Späck såg definitvit inte ut som en person som lagade mat – eller på gränsen att han ens åt något. Han granskade mannen lite skeptiskt framför sig – som om han inte riktigt trodde att Späck skulle kunna en sådan utmaning.

“Hela besättningen…!” utbrast Toss och skakade nätt på huv…[Read more]

Tålmodigt lyssnade mörkeralvinnan på flickans ord och när hon påpekade att även hon tjänade Lloth grimaserade hon och strök en besvärad hand genom sitt hår.

“Lloth, var en gång min mästare ja. Det förnekar jag inte. Men efter allt hon har tagit ifrån mig är jag inte längre under hennes tjänst.” sa hon och vände blicken bortåt och det var tydlig…[Read more]

Fortsatt klappade Ranghildr på Maeves ena axel, lite för att lugna henne. Det var inte svårt att höra att det var något som var begravt där. Djupt inom henne. Något som fick det att smaka illa i hennes mun.

“Två veckor sedan, mer eller mindre.” sa Ranghildr, kort och informativt för att sedan kasta en blick mot Yazefin. Det var fortfara…[Read more]

Ranghildr höjde ögonbrynet åt hans historia. Förstås lät det inte allt för fel men hon skakade nätt på huvudet åt det hela.

“Och vad skulle konung Sandor med en sådan artefakt – eller är det någon annan du tjänar?” frågade hon enkelt och rak på sak som alltid för att skaka på huvudet åt det hela.

Sedan log hon snett och höjde ena ögonbrynet för…[Read more]

Redo var förstås inte något som Finn var och han grimaserade för sig själv. Det här var inget som han skulle vilja vara med på – men åtminstone kunde han hjälpa någon. Han korsade sina armar och nickade lite åt Salims fråga.

“Låt oss få det här överstökat!”

Orden som kom ifrån den lilla draken var svår att helt förstå. Vad menade han egentligen? Det fanns många berg – och så vitt som hon visste var det många som hade is och snö. Fast sedan hade ju hon aldrig varit på ett berg innan.

“Det finns många sådana… Hur vet vi vilket berg som är det berget?” frågade hon, lite mer till sig själv och om…[Read more]

Det var väl just det, men Vésiva visste inte riktigt vad som skulle kunna skyla Lukas kropp. Till slut mindes hon att hon hade en större kjol i sin väska och hon öppnade sin säck för att slänga en blå kjol till honom med ett varmt leende.

“Här! Ta den här så länge” sa hon och nickade lite uppmuntrande lätt åt honom.

“Så får inte människorna röda kinder!”