Völvan betraktade Turin då hans frustration började sippra fram, men hon verkade opåverkad och passiv inför flödet av känslor utan nickade bara lätt då hans kompanjon steg ur skuggorna för att tala med honom.

‘Vi vet det vi behöver, men de världsliga striderna mellan jarlar och regenter intresserar inte oss så länge gudarna respekteras.’…[Read more]

Aethriatan smög på ljudlösa fötter utanför magikerns barriär, och med snabba hugg med det smala och långa svärdet högg han i två svep, och några ögonblick senare föll två livlösa kroppar ihop medan deras huvuden rullade en bit bort över gatan. Än så länge hade de inte dragit till sig någon uppmärksamhet. Han skulle precis vända sig om mot tor…[Read more]

Det var en underlig känsla att leda ett företag som detta, trots att hon hade några av sina egna landsmän med sig. Hon visste att det här antagligen bara var en av många strider och slag som hon skulle stå i fronten för, om hon överlevde, men det första var alltid något särskilt, speciellt när styrkan hon ledde inte alls tillhörde henne. Det va…[Read more]

Samlingen av krigare följde efter Maeve, medan Aethriatan höll sina förhöjda sinnen på spänn för att se om de fann några hot. De hade lyckats ta sig till muren utan hinder då de flesta blickarna var vända mot väst där armén hade samlats medan de besteg muren på östra sidan. Man kunde känna marken skaka av projektilerna som avfyrades mot s…[Read more]

Hon skakade på huvudet åt tacket som för att avfärda det. Nej, så enkelt var det inte. Hon skulle inte kunna lova att döden inte väntade, men just nu var hon för beroende av vad omvärlden tyckte om Me’erisia för att hon skulle kunna ha ihjäl en av de enda kontakterna de hade med ytan.

”Tacka mig inte ännu… Ni står fortfarande i onåd hos mig, men…[Read more]

Att vänta hade aldrig varit hennes starka sida, men hon hade fått stå ut till dess att Sandors armé var redo, något som gjordes lättare av vetskapen av att hon skulle få lov att leda den lilla styrkan in över murarna.

Och dagen kom, regnig och grå precis som alla andra dagar, men hon tycktes inte känna av den bitande kylan eller det olycksbåd…[Read more]

Livvakt och rådgivare? Hon betvivlade det starkt. Mannen såg snarare ut som typen som agerade i det dolda, inte någon som skulle ställa sig mellan Saskia och ett svärd om det skulle behövas… men råd hade han säkerligen. Hon betraktade under tystnad mannen när han gick fram till Saskia och lutade sig in alldeles för nära henne för att det skulle va…[Read more]

Caspian beställde honungsöl och en av köttgrytorna, medan han vagt lyssnade på vad de andra sade. Även han hade prövats i Caras Idhrenin, liksom alla paladiner, men det hade visat sig att han inte var ämnad att bli magiker och här var han nu.
‘Som ni säger har de en tendens att vara allt för fulla av sig själv för att informera de lägre i ran…[Read more]

<p style=”text-align: left;”>’Ja, man kan tolka stjärnorna på många vis. Många ägnar sina liv till att tolka Erethils ord.’ förklarade hon, men skakade av sig den kommentaren.</p>
‘Du verkar lite spänd?’ undrade hon, lite bekymrat kanske.

Konung Sandor verkade nöjd med förslagen, och resten av kvällen gick åt förberedelser och instruerande bland befälet, liksom dagen efter tills belägringsmaskinerna var redo för användning. Så kom dagen då planen skulle verkställas. Denna dag liksom de andra var regnig och grå, utan minsta sol i sikt. Belägringsmaskinerna och den stora majorit…[Read more]

Völvan gav dem ett litet kryptiskt leende.
‘Ni är säkra på er sak, det är bra.’ sa hon lätt, och gick tillsammans med dem på huvudgatan som var täckt i stenplattor. På var sida om dem fanns olika byggnader, och runt omkring staden olika tempel men längst ned på huvudgatan i mitten av staden stod det största templet av dem alla. Den imponerande…[Read more]

Nhedenim hade lyssnat på ordväxlingen mellan främlingen och Wim, för att sucka lätt då Vindálfr slog följe med Wim. Denna diskussion höll på att eskalera bortom räddning, så han bestämde sig för att ingripa. Han reste sig relativt smidigt för att vara en så gammal man, och vandrade fram till sällskapet för att lägga en lugnande hand på dvärgens a…[Read more]

Nej, hon var allt annat än nöjd med situationen. Det förklarade varför Fëani lyckats fly så obemärkt, trots att staden var välbevakad, men samtidigt fanns det inget hon kunde göra för att få det ogjort nu. Att Vesvía kommit till henne med informationen var positivt i den bemärkelsen att hon hade en ledtråd, något fast att ta tag i när hon börjad…[Read more]

Färden de begav sig på nu stod i stark kontrast till deras senaste färd, den som fört dem till Caras Idhrenin. Då hade hon knappt känt igen honom, hans sinne dystert och mörkt och de stunder då hon fick se honom le hade varit få. Nu sken han åter på samma vis som han gjort när de först träffades och för första gången på väldigt länge så såg hon h…[Read more]

Svaret kom med mer ärlighet än hon hade väntat sig och hon kunde inte låta bli att kika mot Vesvía där hon stod en bit ifrån henne. Hon hade tagit en stor risk som kommit till henne med detta erkännande och hon var uppenbart nervös, något som syntes i viset på vilket hon vred på sig där hon stod och drog i sin egen skjorta. Varför hade hon gjor…[Read more]

Planen som började formas var dåraktig, men det var den ena planen hon kunde se för stunden som skulle ha den minsta chans att lyckas. Hon hade klättrat över murar förut, men hon hade aldrig haft en fiende som denna att vänta sig på andra sidan, förhoppningsvis skulle det inte innebära hennes slut…

”Bra. Vi som tar oss över muren måste vara få…[Read more]

När hon åter lyfte sitt ansikte för att möta Saskias så fanns leendet ännu över hennes läppar, men det var kanske lite vassare än innan, nästan nöjt, som om hon inte fann någon skam i att bli tillrättavisad ens av Iserions regent. Märhen hade i sanning infört nya seder och kanske hade övertrampet varit hennes sätt att undersöka huruvida denna Sa…[Read more]

Sandor lyssnade på Vasilijs ord och suckade inombords. Det gick inte att diskutera logiskt med befolkningen i Märehn, och det bevisade denna man än en gång. De var blinda för sina övertygelser, och att skapa en diplomatisk harmoni visade sig än en gång fruktlöst. Som de andra från Märehn sade denna Vasilij  mycket men ändå ingenting, för vad som s…[Read more]

Völvan studerade dem med de intensiva gröna ögonen som tycktes lysa i stark kontrast till resten av hennes uppenbarelse. Som om hon kände Jorunns tankar gav hon ifrån sig ett minimalt men vetande leende.
‘Välkomna till Draumrheim då, Jorunn och Turin. Mitt namn är Gerda.’ sa hon, utan att ägna dem några titlar. Sådant var inte viktigt inför guda…[Read more]