Ailis stannade upp när hon blev tilltalad. Det hade ju varit fruktansvärt oförskämt att skynda ut ur rummet medan deras gäst talade med henne. Hon flämtade till när hon blev lovad att bli ‘lämnad ifred’ – hade hon verkligen råkat antyda att de ville bli av med henne? Det var hu ren motsats till gästfriheten som hennes mor värdesatte så högt.

“Åh…[Read more]

Kvithera suckade inombords. Hon hade förväntat sig en hög ränta, och det hade hon kunnat leva med. Men okända tjänster som kunde betyda vad som helst… det var en dålig idé, och hon visste det. Men tiden höll på att rinna ut, trots allt skulle hennes terminsavgift betalas innan fjärde klockslaget om hon önskade stanna på Universitete…[Read more]

Det krävdes all hennes scenvana för att hålla hennes ögonbryn från att skjuta i höjden och hennes mun att öppna sig. Istället hade hon bara sina klara ögon fokuserade på honom, men inne i hennes huvud utövades en storm av tankar. Tjugo guldmynt! Med det skulle hon inte bara vara säker flera terminer framåt, utan hon skulle dessutom ha råd att köpa…[Read more]

Hennes ögon smalnade något över hans frågor. Inte mycket, men lite. Trots allt var hon inte så intresserad av att avslöja sina personliga angelägenheter med denna man – och dessutom var detta ingen bank. Hon var inte en arrogant person, men denna man måste leva under en sten om hon inte hade hört något om henne. Hur många studeranden på skolan…[Read more]

Kvitheras gröna ögon tycktes skifta från den ljusa klara gröna färgen till en lite mörkare grön färg då hon såg blicken mannen bakom disken gav henne. Liksom alla dömde han säkert henne i detta tillfälle efter det som de flesta andra gjorde; hennes unga ålder och för att hon var en flicka. Utan tvekan antog han säkert att hon var ute efter någon…[Read more]

Att kvinnan uppenbarligen var från ytan var inte svårt att se, och att hon dessutom visade sådan självsäkerhet i sättet hon förde sig på och talade var något som Isra kunde uppskatta. Hon hade alltid föredragit att härska över ett lojalt folk, men om lojalitet inte kunde anför skaffas så vad rädsla det näst bästa, och rädsla var vad hon hade fått…[Read more]

Förfrågan om en audiens hade kommit, olämpligt nog, mitt i hennes middagsmål. Vanligen tog hon inte emot besökare så sent under kvällen men något som hennes kammarherre sagt om besökaren hade fångat hennes intresse och därför, enbart därför, valde hon att göra ett undantag. Givetvis skulle gästen få vänta till dess att hon ätit klart, något som f…[Read more]

Ailis stelnade när hon vidrördes.. och tilltalades! Hon stirrade ögonblickligen rakt ner på golvet. “Förlåt mig, jag menade inte att… inkräkta…” Hon vågade höja blicken… lite.

“Jag har aldrig varit så nära en… en som ni. Mamma verkar… orolig.”

Hennes ögon sökte sig till golvet igen.

“Förlåt mig, det är inte min plats.” hon vände sig o…[Read more]

Åter blev hon övertygad om att det varit ett bra val att ha denna kvinna kvar i sin tjänst, för inte bara var valet av klänning passande, men hon verkade också genuint vilja vara till lags.

”Ett perfekt val. Jag har en middagsbjudning med handelsgillet Bläck och det vore synd att inte göra ett intryck, eller vad säger du, Farrah?” Hon log nöjt…[Read more]

Yxan splittrades i hennes hand och hon kände hur en av de vassa bitarna metall träffade henne över näsryggen. Blotta kraften bakom det hela fick henne att se stjärnor och hon hade knappt återhämtat sig igen när staden plötsligt skakades av en våldsam explosion. Kvinnan som en gång var ljus hade försvunnit framför hennes ögon när hon av kraften frå…[Read more]

Blánaid nickar. Hon hade visst fått all information hon skulle få om vilka som följer och hur de kan tänkas spåra henne. “Ailis, ett stop öl.” säger hon och går ut för att se till sin son i stallet.

Ailis dök upp igen och ställde ett stop öl på bordet. Hon tittade på gästen en stund när hon stod och såg ut genom fönstret och inte verkade lägga…[Read more]

Arand drog det andra svärdet han hade över sin rygg, trots allt var hans egna svärd fortfarande fast i demonens kropp. Han gjorde en grimas då Maeve riktade sin uppmärksamhet mot den övernaturliga närvaron i rummet – och även för honom som var van att se konstiga saker började detta gå över någon slags gräns. Men det var för mycket på spel för at…[Read more]

Under tystnad betraktade hon sin egen och kammarjungfruns reflektioner i spegeln medan den senare borstade, klippte och flätade hennes hår. Hon var vanligen inte någon som lagt ned särskilt mycket tid på sådana vanskliga saker som hår, men när någon annan gjorde det åt henne så var hon inte den som misstyckte. Dessutom hade hon börjat gilla uppmä…[Read more]

Stig bakåt? Backa? Hon hörde orden lämna Arands läppar men det var som om hon inte riktigt förstod vad de betydde. Allt hon förstod just då var att någon annan, något annat, ljuset, lagt sig i och gått emellan henne och hennes villebråd, att monsterjägaren skadat vampyren ytterligare, och att vad det än var som flödade från det som en gång varit…[Read more]

Arand hade långsamt rest sig efter att han själv slagit i väggen, och såg vad som utspelades framför dem med någon slags växande fasa. Han var inte säker på att ljuset framför dem var bättre än Ayperos, för han om någon visste att oavsett om makten kom från ljust eller mörker fanns det alltid ett pris som inte var värt att betala. Hans gula ögon s…[Read more]

Blánaid log bittert “Tur var väl det. Jag hoppas de fortfarande är långt ifrån att hitta dig.” Hon levde för att hjälpa men hon var ingen idiot. Det var den här sortens person de flesta skulle stänga dörren för, och det skulle vara klokt. Hon ville dock inte stänga dörren för någon behövande. Hon ville att hennes barn skulle se att alla som kan hj…[Read more]

Ailis band hårt nog för att se till att det inte skulle blöda men det kändes faktiskt inte obekvämt. När hon var färdig riktades blicken mot golvet och hon kilade ut till köket.

Blánaid korsar armarna. Så klart. Spår.

“Vad för spår? Hästen står i stallet och du är bakom stängd dörr. Vill du dela vem som söker dig?”

Ailis kom tillbaka med en tr…[Read more]

Blánaid spände käken. Naturligtvis skulle det bli såhär. Hjälpa någon jagad till stor risk för de själva utan ersättning.

“Sådant kan vi prata om sedan. Det finns säkert någonting du kan göra i gengäld. Först ska du tas om hand, äta och vila.”

Ailis torkade såren med ett torrt linne, även detta med öm hand. “Luta dig mot mig tack.” viskade hon…[Read more]

Ailis frös nästan till is när hennes hand plötsligt blev greppad. Hon stirrade storögt och nickade änglsigt när hon fick godkännande. Hennes hand var ömsint men ändå målmedveten när hon tvättade såren. Detta hade hon uppenbarligen gjort förut. Trots att hon undvek ögonkontakt nu så verkade hon ändå väldigt duktig på det här.

Blánaid öppnade…[Read more]