Mannen svarade med ett respektfyllt bejakande, följd av en kort bugning, innan han lämnade Nicolaus. Hans befallning fördes vidare och snart väntade en häst och hans husarer honom. Då Nicolaus anlände hälsade den andra i befäl honom.
‘Som ni befallde, min herre, har ökenråttorna omringats.’ sa han, enkelt, och dolde inte sin avsmak för söderlännin…[Read more]

Dagen förflöt och till sist var hären tvungen att slå läger. Dalen som annars skulle vara mörk fylldes med lägereldarnas facklor som gav ett lite muntert och behagligt lyster som framhävde landskapets linjer. Kullarna som annars skulle vara mörka var synliga, och bakom den vakande bergskedjan kunde man se stjärnorna som markerade var bergen sl…[Read more]

Sandor kände en varm känsla av både behag och sorg då hon lutade sig mot honom. Hennes hår kittlade honom lite, samtidigt som hennes doft och värme kändes behaglig – en stark kontrast till hur de tidigare spenderat tiden tillsammans. Vid hennes begäran kramade hans armar om henne hårt och ömt på samma gång, och han dolde sitt huvud i hennes hår…[Read more]

Sandor hade inte verkat märka henne förrän hon lade sin hand på hans axel, vilket nästan fick honom att rycka till. Ett ögonblick hade det känts som om han varit under vatten, men hennes närvaro drog upp honom över ytan igen och han drog ett sista djupt andetag. Fortfarande blek, men med lite mer färg i ansiktet, log han ett svagt och lite sorg…[Read more]

Det var uppenbart att Yazfein såg potentialen i att ha Sera som allierad nu när han visste att det fanns ett band mellan de båda unga kvinnorna, men om Maeve tyckte illa om den tanken så visade hon det inte, i alla fall inte just då. Istället kunde hon bara hoppas att Sera skulle hålla käften om hela saken och kanske lämna dem ifred, men hon hade…[Read more]

Seras ord fick hennes flin att dö ut och hon snörpte ogillande på munnen, dels för kommentaren om det där med slag mot huvudet, men också för det hon anklagade Yazfein för, det som uppenbarligen var sant, från hans egna läppar. Hon visste inte riktigt hur hon skulle hantera denna nya information, eller hur hon skulle agera nu när det var ute i…[Read more]

Hon vart kanske minst lika förvånad som Sera av den uppenbara ömheten, för att inte tala om kyssen. Att Yazfein sen faktiskt klev fram i ljuset och presenterade sig, med sitt rätta namn och sin rätta titel, gjorde henne nästan nervös. Vad tänkte han med!? Det kunde vara en dödsdom för de båda om Sera skulle få för sig att berätta för någon anna…[Read more]

Stelheten som funnits hos hennes vän verkade ha försvunnit för ett tag, men hon kunde inte undgå att notera den något spända stämning som låg i luften. Hon kunde riktigt känna Yazfeins blickar i ryggen när hon talade med den Iselemska prinsessan och även om hon inte förstod riktigt varför så gjorde det henne något obekväm.

”Jag mår bra. Jag har…[Read more]

Det var många lustiga ord som denna ovanliga man slängde ur sig, men han hade lärt sig att förstå dem även om han inte kunde förstå hur folk kunde tala som denna Enhanda gjorde.
‘Väl mött, Enhanda Vyrm.’ sa han och böjde huvudet lätt artigt, med en hand på bröstkorgen som Iselemerna ofta gjorde då de hälsade på nya bekantskaper. Åt hans fråga gj…[Read more]

Hon himlade lite med ögonen när Yazfein steg in framför henne för att konfrontera främlingen, som om hon behövde skyddas, men hon gjorde inget för att hindra honom. Hon hörde att främlingen mumlade för sig själv men hon kunde inte höra vad denne sade, bara att Yazfein artigt men hårt bad främlingen att avlägsna sig. Med en liten suck började h…[Read more]

Den unge mannen gav ifrån sig en ironisk fnysning åt hans ord.
‘Jag skulle inte gå så långt att kalla dem mina vänner.’ sa han, och hans milda ansiktsuttryck hårdnade något lite över skammen han fått utstå där inför alla i värdshuset. Han blev röd om kinderna, men ignorerade känslan. Vad var värre än att inte kunna försvara sig själv, och inte ku…[Read more]

Att han inte bar ett annat ansikte för stunden oroade henne inte, gatorna var sparsamt bevandrade så sent på kvällen och lyktorna som lyste upp vintermörkret var inte tillräckligt starka för att avslöja hans rätta natur om man inte kom alldeles nära. Eller om han inte sträckte ut en hand för att röra vid hennes kind. Gesten var dock välkommen oc…[Read more]

Den unga pojken som hade helt rakat huvud och stora bruna ögon betraktade mannen med ett förvirrat uttryck. Han kunde inte vara mer än sexton år gammal.

‘En katalysator…?’ frågade han, något förvirrat, hans accent hård men klart förståelig. Något förvirrat tog han främlingens hand och reste sig upp. Det hela verkade så malplacerat så han märkte…[Read more]

Det var fortfarande kyligt i Hannadon, men ingenting kunde jämföras med de bistra vintrarna i Kaldrland. Dessutom var hon väl påklädd med byxor i tjockt linne, höga stövlar och med en svart, tät fårullspäls över axlarna. De långa, lockiga håren kittlade henne i ansiktet när hon vände på huvudet för att betrakta mannen som gick bredvid henne, b…[Read more]

Det var ned ett brak som dörren slogs upp och en ung man kom farandes in som en demon förföljd av Athal själv. En stund senare dök några äldre pojkar upp genom dörröppningen – alla tre med en hård uppsyn då de blickade på den unge mannen. De kunde inte varit mer olika – den unge pojken skallig och klädd i en enkel brun skrud med Sharahs symb…[Read more]