Alven log åt hans ord, men skakade lite sorgset på huvudet.
‘Tyvärr har jag inte sett mer än vår skog. Jag är en av de yngre av oss, och under min tid har vi inte haft bra relationer utåt.’ förklarade hon.
‘Men om du är nyfiken finns det mycket jag kan visa dig!’ sa hon lite muntrare. ‘Det var trots allt därför Eärmelindo bad mig komma hit idag.’

Konungen gav Maeve en blick och lyssnade på hennes ord. Han hade gissat att hon skulle föreslå något sådant vågat – trots allt var det ofta så Kaldrländarna fungerade. En stund verkade han tankfull, men såg sedan på henne igen.
‘Jag är inte ivrig på att riskera er på det viset. Vi vet inte vad våra fiender är kapabla till, förutom att de lyckades…[Read more]

‘Oden har redan valt dig, hur du använder hans förmåga är upp till dig.’ sa Gerda lugnt, och de intensiva ögonen mötte Maeves blick.
‘Jag tog med mig det jag behöver. Du är en stark kvinna, Maeve, så jag vet att jag inte behöver be dig mer än en gång att vara stilla.’ sa hon, och hur axelväskan hon hade med sig tog hon fram de nålar, färg och andr…[Read more]

Bristen på respons från livvakten gjorde henne något besviken. Uppenbarligen var hon inte tillräckligt bra på de finare formerna av förförelse, eller så hade Ziyaté haft fel när hon sagt att män var svaga för det exotiska, det förbjudna. Hon var osäker på vilket det var, men lät för stunden ämnet vara, rädd för att hon trots allt skulle inse vi…[Read more]

Färden till Loradon hade varit enformig och dyster. Det hade ömsom snöat ömsom regnat, som om gudarna själva inte kunde bestämma sig för vilket det skulle vara. Nu föll dock snö, snö som om det fick lov att ligga kvar på backen mer än troligt skulle färgas rött inom en alldeles för snar framtid. Hon själv hoppades att den skulle komma mer än sn…[Read more]

Alven betraktade honom lite fundersamt över hans ord, och nickade långsamt åt det. Så han var inte direkt vad han sades vara, men samtidigt såg han heller inte ut som det hon hade frågat eller föreslagit att han kunde vara.

‘Jag förstår.’ sa hon enkelt, med mjuk röst, lite tankfullt.
‘Då antar jag att det är så att ni rest mycket?’ undrade hon,…[Read more]

Paladinen höjde ett lätt ögonbryn åt magikerns ord, och han kunde nästan notera ett litet inslag av arrogans – eller kanske var det förringande? Hans ögon smalnade, irritation tydlig ett kort ögonblick. Alla magiker han mött var likadana, fulla av sig själva och sin vikt i världen. Vänta? Vad var poängen med detta möte om de inte var redo att ge s…[Read more]

‘Du råkar inte vara en magiker, utan att de tog nödvändiga åtgärder?’ undrade Kiel, inte så speciellt hoppfullt. Men man kunde aldrig veta med alver. Fast om hon var en magiker hade hon väl öppnat dörren redan vid det  här laget om hon kunnat. Långsamt drog han en hand genom håret.
‘Vi måste helt enkelt överlista vakterna.’ sa han, som om det int…[Read more]

Kiel nickade lite frånvarande åt hennes ord, och med någon slags förnyad styrka tog han sig till gallret där han tog tag i den kalla metallen med sina händer. De såg väldigt bleka ut i kontrast till den mörka och hårda metallen, som fick hans händer att bli kalla.
‘Jag har varit här från och till ett par år.’ sa han med blicken ut i vad han såg a…[Read more]

Saryenna stod artigt i det andra rummet, snarare än att spionera på honom då han la på sig sitt ben och gjorde sig i ordning. Lite nyfiket blickade hon omkring där inne, trots allt hade hon inte besökt ambassadörsboningen förr. De gröna ögonen for nyfiket hit och dit, och hon tog ut någon bok från en av bokhyllorna för att snabbt se vad som fann…[Read more]

Kiel kunde inte annat än att skratta lite tyst åt hennes ord igen, och skakade på huvudet vilket han genast ångrade då hans stela nacke protesterade. Han stönade tyst av smärta, och suckade frustrerat. Lite ansträngt och sammanbitet muttrade han.
‘Jag ska försöka komma ihåg det…’ med en kraftansträngning reste han sig, med ryggen lutad mot v…[Read more]

Ett litet melankoliskt leende dök upp på hans spruckna läppar över hennes ord.
‘En vän…’ mumlade han tyst. Ja han kunde nog behöva en vän i denna håla, och kanske det var allt som behövdes för att få dem ut därifrån? Samtidigt hade han inte förväntat sig att berätta något om sig själv, inte ens sitt namn, och han tänkte inte pressa henne helle…[Read more]

Alvinnans gröna ögon betraktade honom lite roat över hans uppenbara fundersamhet.
‘Vördade Ëarmelindo skickade mig, ambassadör Luka.’ förklarade hon simpelt. ‘Han ansåg att ni troligtvis skulle trivas bättre i yngre sällskap, så han skickade mig, eftersom jag är en av de yngre alverna i Dal’elath.’ förklarade hon med sin musikaliska accent som n…[Read more]

Ett litet sarkastiskt skratt lämnade den unga mannens något svullna läppar, och han hostade genast som resultat för ansträngningen. Han drog ett rossligt andetag för att lugna sig själv – hade han någonsin varit så törstig förr? Och här oroade han sig över sin luta då han kanske inte skulle överleva morgondagen.
‘Det är inte allt för bekvämt, ne…[Read more]

Eärmelindo log, men tackade artigt nej till erbjudandet och tillät istället Luka spendera kvällen så som han önskade. Ett behagligt lyster låg över staden då den var belyst av de tusentals lyktorna under natten, så som stjärnhimmelen man kunde glimta ovan ifall man råkade befinna sig på en plats där grenarna inte täckte skyn. Gryningen därp…[Read more]

Paladinen böjde lätt på huvudet i ett accepterande över hennes förslag.
‘Om ni önskar att jag tilltalar er vid ert namn, kan ni använda mitt förnamn med om det behagar er, min dam.’ svarade Caspian, och betraktade katten lite fundersamt. Det fanns någon slags skepticism i blicken, trots allt hade han inte rest med en sådan varelse förut och han fö…[Read more]

Hon var inte helt vid sina sinnens fulla bruk, annars hade hon kanske övervägt det som völvan föreslog med lite större aktsamhet. Hon hade alltid varit lite misstänksam till magi, kanske för att hon inte alls förstod den och fruktade vad den kunde göra med eller för den delen mot folk. Men i det druckna och febriga tillstånd som hon var i just då…[Read more]

Demonens små klor som borrade sig in i hennes axel verkade inte besvära henne nämnvärt, men det såg trots allt inte helt bekvämt ut. Hon vred lite på sig där hon satt och smuttade åter på sitt vin innan hon lät blicken lämna Daermond och istället falla på dörren som de nyligen gått in genom, som om hon ville försäkra sig om att ingen skulle rusa…[Read more]

I hörnet i samma cell hade en figur suttit livlös och tyst i ett av hörnet, och vid första anblick hade man kanske trott att han var död. Faktum var snarare att han fått ordentligt med stryk av vakterna och tuppat av. Ett smärtfyllt stön lämnade hans läppar då han började få tillbaka sina sinnen, och smärtan började pressa mot hans medvetandes ka…[Read more]