Ayperos gick mest i tystnad och betraktade allting omkring dem med en stilla nyfikenhet, men mest för att det krävdes det mesta han hade för att stå graciös just nu i sitt tillstånd. Vad han tyckte om Isra visade han inte, defakto sneglade han knappt på henne utan höll sin blick rakt framför dem. Däremot föll hans uppmärksamhet med intensitet…[Read more]

Hon tog det lugnt när de gick längs gatorna upp mot palatset, hennes hand vilandes mot hans ena arm, mer som om han ledde henne än tvärt om, och nog var synen ganska slående. Hon förde sig som en drottning och han, trots hans tillstånd, gick med rak rygg och stolta steg, en imponerande figur. Det var länge sedan hon känt sig så nöjd över ett v…[Read more]

Ayperos gav en saklig bugning, sådan som den var i hans ansträngda tillstånd.
‘Tack för er givmildhet, ers höghet.’ sa hans silkeslena röst, som trots hans smärta inte visade något av den sorten utåt.

Så han följde henne, inte så raskt som han brukade men förvånansvärt raskt för någon som fått ett svärd genom kroppen och på mer än ett sätt bli…[Read more]

Men jösses, gick Finn sönder helt? NU måste han väl ändå förstå att de måste spela.

Men varför gick han inte ens in??

Corrin tog hans hand. “Kom nu sötnos, vi kan inte stå ute på gatan, eller hur?”

Hon drog in honom i byggnaden och såg sig omkring. Jädrans skit att de skulle spela ett par. Hade Finn bara varnat henne för planen hade hon kunnat…[Read more]

Sandor lyssnade på hans ord och gav honom en nickning. Det fanns inte mycket mer att diskutera vid det ögonblicket.
‘Om jag känner er rätt så skulle ert folk också uppfatta det som svaghet om jag lämnade krigar eller paladiner för att bistå dig.’ sa han.

‘Så jag kan inte annat än att önska er lycka till.’ sa han, och höll fram sin hand i en vä…[Read more]

Sinya himlade med ögonen åt druidens tal om eldar och hur han överkomplicerade hela ämnet. Det krävdes ingen historisk expert för att kunna gissa varifrån Iserion fått träden till sitt bränsle. De visste ju alla att de inte hade någon hänsyn, och hon hade tänkt säga något barskt till svar innan hennes uppmärksamhet fångades av kaptenen och vak…[Read more]

Hon hade inte fel om den saken. Han förtjänade inte det här. Inget av det, även med familjen i livet hade han betraktats som en odugling, åsidosatt som ett svart får. Ingen uppskattade hans idéer, hans sätt att rädda riket från att smutsas ner av diverse parasiter. De förstod inte hans taktik men med tiden skulle de lära sig att älska den. Med tid…[Read more]

Ed rörde inte en min när krigarna spände sina bågar och höjde sina svärd, men flyttade knappt märkbart vikten till båda benen. Hen tittade runt sig långsamt, sedan tillbaka på den blinde mannen framför henne. Vilken heder, tretton mot en. Vilken heder, att sikta bågar mot den ene så denne inte kan försvara sig mot svärden. Hon säger det inte…[Read more]

För en kort sekund mötte hon Nenyas blick med sin egen grå, och kanske fanns det något illvilligt däri, som om hon kände till något som Nenya inte gjorde och fann det hela tämligen roande. Men när den andra kvinnan böjde på huvudet för henne så såg hon tillbaka på Ayperos och hennes tidigare vassa leende mjuknade och blev åter lika behagligt som i…[Read more]

Sinya hade tänkt svara något men blev avbruten av sällskapets ledare, och även om hennes ord var milda var det som en piska. Så hon kunde inte annat än att böja huvudet åt Eiirë respektfyllt.
‘Givetvis, min dam.’ sa hon något tillrättavisat, och elden i ögonen som varit där blev något mildare. Men den skulle nog flamma till snart igen.

Då dru…[Read more]

Ayperos kunde känna att Nenya nästan kläckt ur sig någon opassande kommentar, och hon kunde säkert känna hans stränga aura över henne även om han var svag. Den pressade på henne och uppmanade henne till tålamod. Men den tyngden som pressades över Nenya försvann lika snabbt som den dykt upp. De becksvarta ögonen som helt saknade ögonvita betr…[Read more]

Corrin hade höjt rösten när Finn försökt avbryta henne, hon hade nu börjat inse hur det fungerade. Finn kunde börja prata över henne utan att ens tänka på det, så hade det aldrig varit när hon varit man.

Hon hoppades att Evina skulle lyssna mer på henne än på Finns förvirrade pladder, förhoppningsvis hade hon missat att Finn kallat henne för…[Read more]

Kvithera nickade och hummade lätt åt det som sades. Strid påverkade alla olika, själv hade hon hittat någon slags inre best i gatustriderna hon hamnat i då hon bodde i Celeras. Något rått som endast gick på instinkt, något man antingen hade eller inte. Men det var inte något hon tänkte dela med de andra.
‘Man behöver inte vara i stridens het…[Read more]

Uppriktigheten och sakligheten var en frisk fläkt i hennes hov och hon nickade nöjt som svar på den andra kvinnans ord. Hon verkade inte ha något att säga om hennes metoder, eller hennes inte så diskreta hot om död heller. Det var allt goda egenskaper som hon kunde uppskatta hos en livvakt.

”Nå, dåså. Då har vi en överenskommelse. Jag skall tal…[Read more]

Hon visste att han var på väg, hade hört det via rykten och viskningar först innan slutligen meddelandet officiellt nått henne. Loradon hade fallit, demonen Ayperos hade flytt, skadad men vid liv, och sedan dess hade hon väntat på att få höra något mer, ett meddelande, vad som helst, om att hans ankomst närmade sig. Men det var alltså inte förens…[Read more]

Ed följde efter Raysia. Hon gick med en knappt märkbar haltning – det syntes endast om man verkligen kollade och försökte definiera vad det var som gjorde hennes gångstil som den var. Det som märktes betydligt bättre om man bara lyssnade var att hennes fötter gjorde olika ljud när de slog i marken trots att hon hade läderkängor på sig. Det ena var…[Read more]

Jasper skrattade till när stopet rörde sig till Kvitheras hand och lutade sig framåt nyfiket, “Sakers äkta namn? Hur funkar det, vad händer när du hittar sagda namn?” frågade han med glittrande ögon. Magi skulle aldrig sluta fascinera honom, det fanns så många olika sorter att det alltid fanns något nytt. Det var en kraft som var så olik, så my…[Read more]

Jasper stirrade efter henne när hon försvann in i hålet i väggen. Han höll sig med nöd och näppe för att ångra sig och ropa tillbaka henne. Även om han gjorde det så skulle han frukta det, var han någonsin inte rädd i sådana här situationer? Han tvekade, men nu var han ensam och det sista han ville vara i mörka ruiner om natten var just ensam, så…[Read more]

Corrin hade mycket riktigt varit nära att springa därifrån tills hon insett att Evina faktiskt inte kände igen henne. Hon drog en lättnads suck och var för första gången tacksam över sin kvinnliga form. Hon log ursäktande mot Evina tills Finns började pladdra. Helvete! Skulle han BERÄTTA vem hon var!? Det fick absolut inte hända, inte bara skulle…[Read more]

Corrin stirrade argt på Finn.

Hörde han ens vad hon sa.. varför lyssnade han inte?

“Finn! Lyssna på mig, vad är det med dig, var är v…”

Hon såg sig omkring..

Åh nej!