Ati lade huvudet på sned, sen vinklade det på andra sidan medan hon fortsatte att lyssna. Röser, definitivt röster. Och som kom närmare. Hon drog ihop munnen lite.

“Eh. Någon kommer hitåt.” Hon nickade in mot bråtet. “Kom så gömmer vi oss, det är, ah… alltid bäst att vara på den säkra sidan.” Det var trots allt det hon gjort då Neeana kommit…[Read more]

Kniven skimrade i ljuset från eldkaminen och Sera blev för ett ögonblick förbryllad. Vem hade varit arg över lite extra vin? Hon backade bakåt och välte en stol som hon sedan själv lyckades ramla över. Hon gav ifrån sig ett litet pip när mannen rörde sig allt närmare henne. En hel del svordomar kom ifrån Seras munn, inte några vackra ord här…[Read more]

Trollkarlens ord och agerande hade skrämt Finn. Fast samtidigt blev han lättad över att de kom iväg så lätt. Lite för lätt… Han hörde Corrins ord och svordomar. Det hela fick honom att sänka huvudet lite skamset. Han hade varit tyst, det var den förbannade dörren som inte kunde smyga! Dessutom anklagade han honom för att inte ens klara av att…[Read more]

Stämningen verkade inte allt för fint där och snart skulle Corrin vara tvungen att lämna rummet. Hans ögon smalnade och han kunde känna hur hans hjärta slog hårt mot bröstkorgen. Om så var fallet… skulle han bli själv där. Ensam med en galen trollkarl. Tanken fick honom att bli nervös. Krampaktig tog han tag i dörrhandtaget och sköt upp dörr…[Read more]

Enkelt och vant torkade hon bort de få dropparna av vin som hade kommit på foten av vinglaset  innan hon räckte det till sin drottning. Frågan gjorde henne förvirrad. Om hon var nöjd? Det var väl mer relevant om drottningen var nöjd med henne. Hon var tyst ett tag och försökte att formulera sig på rätt sätt. Tänk om de orden skulle bli de sista o…[Read more]

Det var som vanligt, inte hade Finn något att säga åt Corrins agerande. Han stängde hastigt sin mun, inte ville han stå där och gapa som en dum fisk. Men han visste det. Klart det skulle gå illa! Det var inte som om det hade varit den bästa idén. Speciellt inte med han själv. Och vad skulle nu de andra tro? Om de ens kom ut från denna märkliga ma…[Read more]

Trångt och mycket folk på värdshuset. Precis som hon tyckte om. Det var lättare att bli en i mängden och att undvika de som undvikas bör. Det var som om de försökt rymma så många bord som möjligt i den lilla ytan som fanns tillgängligt. Att de smala, obekväma pinnstolarna inte brast under människorna var ett mirakel, eller kanske rent sagt mag…[Read more]

Finn följde lojt efter Corrin, lite som en skamsen hund som visste att han inte riktigt fick lov att göra det och inte ville ha bestraffning. Han följde efter honom in i studierummet och när han skulle fånga upp dörren lyckades han slå till ett litet klot som började rulla ner för hyllan. Ögonen spärrades upp på Finn. Inte nu. Inte bara någon…[Read more]

Som vanligt när Finn var nervös letade hans händer efter hans skjortkant som han krampaktigt höll i båda händerna och drog i för att lugna sig själv. Om skjortan någon gång varit vit, kunde man ifrågasätta det var snarare i en prickigt brunsvart mönster med alla fläckar han fått av att han så ofta spillde på sig själv. Trots att han försökt få bo…[Read more]

Ati blinkade och skruvade på sig några gånger, innan hon lyckades frigöra sig tillräckligt från Neeana för att kunna sätta sig upp. Hon såg ned på den andra kvinnan, och hur hon fortfarande sov, och flinade till lite kort. Hon petade på hennes kind.

“Ah, hallå?” Kollade hon, för att se om hon var med än. Sedan kikade hon upp och spetsade sina…[Read more]

Kaara återgäldade den korta nicken, innan de odöda på nytt föll över dem. Hon drog tillbaka sina läppar för att visa tänderna i avsky då ännu en hatad odöd svingade sina armar i ett försök att omfamna henne, men hon smiter undan med ett kvickt steg bakåt, viskar ett kort tack till Nenna för att hon har ordentliga skor på sig och inte själv snubb…[Read more]

Sova var bra. Sova betydde att hon inte behövde hantera de varma känslorna, så tillslut, med Neeana ännu i famnen, så lade sig även Ati och somnade in för natten, aningen varmare än sist…

En klar nackdel med att sova utomhus, dock, var att det inte fanns några väggar, gardiner eller något tyg som skyddade mot solens första strålar, el…[Read more]

Dammet fick Drosai att hosta, och sedan när Jasper landade på hennes bröstkorg så fick det henne att kipa efter andan, och dra in än mer dam, vilket såklart gjorde hostan värre. Ingen god gärning gick ostraffad, i hennes mening, men hur obekvämt det hela än var så var det ändock bättre än att den ungdomlige mannen skulle få sitt huvud inslaget…[Read more]

Tacket från Neeana tog bort det sista lustiga i situationen, även om skratten fortfarande ekade i Atis skalle. Nej, det var ett för seriöst tack för att bara handla om skratten, och det förvandlade hennes flin till ett varmt leende. Hon gav Neeana en kläm med sina armar, för det kändes rätt.

“Ahh… inget att tacka för.” Sade hon, med lite mindr…[Read more]

Nöjd med vikten av svärdet tillbaka till i sin hand så torkar Kaara av blodet från det på ett av liken. Trots sina inklinationer utanför stridigheter, så hade hon största respekt för sitt vapen. Med tanke på vad det just hade åstadkommit så förtjänade det att hon behandlade det med största ära hon kunde mustra i denna nya helvetets situation hon n…[Read more]

Ati kunde som sagt inte längre hålla flinet från sina läppar, och även om skrattet tillslut dämpades till några korta fnitter så var det fortfarande som klistrat på hennes läppar.  I stunden så vaggade hon dem lite från sida till sida i takt med skratten.

“Ah, bra, bra! Ja, jag vet allt hur man beter sig!” Nickade hon nöjt. Det var väl inte det…[Read more]

“Tharmad. Väster om Barastar.” Förklarade hon kort. “Stort förr. Fyllt med odöda nu.” Sen tyckte Drosai förvisso att de flesta gamla ruiner såg ut som att de kom från Tharmad. Hon hade möjligtvis en aningen vinklad syn på det hela. Det betydde dock inte att hon inte var på sin vakt, och hon betraktade ‘basängen’ med yttersta varsamhet. “De kanske…[Read more]

“Aha…” Konstaterade Ati och rynkade nu lite på sina ögonbryn. “Så… Då får du inte?” Funderade hon högt. “Så du tänker försöka fly?” Utbrast hon förskräckt, och kramade om Neeana hårdare, närmare. “Men då blir det kallt igen, det kan jag inte tillåta!” Nu kunde hon dock inte hjälpa det – hon började skratta!

Det ryckte i Atis mungipor, men hon kämpade, KÄMPADE med att hålla flinet tillbaka, och lyckades tillslut till största del. Hon kisade ned på Neeana med en förundrad blick.

“Ah, tror du det?” Utbrast hon. Hon tänkte då klart inte låta sig ut retas. Bli utretad? Hur det än var med det… “Eh, behöver du se efter? Så att du, ah, vet om det är okej…[Read more]

Ati fortsatte väl, rätt så oavsiktligt, att bete sig som en ‘pojke’, genom att krama om Neeana med en omvälvande omfamning, där hennes kroppshydda skyddade henne mot kylan. Hon fnös till lite roat över den andra kvinnans ord.

“Varför inte? Är pojkar kallare?” Sade hon, men den här gången var förvirringen mest fejkad. Hon var som sagt väl medvete…[Read more]