Att vilja var väl en överdrift. Fast å andra sidan hade hon väl redan gett honom hans löfte. Audgisils avbrott var inte hans fel. Även om det var ett skönt avbrott. Hon suckade lite, som om det var en uppoffring för att ställa sig upp och röra sig mot mannen igen.

Hon hade fortfarande mjödet i ena handen och det smakade gott – det kunde hon…[Read more]

Ayperos verkade avväga hennes påstående, innan han ryckte på axlarna och skrattade lätt.
‘Jag antar du har rätt där. Och varför vara konventionell, då man kan ordna en fest alla kommer att komma ihåg?’ undrade han lite slugt, medan hans mörka ögon mötte hennes.
‘Men oroa dig inte, jag är säker på att vi kan övertyga åtminstone en del av dina beryk…[Read more]

Audgisil nickade bara lätt över konversationen som de hade. Sedan blev det dags att skåla och han höjde sitt glas för att skåla i Odens namn innan han tog drycken till sina läppar och suckade lätt.
‘Det var gott!’ förkunnade han.
‘Men vänta tills du får smaka på Frostheims bästa!’ sa han med ett skratt.
‘Det har en verklig tyngd i sig, ska du…[Read more]

Aenya kunde se tumultet framför henne, och på lätta och snabba steg var hon snart där med sitt svärd i hand, men gestikulerade åt de alver som följt henne att hålla avstånd. Detta var inte hur denna situation skulle gå, varför hade Mahadwens krigare behövt blanda sig? Tanken var frustrerande, vid Erethil! De hade varit så nära att fånga Saskia,…[Read more]

På Asgeirs läppar var inte direkt Ziy lätt att uttala heller, och han undrade lite stillsamt hur komplicerat och svårt hennes riktiga namn var om detta var vad hon gav honom. Men med tanke på att hon dök upp ur intet och var lika vag som en skugga kände han inget behov av att gå in i detalj heller. Asgeir gav Eirik en blick, lite frågand…[Read more]

Kinderna blev röda på Finn när han kände Cathyrns läppar som hastigast trycka sig emot ena kinden. Han lade lite förvirrat handen på kinden och vände blicken mot sin vän.

“Va… vad var det!?” utbrast han, pafft. Som om han inte riktigt tyckte om känslan. Den där varma känslan som spred sig inuti honom och hur det nästan pirrade till i hela hans…[Read more]

Att Hulta skulle ha vuxit upp bland galenskap hade Sera svårt att förstå, men samtidigt fann hon det inte alls förvånade. Trots allt hade hon stått ut med hennes galenskaper – och det var väl många? Åtminstone det som mästarna sa.

Hennes löfte fick Sera att le. Det kändes genuint och hon klämde hennes händer lite uppskattande för att skratta si…[Read more]

“Det var det bästa jag fann för att hinna ikapp er…” erkände hon och kunde inte rå för att ge ifrån sig ett bubblande skratt för hans kommentar om hennes bror. Nej. Krig och död var inget för honom.

“Han svimmar vid åsynen av blod. Bara tanken på det gör honom vinglig.” påpekade hon och rynkade lite på ögonbrynen åt det andra som han sa. Det…[Read more]

Ett litet tag verkade Vésiva ha glömt av alla goda saker som fanns på bordet. Det som innan hade fått det att vattnas i munnen. Det var nästan som om hon inte riktigt var sugen på mat längre. Alla misstankar, mötet med Wreax som skulle ske snart. Bara tanken fick henne att vilja skynda sig där ifrån.

Pliktroget tog hon lite av frukten och tog e…[Read more]

“Det är en början” instämde Ziyaté medan blicken som hastigast föll mot illusionen. Magi hade alltid gjort henne illa till mods, även om hon kunde några små trick var det alltid som om magen ville vända ut och in när hon försökte. Nej. Svärdet och gifter var mer hennes essä.

Hon sträckte på sig lite nöjt. Drog in den friska kvällsluften. De…[Read more]

Och det är patetiskt att låtsas bry sig. Tankarna fick henne att le som hastigast. Patetiskt, men kanske nödvändigt. Människorna lyssnade sällan på vett, utan snarare på sin känsla. Magkänsla hade hon hört att det kallades också. Bara ordet fick henne att vilja kasta upp. Dumheter var vad det var.

Obekymrat torkade hon av svärden som fortfaran…[Read more]

Salim såg lite beklämd ut. Han var ju en godhjärtad person, och ville gärna hjälpa, men samtidigt var han under hård press från mästarna i Caras Idhrenin. Han hann dock inte protestera innan Cathryn drog med honom, något generad över beröringen, för att sedan blygt se från paret till brinkemannen.
‘Eh… väl mött.’ sa han, obekväm med att bli dra…[Read more]

Arand hade gjort slut på mannen som sprang åt deras håll i snabba men precisa hugg, som snabbt krossat mannens försvar och sedan tagit huvudet av honom som föll med en dov duns i vegetationen en bit bort, medan kroppen sakta föll ned framför honom. Hans gula ögon såg sig alert omkring efter fler fiender, men då inga fler verkade dyka upp utan fien…[Read more]

Sorlet från strid var högt. Skrik, gråt… Allt som vittnade om en strid. Andetagen från mörkeralven var stabila och lugna. En van jägares andetag. Hennes fötter var lätta när hon sprang mellan träden, steg för steg. Ingen skulle kunna tro att kvinnan var över tusen år. Men vem räknade åren förutom människorna? Människorna vars korta liv brann u…[Read more]

Precis som Istilwys hade hon kopplat bort vagnen från hästen och hon svingade sig upp. Greppade tag i tyglarna och såg leendes mot hennes vän. Trots allt skulle de ha tid att lära känna varandra under resan. Om inte någon av oss dödar den andra. 

“Energi får inte bli en bristvara. Det är trötthet som dödar många. Man blir slarvig och klumpig.”…[Read more]

Drottningen frös till i sin rörelser och hennes rovdjurs gula ögon smalnade med en ilska. Hur vågade hon tala om det? Här? Det fanns ett farligt leende på hennes läppar och hon knöt handen för att ta ett steg närmare överste prästinnan.

“Tänk på hur du uttalar dig, Nashwar” sa hon med en röst som sa att Nashwar balanserade farligt nära att…[Read more]

Ranghildr såg tyst ner på trasan – när Yazefin uppenbarligen hade tankar på att dricka istället för att ordna med såren slängde hon den ner i hinken vars vatten spilldes omkring den. Hon hade förstås inget emot lite mjöd. Hon satte sig ner på en av stolarna och följde hans rörelser. Inte en enda gång vek hon med blicken, noga för att se om han s…[Read more]

“Jag ville vara till Er hjälp mer. Och det förde mig till andra delar av Celeras än vad jag brukade vara eller ha min uppmärksamhet till.” sa hon och log lite svagt åt det hela. Tionde fingret var nyckeln till mycket med handeln. De mörka hörn som hon annars inte nådde. De kontakter som hon annars inte hörde ifrån.

“Ett sätt att lättare få…[Read more]

Att Lucas skrattade och tyckte det var roande, fick henne lite mer avslappnad och hon kunde inte rå för att le lite åt det hela. Hon tog en kvist från marken och petade lite in i elden så att några gnistor flög upp.

“Samma konung som dödar ens systers häst så att hon inte skulle kunna rida iväg.” sa hon och sedan såg hon upp mot generalen m…[Read more]

Audigisl ögnade mannen och lyssnade på hans ord med sina kalkylerande ögon. Men han fick helt enkelt ta mannen för hans ord, och trots allt var han även tvungen att vara en god värd för Sandors man. Han utbytte en blick med Ranghildr snabbt, innan han nickade. Sedan skrattade han lätt, den allvarliga stämningen som bortblåst och klappade Yazfein p…[Read more]