Leendet var märkligt på högalvens läppar, som om det inte riktigt passade henne. En glimt av det bakom ridån? Fascinerande.  Vad var denne alv för någon. Det fanns något mörkt över henne. Något som Ziyaté inte helt kunde sätta fingret på. Något som väckte henne ur den vanliga tristessen i vardagen.

”Korridorer? Ah… Jag brukar se liv som böcker. F…[Read more]

Jag lyckades. Orden fick henne att le, ett av hennes  bredare leenden. Ett av de leenden hon brukade ha när Maeve hade satt någon på plats. De flesta gångerna som hon egentligen skulle ha klappat till henne eller höjt fingret. Kanske var det att hon såg sig själv i flickan. Det fanns stolthet där i blicken, men hon kunde inte riktigt dölja si…[Read more]

Allt gick för fort för att Toss skulle följa med. Han hade gått ner för trappan och hållt för sina ögon så att han inte skulle vara oartig mot den talande säcken. Och nu låg han där, pladask på marken. På råga till allt gjorde hans käft ont. I ena sekunden hade han sett säckens fötter framför näsan, men sedan hade hon sprungit iväg med samma skju…[Read more]

Utan att fråga, hade hon rest sig upp. Lite för hastigt och exalterat för att stolen låg nu på rygg på golvet. Det verkade inte Vésiva tänka på utan ställde sig vid sidan av mannen. Lät ett av sina fingrar löpa kring pappret medan hon hummade lätt. Pekade sedan på en liten älv som rann ner från De vita bergen och delade Älvskogen i två sidor.

“A…[Read more]

En enkel nickning till om hon skulle vilja ha ännu mer vin. Varför inte? Hon skulle behöva mer vin för att hålla sina nerver under schack. Det var som om högalven framför henne ständigt balanserade på en fin gräns mellan tolererbar, roande och oerhört irriterande. Det var svårt att inte le åt hennes försök att få ut information från henne. Ett…[Read more]

Ranghildr Ulfhedna (f.d. Asbjörndottir)
Kön: Kvinna
Ålder: 45 år (föddes 1373 TT)
Ögonfärg: Isblåa ögon
Hårfärg: Brons färgat, men mörknat lite med åren.
Födelseort: Frostheim
Lojalitet: Kaldrland, speciellt hennes familj Ulfhedna

 
Bakgrund
Föddes mitt i en av de värsta snöstormarna som Frostheim fått uppleva och sades ha fått sitt rebellis…[Read more]

Ännu en dag. En dag för mycket. Varje steg kändes allt för tunga i de höga stövlarna och djupa snön, men hon kunde inte vandra i de allt för tomma salarna längre. Hon kunde inte låta sin dotter frysa i den bitande kölden.  Maeve måste leva. Något inom henne sade det, även om fler och fler hade trott motsatsen. Inte för någon hade vågat yttra orde…[Read more]

De röda rubinerna till ögon betraktade alven när hon tog ännu en klunk från sitt egna glas av vinet. Som lent silke rann det ner för hennes strupe och smakarna var så eleganta som enbart alver hade tid, kunskap och tålamod nog att få fram. En liten ljusglimt i den annars ständiga flödet av tid. Ett litet leende fanns på läpparna. Märkligt nog…[Read more]

Hur hon gjorde vadå? Bli en drake? Nej, det vore väl en dum fråga. Han gjorde ju likadant. Skepnadskifte var inte främmande för den mannen framför henne. Tanken på det fick henne att rysa. Alla ben som ändrades, smärtan. Det var något hon kunde vara utan. Åtminstone verkade Luka inte rädd längre och det gladde Vinga. Till skillnad från Luka ku…[Read more]

Magi, det var nog en av sakerna som Vésiva inte förstod sig på. Helt utan att ens lyfta på ögonbrynen trummade hon på bordet med sina fingrar som för att fylla den korta tystnaden som fanns emellan dem. Sedan lyssnade hon på vad mannen sa igen. En dikt? Ah, jo! Det var sällan hon förstod sig på sådant. Men lite eftertänksamt knackade hon på borde…[Read more]

Leendet fick Vésiva att slappna av och sucken visade att hon gjorde rätt i att lita på den där handlaren. Finaste tobaken i Nirai, det hoppades hon att det var. Om han inte slutade röka sin skit, kunde det åtminstone röka något i klass med honom själv. Eller ja, ingen kunde väl vara lika bra som honom… men det var ett bra försök åtminstone.…[Read more]

Kronprinsessan hade precis tänkt ta ännu en klunk av vinet men det kom inte hela vägen ner, utan hon satte det i halsen. Hon började hosta till och tog ännu en klunk av vinet, för att försöka få bort hostan. Vilket lyckads något, men det fick inte dölja att hon var förvånad. Du? Henne? Sera? Det verkade inte som om hon talade till Maeve eller…[Read more]

Att han inte ville ha hennes starka dryck, verkade inte göra henne allt för mycket. En enkel axelryckning för att sedan enkelt lägga ner flaskan i säkert förvar innanför västen, efter ännu en klunk så klart. Vem vet? Det kanske skulle bli en lång natt och då var hon tvungen att hålla sig både varm och vaken. Att han hade dålig smak i alkohol var…[Read more]

Nattens tystnad avbröts av hovar som slog hårt mot stenarna. Dammet yrde kring de tre ryttarna och det var svårt att urskilja dem till en början. Rakryggad och stolt med en hand hårt hållande i tyglarna. Likt som natten, bar drottning Akila en klänning som var lika becksvart som natten, i ett tyg som tycktes reflektera allt ljus omkring henne.…[Read more]

Hur märkligt det en var, lade mörkeralven huvudet på snedden åt hennes prat om vin. Det intresserade henne faktiskt och det var nästan som om hon var lite besviken när hon slutade tala om det. Efter att ha tippat glaset på snedden för att betrakta färgen och hur det blåa vinet var lite ljusare på kanten. Hon hummade lite över det för att vicka de…[Read more]

Där var det igen. Avbrottet. Eller snarare bristen på svar. Var det åldern tro? Eller magin? En kort blick mot de skakande händer avslöjade att hon förmodligen hade sysslat med mer än ett farligt magiskt experiment. Hennes magiska aura var som ett pulserande hjärta i rummet… Sedan var inte resten av dessa kryp magiska, deras korta liv saknade…[Read more]

Bråttom var inget som Vinga verkade ha utan hon fortsatte slicka sitt sår, tills det var rent. När väl han sa något lät hon sin blick vandra mot honom. De stora bärnstensfärgade ögonen glimmade till i mörkret. Sedan rättade hon till sig själv för att lägga sitt huvud mot de stora tassarna samtidigt som hon lade sin svans omkring sig.

”Sk…[Read more]

Envist tittade han bort och en kort ögonblick undrade Vésiva om hon skulle behålla påsen. Åtminstone påminde doften om Atlen, annars fanns det ingen större lycka med tobaken. För hon hade aldrig lyckats få ovanan att röka. Bara hostattacker gav det henne, inte samma lycka och lugn som alkoholen gav henne. Påsen hade en behaglig tyngd då Vésiva…[Read more]

En tjuv? Skulle hon, Vésiva av handelsgillet Bläck, vara en tjuv? Enbart tanken gjorde henne irriterad och ilsken. Det syntes bara över att hon spände sin käke och tappade ett par kort på marken. Hon tog upp dem och blåste av gräset för att försöka lugna sig själv. Alltid tala när du är lugn. Upprörd och ilsken, spyr man bara ut onödig skit. O…[Read more]

Farligt. Ordet verkade inte direkt ha någon påverkad på Vésiva. Faror tenderade att vara subjektivt, sen så klart var väl alltid döden något som hade skrämt henne. Men vad skulle kunna vara de stora farorna? Inte kunde de vara så stora, om en gammal man som Xharin skulle ta upp sökandet på det kunde det väl inte vara allt för svåra? Hon tog en klu…[Read more]