Aenyas öron snappade upp Arathiels steg, och för ett kort ögonblick vände hon blicken mot den unga alven som på många vis var orsaken till art kaos som skett på slätterna. På gott och ont, men kanske mer till ont. Det var än svårt att säga, men händelseförloppet hade inte gått så som Aenya hade önskat. En snabb gestikulering visade åt Arathi…[Read more]

Den unga flickan såg lite osäkert från Moira till Wreax, trots allt verkade fången förvånansvärt munter och pratsam för att vara dragen dit i detta sammanhang. Lite förvirrat skakade hon på huvudet över hans skämtsamhet som gick över till något som kanske kunde tolkas som hot, eller skryt.
‘Han har en stor mun.’ påpekade flickan observant, men…[Read more]

Alven kunde inte rå för att skratta ett litet roat skratt åt hennes fråga om föräldrar. Det var inget elakt i skrattet, som förlöjligade eller förminskade. Snarare var det ett oskyldigt och klingande glatt skratt, utan filter, som fick hans ansikte att skina. Skrattet gjorde honom betydligt stiligare än då han hade sin allvarliga krigarupps…[Read more]

Det fanns ytterligare ett främmande ansikte på skeppet som skulle ta ungdomarna till Frostheim, en tanig flicka, troligen några år yngre än Nilla. Hon hade köpt sig en plats på skeppet innan det hann lämna Karm och när Nilla och Arlin klev på skeppet så satt hon redan där.

Hon såg ganska vilsen och malplacerad ut och ingen av besättningen…[Read more]

Med en hård hand daskade hon till Wreax i bakhuvudet, som om hon läxade upp ett olydigt barn som precis sagt något särdeles opassande.

”Det är inget vis att tala till en flicka”, sade hon hårt, men vände sedan blicken till flickan igen och lät den mjukna något. Ett litet leende spred sig över hennes läppar och hon ryckte på axlarna som sva…[Read more]

Drottningens ögon smalnade något vid dessa avslöjanden. Att dessa nyheter och rykten inte nått henne tidigare frustrerade henne, men hon fick påminna sig själv om att hon inte kunde vara allvetande. Men hade de vetat om detta tidigare hade de kunnat förhindra katastrof. Nu var diplomatin Iserion och Nela’thaënas återigen i gungning, men inte bar…[Read more]

Ithilwyn såg på honom lite tveksamt och roat i blandning då hans ansikte var så nära hennes, och fnittrade till lite över hans lustiga sätt att tala och se på henne.
‘Du retade verkligen upp dem där inne.’ påpekade hon och skakade på huvudet så hennes hår yrde omkring henne, bara tanken gjorde henne olustig samtidigt som det hade varit rätt r…[Read more]

Alven fick ett litet roat leende på läpparna, kanske var det sättet hon uttalade hans namn. Kanske var det hur hon strök handen genom sitt hår, och listade upp orsakerna till varför hon behövde dölja det. Eller kanske var det bara situationen över att samtala med en person som inte så länge sedan varit en namnlös fiende, men nu en känslosam p…[Read more]

Flickans blick betraktade Wreax och de ord han yttrade, men hon verkade inte påverkad av hans sätt att tala – eller hans hot. Som ett av Celeras många gatubarn hade sådana ord från män blivit så vanliga att de var tomma ord i vinden. Trots allt var staden inte tom på märkligt folk och deras speciella behag som sådana som hon själv alltid på…[Read more]

Det hela var väldigt plötsligt, väldigt spontant, men ändå hade Arlin känt att det var rätt. Pirrig hade han varit då han tog fram ringen, men då hon tackade ja och gav honom den djupa kyssen som följde kände han sin nervositet smälta. Ringen gled smidigt på hennes nätta finger, och han gav henne ett varmt leende som fick honom att se betydligt…[Read more]

Att resan varit dryg var en underdrift, så när de slutligen steg in på innergården som avtalat så var det med en känsla av lättnad som hon riktade blicken mot flickan som satt på en av stenbänkarna där. Hon kände igen henne som samma barn som hämtat henne på värdshuset här i Celeras för så många veckor sedan.

”Tvivlade ni någonsin på mig?” F…[Read more]

Kathryn såg upp på Finn.. han hade ju kvar sin styrka. “Motstånd? Som i.. stappla mot dig.. ovch ehöver mottas bort? Ja det klarar vi av.” Hon klappade Finn på armen. “Finn här får styrkan av tio män när han ser mig i fara.” Det var inte ens en lägn, bara en metaforisk överdrift. Finn hade aldrig varit särskilt skarp eller modig men hade alltid…[Read more]

Den unge magikern betraktade både Corrin och Finn över deras frågor och tveksamhet.
‘Vem kan säga med säkerhet?’ frågade den unge magikern, men även om situationen var vedervärdig kunde han inte dölja en fascination och en iver över ämnet.

‘Så många dog i Loradon, på en gång. Sådant sätter spår i markerna omkring sig. Kanske är det en förbannelse…[Read more]

Kiora mötte inte Nenyas blick, utan hennes ögon var istället fästa på Davant. Hennes blivande make. Inte en man hon hade valt, utan snarare en make som hade blivit vald åt henne. Så klart hon alltid vetat att hon en gång skulle hamna i ett arrangerat äktenskap, precis som hennes syster. Men hon hade ändå på någotvis hoppats att det hade varit h…[Read more]

Arathiel bet ihop och stötte sig mot en trädstam. Hon hade nyss vaknat och var fortfarande aldeles för blek för att vara uppe och vandra men hon ville veta vad som gjorts beträffande hennes fångst, den hon tagit all denna skada för. Vem mumlade något om ett försvinnande? Hon staplade fram emot Aenya, inte riktigt nära nog att höra allt tydligt me…[Read more]

De äldre verkade lite tillbakatagna över främlingen som frågade om råd för sevärdheter. Trots allt var detta ingen resebyrå utan Berelons ledare. De muttrade något missnöjt sinsemellan, och otåligt gjorde en av de äldre dryaderna en handgest till Ithilwyn.
‘Han är på ditt ansvar, Ithilwyn.’ sa hon simpelt.
‘Lämna oss nu.’ trots allt, hade de…[Read more]

Míndras fördes snart till Aenya, och den rödhårige alven som satt på en av de väldiga rötterna hade en ilsken glöd i ögonen. Inte en brinnande vrede, utan snarare som glöd som hade en fruktansvärd värme i sin kärna men var relativt svala på ytan. Den rödhåriga alven betraktade skogsalven som närmade sig med en av krigarna, och gestikulerade åt…[Read more]

Alven verkade lite förvånad över talesättet. Det var inte ett talspråk han hade hört förr, och utan sammanhang och modersmål var det kanske lite svårare att förstå. Men han nickade, och trodde sig förstå vad hon sade, och försökte sig på ett litet leende som hittills inte varit något han visat henne. De gröna ögonen betraktade henne  nyfiket, so…[Read more]

De kom till sist till en väl undangömd innergård, som låg i mitten av flera gamla hus i varierande skick och storlek och inte verkade dra till sig någon speciell uppmärksamhet över huvud taget. I mitten på innergården stod en staty av en kvinnlig alv som höll en kanna, en del av en fontän som inte längre hade rinnande vatten utan snarare var…[Read more]

Jezeral var inte intresserad av varken Kamillas eller Athels försök till att lägga ord på situationen. Han fnös bara frustrerat, för vad kunde ord föra längre i denna situation?
‘Gjort är gjort. Var glad över att inkvisitionen inte omhändertar dig.’ sa han bistert, med blicken fäst på Athel, och hans blick for över de döda kropparna.
‘Me…[Read more]