Ögonen på Toss var stora som klot. Han hade aldrig tyckt om rytande, det var för högt och gjorde ont i hans öron. Dock kunde han inte hålla för sina öron för att han höll ju Tass och hans tassar – eller klövar som Kai envisades om att säga, men klöv var inget bra namn, inte lika bra som Tass… Tankarna fick honom att inte riktigt lyssna på vad Ka…[Read more]

Själva drakformen skrämde henne inte. Däremot var hon inte van med att se en drake framför sig som inte var hennes egen familj. Detta var en främling, som hon nästan var säker på inte var av hennes familj. Hon verkade inte riktigt ha hört vad han sa först, det var många frågor som han ställde. Hon kunde inte sluta tänka på frågan som hemsökte he…[Read more]

Tystnaden gjorde henne något obekväm. Även om hon inte hade lust att visa det, hennes tankar flög mot vad hon skulle kunna tänka sig säga? Vad egentligen fanns det att säga just nu. Inte ville hon heller skrämma iväg denne man. Han talade om en nyckel, en skatt… Det lät som en av sagorna hon hade lyssnat på när hon var liten. Kunde det vara en s…[Read more]

Bedjandet var alltid svårt. Fast vanligtvis var det inte något annat än fusk och på låtsas. Det var det som hon lärt sig från sin far och Atlen. Annars skulle hon ge bort alla deras varor…. Och vad skulle de då ha att leva på? Det hade hon lärt sig när hon var liten, då hennes far hade blivit vansinnig när hon gett mesta delen av deras varor ti…[Read more]

Perfekt! Tass hade stannat till, att det var framför fötterna på Kai, lade inte riktigt Toss märke till. Han hade en fart som var svår att stanna och när Kai blev som en vägg framför sig var det plötsligt stopp. Även om Kai hamnade flera steg bakåt, var det någon som hade yttrat hans namn? Lite förvirrat såg Toss sig omkring, inte hade väl den…[Read more]

Det värsta… Självklart var det alltid det bästa att förbereda sig för. Vad skulle man annars förbereda sig för? Det bästa? Vem skulle gå vilse? Världen var stor… Men det fanns väl alltid någon att fråga efter vägen? Tanken roade henne och fick hennes leende var snett medan hon betraktade alven, som tycktes få tillbaka samma… skönhet som innan. N…[Read more]

Frågan som främlingen väste ut sig for helt förbi Vinga och hon lyckades släcka livet till den närmsta vargen – fast efter deras bråk tillsammans med den hade den tappat den mesta energin, tack och lov. Yxan landade inte allt för långt ifrån henne, enbart ett stort kliv och hon skulle få tag i den. Ett kort andetag och hon fick tag i den med sina…[Read more]

Manfred såg på medan vakterna red bort med en alltmer bekyrad blik, innan han vände den mot Moira istället. Han lutade instinktivt sin kind mot hennes hand och drog en djup suck. “Vi vet inte om vi kommer få en sån här chans igen.” Så mycket höll han med om. “Men det finns inget som säger att vi inte kommer hitta henne igen. Om hon är här lär de…[Read more]

En nyckel… orden fick henne att tippa på huvudet på snedden. Det brukade tyda på en skatt och en skatt var rikedomar och det kunna gynna henne med. Ögonen glimmade till något och hon tog ännu en tugga av  maten framför henne som hade börjat kallnat. När inte den brännande hettan var där, kunde man urskilja de mer delikata smakerna som brukade…[Read more]

Tjutet fick Toss att hoppa till, plankorna gav till ett klagande knarrande och tycktes böja sig lite av de många kilon som han bar på. Det var förstås inget som den storvuxne barastaren tänkte på, så lät trots allt däcket. Men sedan när gav säckar ifrån sig ett tjut? Speciellt så högt så det ringde i hans öron. Ett kort ögonblick höll han för sina…[Read more]

“Hon ska ha setts inte långt härifrån, längst bukten, där hon förmodas ha något tillhåll tillsammans med sina anhängare…” Plötsligt rynkade vakt kaptenen på ögonbrynen, som att han insett att han möjligtvis hade sagt för mycket. Han hostade till, en aningen besvärat, och gjorde en skyndsam gest. “Det är viktigt att ni ger er av så fort ni kan,…[Read more]

Rösten fick henne att rysa, på ett angenämt men även obehagligt sätt. Det var svårt att inte fascineras av den vackra skepnad som skuggorna vävt samman.  Hon hade inte hört spindeldemonens röst på sekler. Silkeslen, som det vackraste sammet…  Alla löften som hon viskat. Styrkan, makten och närheten som Lloth hade gett henne. Från att inte haft nå…[Read more]

Självklart var mannen medveten om att det fanns blomsterstigar här, vem skulle inte vara det? Hon hoppades innerligt att han inte hade blivit förolämpad. Ibland blev hon lite för exalterad. Men hon log och nickade åt vad han sa.

“Och… vad var det för sak?” frågade hon, lite nyfiket. Försökte igen. Hon kunde inte riktigt förstå hans prat om sko…[Read more]

En sista klunk vin. Smaken varade en stund i hennes mun, det var en ton av vanilj där. Minnen från hennes yngre dagar. Aeldirs vin, hur hon försökt att ge Izotar ett annat liv. En annan chans. Dåraktigt… Det var vad det var. Alltid hade varit. Det gick en rysning igenom henne. Hon satte ner sitt vinglas och det vickade fram och tillbaka med ett kl…[Read more]

En viktig ägodel. Vésivas leende blev till ett större flin. Det betydde att denne person skulle gå längre att få den. Egentligen hade hon haft svårt med sådana tankar, men tiden på fots och i ett handelsgille lärde henne ett fult knep eller två. Fast något gick emot henne. En kort blick mot alven. Fattig såg han inte ut att vara. Dessutom hög…[Read more]

Knappt hann Vésiva sätta ner boken i packningen innan någon ropade. Lite förvirrat såg hon sig omkring, bestämt så trodde hon att det inte fanns någon i närheten för enbart någon sekund sedan. Hon höll ett bestämt tag i boken. Det var hennes nu. Den som fann något, vann det. Åtminstone var det ett ordspråk hon hade levt med länge. Hon höll den i e…[Read more]

Vésiva hummade lätt över allt han berättade. Rynkade på ögonbrynen medan hon funderade, som om vecken på pannan skulle kunna ge henne mer insikt och visdom. Hon grubblade ännu en gång genom att gnugga sina fingrar över hakan. Nog borde väl denne man vara mer vis än henne, åtminstone såg han ut att ha flera år på nacken.

“Älvsk…[Read more]

Under tiden som alven talade fortsatte Ziyaté att trumma lätt med sina smala fingrar mot den robusta träytan. Hon lyssnade på orden med ett svagt leende. Koordinater, himlakropps position och forskning. Nog lät det som högalver och all deras forskning. När hon nämnde skogarna i söder, rynkade hon på ögonbrynen. Vilken skog menade hon… Älvskogen? D…[Read more]

”Nej… Men de borde fånga upp er när som…” Innan Vésiva hann säga något mer hade Atlen och säcken omslutits av något nät som drog upp dem mot ytan.

–

Rösten till kaptenen skar igenom öronen på Toss som sprang upp på sina ben som man kunde tro när som helst kunde gå itu då den stora magen vällde över byxkanten. När han sprang skumpade romfl…[Read more]