Det var svårt att riktigt ta Helga på allvar men hon dunkade bara henne på axeln för att resa sig upp samtidigt och ta tag i flaskan som fortfarande hade någonting kvar.

“Smulor? Vad fan har ni ens för kock där? Om jag hade varit där, ja då jävlar. En kock ska kunna laga mat av ingenting.” fnös hon och knuffade Helga mot dörren.

“…[Read more]

Fortfarande skeptiskt såg hon på fågeln, som om hon inte riktigt tyckte om tanken. Fåglar var bättre än människor, som djur i allmänhet. Men hon fnyste till lite lätt och vände bort huvudet som det var svar nog åt båda frågorna. Att han fick göra som han ville, så gjore hon likaså.

“Ers höghet.” rättade hon för att fnysa igen.
“Om det inte…[Read more]

“Var försiktig nu!” utbrast hon och skogstrollet kunde inte rå för att skratta lite lätt och skaka på huvudet åt den energiska främlingen som nå, i alla fall verkade lite gladare. Kanske de inte besvarat frågorna, men något måste de väl gjort.

“Tänker du låsa dörren nästa gång?” retades Tussie och kröp återigen upp mot Faegrims knä och hennes öra…[Read more]

Roat skrockade Nenya till för att hålla upp sin arm som fram tills nu hade varit täckt av en mörk handske som hon långsamt drog av för att avslöja en arm som nästan var lika blixtrande som hennes klarblåa ögon. Som om hela armen i sig var en levande energi. Lika obrydd över kommentaren gjorde hon en gest över sitt ansikte och leendet som stramad…[Read more]

Under deras konversation hade Nenya gjort rent sig själv för att sätta sig på kanten och försöka reda ut sitt hår där hon satt. Men det var svårt att reda ut de knutar och trassel som fanns där. Över kommentaren om att det var en självklarhet kunde hon inte rå för att fnysa roat och hann möta hennes blick med ett försök till värme. Inte utan…[Read more]

“Självklart, allt för er, ers höghet… Tack, min drottning, det värmer med era gratulationer. Men ja, ni har så rätt, en pojke som just nu är med Neyir i Barastars salar. Folk här kan bli… så, bitska när det inte är… nå som man väntar sig att ett barn härifrån ska vara och mindre tjat när Neyir är hövdinga son.” sa hon och gav henne ett urs…[Read more]

Blicken mötte kort Ayperos för att le svagt och låta blicken vandra mot Indira igen, med ett litet nöjt hummande över Ayperos ord. Roat lade hon huvudet på snedden där hon betraktade kvinnan framför sig. Fuktade sina läppar medan hon försökte fundera ut de perfekta orden.

“Ah, ja… bortlovad, till någon annan än den du önskat så besvara dina..…[Read more]

“Äta mig?” skrattet ifrån draken var djupt och ekade i huvudet på fågeln, till och med rök slingrade sig ut ur hennes stora gap och rörde sig över marken upp mot molnen. Det var något irriterande med skepnadsskiftaren. Som om den retade henne, eller? Kanske det var något annat där bakom – som nyfikenhet.

“Skifta till vad…?”

“Var din far eller mor skomakare på sättet du som du talar om skoskav?” fnös Tussie roat åt Faegrim, samtidigt som hon insåg att de inte hade talat om något sådant förut tillsammans och log lite ursäktande. Innan hon lät blicken vandra mot gästen som nu var i sängen istället. Ifall det var en bra utveckling – det var hon ite säker på.

“Han har…[Read more]

“Varm?” fnös draken och lite varm luft kom ur näsborrarna så att fjädrarna skulle fladdra en del och askan röra sig som ett virrvarr runt dem båda. Osäker på om främlingen menade hennes värme som hon alltid tycktes utstråla. Fast vad vore en drake utan dess eld. Eller var det personligheten? Dåraktigt och fel var det i sådana fall.

Lite…[Read more]

Roat gjorde Nenya en gest åt kommentarerna vid blodspillan, som om det kanske inte var det som de borde fokusera på även om hon strök sin vassare tunga över sin ena hörntand. För att sedan dra in doften igenom av kvinnan, som var fortfarande blandat med något… nästan unket. Lite hummande vickade hon på foten för att nicka lite disträ över vad Ay…[Read more]

Tirrin låg stilla i det som en gång varit grön mossa men nu mest bar doften av aska och gammal eld. De såg henne inte, inte än. Det fanns fördelar med att vara liten, gömd och med fjäll som nästan såg ut som sten och mossa.  Hon var inte den största, men nog stor för att ett hjärta skulle stanna om man fick syn på henne på fel avstånd.

Hon h…[Read more]

Llwyd stod still en stund efter att den svarta fågeln lyft. Tyst, inte för att hon beundrade förvandlingen eller för att hon var imponerad. Utan för att hon försökte avgöra om hon just bevittnat början på något användbart – eller början på ännu en dödsdans utförd av någon som trodde lite för mycket på sin egen legend.

“En timme…” muttrade ho…[Read more]

“Som balsam för själen, kan man väl säga. Får ord att enklare flöda, och känslor… att nå kännas mer?” sa Tussie med ett svagt leende för att inte tvinga henne på det förstås. Men tog själv lite av pulvret mellan sina fingrar och gned det framför sin näsa tills det blev som en liten rök som tycktes vara nästan mörkt lila framför henne. Hon…[Read more]

Nenya lät glaset snurra långsamt mellan fingrarna, blicken vilande på det mörkröda vinet och märkte inte minen eller skådespelet mellan Ayperos och Indira. När hon till sist såg upp var leendet kvar, men nu med något mer beräknande i kanten.

“Femhundra, spridda som rötter under marken… det är inte bara en styrka, Indira. Det är en nyckel. Karm m…[Read more]

För att markera ännu mer att Aenya inte var ensam ven tre pilar snabbt efter varandra för att markera hennes siluett mot trädstammen närmast henne. Korpen kraxade högt över dem, Camthalions ständiga följeslagare och hjälp att se. Det var nästan möjligt att räkna på fingrarna de gånger som alven var längre bort ifrån Aenya, eller åtminstone höll…[Read more]

Förvånat höjde Alva på sitt ena ögonbryn för att granska Helga. Nästan väntandes på att hon skulle säga att allt var ett stort skämt, eller ångra sig. Men när tystnaden fortfarande fanns kvar där och något ångerfullt fortfarande fanns kvar där kunde hon inte rå för att le lite bredare.

“Ah, positiva inflytande. Just det som alla andra skulle…[Read more]

Llwyd såg på Joij som man såg på någon som just föreslagit att man kunde klättra uppför ett stup – baklänges, barfota och med ögonbindel och händerna bakbundna. Hon snörpte på munnen och lät blicken glida från skiftarens ögon till hennes händer, sedan till fötterna, som om hon försökte avgöra om Joij ens visste hur en risk såg ut.

“Du vill all…[Read more]

“Faegrim… Du talar inte så mycket strunt heller” fnös Tussie roat som om hon inte riktigt höll med om att hon var en vis kvinna och snärtade till honom något med sin svans för att få honom att hålla sin uppmärksamhet på Kathryn där framför dem. Det var inget lätt fall förstås.

“Och nu söker du svaren hos två personer som inte vet vem den forn…[Read more]