Det fanns något i tonen och hans tystnad som avslöjade att han var irriterad. På vad? Eller kanske på vem?  Var det henne? Tanken var väl inte allt för omöjlig. Det var trots allt inte första gången hon hade varit som en nagel i ögat för någon. Men vad hade hon gjort nu? Tankarna förvirrade henne, men hon valde att försöka fokusera på något annat.…[Read more]

Skulle Isra låta sin syster vara? Något inom henne tvekade. Det skulle alltid finnas en minimal risk att hon en dag skulle tvinga sin rätt på tronen. Fast å andra sidan… Skulle den dagen komma, hade förmodligen hon mött ett sådant motstånd att det skulle vara näst intill omöjligt. Hon hade börjat förstå drottningens visioner och på något märkli…[Read more]

Aetas var glad att åtminstone någon var vettig nog att förstå att vanliga planer inte skulle funka väl i denna strid. Inte för att hon var allt för medveten om vad något sådant var. Fast att hungra ut vampyrer, kände som ett svårt uppdrag. Om inte omöjligt. Ett sug i magen kändes när Aethriatan erbjöd sig att följa med flickan från norr. Hon…[Read more]

Ännu en gång skrattade Vésiva och hon lät sin handflata slå träets robusta yta så att vinet skumpade lite i deras glas. Följde hans blick ut mot fönstret, ännu kunde man höra hur de smattrade mot glaset, hon ryckte lite på axlarna.

”Jag har förstått det. Att bli blöt med sådana här kläder är inte bekvämt, men om man är täckt med fjäll är det…[Read more]

Vinga kunde inte rå för att skratta och slöt sina ögon ett tag för att njuta av vinden som inte kändes lika kall mot hennes fjäll längre. Det var skönt och det kände som en frihet som hon sällan hade känt. Att visa sin drakform för någon annan än sin familj, var något hon trott var omöjligt. För det fanns regler som visade att man inte skulle g…[Read more]

Hjärtat till främlingen slog hårt för en stund. Hon hörde hur blodet pulserade, som många människor hade när de mötte hennes sanna form eller var nära till dödens kant. Fast det var något förvånande över denne man, han tycktes nästan kväva känslan och ett stabilt och nästan irriterande lugn. Fast kanske det var en bra oväntad förändring. Att bli…[Read more]

Tre, två… Kronbladen som Isra ryckte bort från den gula blomman föll ner mot marken och hon var säker på att när det sista bladet föll ner mot marken, att hennes huvud likaså skulle göra det. Hon drog hastigt efter andan när drottningen var på sitt sista kronblad som om det skulle vara hennes sista. Tystnaden var obehaglig och spänd. Tjock, nästan…[Read more]

På något sätt kändes det rätt att stå där. Rätt att säga vad som hade funnits på hennes tankar. Kanske skulle till och med vara uppfriskande för drottningen? Hon kunde knappt tro att det var många som vågade påpeka vad de egentligen tyckte och tänkte för drottningen. Inte för att hon själv riktigt… förstod vart hon fann mod. Att hennes ben höll…[Read more]

Ett litet skratt kom från Vésivas läppar. Det han sa var väl viss sanning i, men trots det roade det henne. Vacker, onåbar stad och dessa rykten att man inte kom tillbaka för. Sjömän som gick på grund och förgicks till havs. Alla dessa rykten som spreds, som om det skulle vara dem. Hon suckade åt det hela och skakade på huvudet.

”…[Read more]

Samtidigt som den äldre kvinnan reste sig upp, lät hon sin ena hand få bort smutsen från sina knän. Inte för det var allt för mycket från dessa välputsade salar – inte som hennes egna högkvarter där det inte var lika rent och organiserat. Sen hade hon inte heller alla dessa tjänare eller makt. När drottningen kom lite närmare henne, kunde ho…[Read more]

Sättet han var oförstående, det fick henne att ge till ännu ett skrockande och hon kunde inte rå för att finna denne man… drake…? Intressant och roande. Hon undrade lite stilla för sig själv hur han kunde vara så omedvetande om sådana enkla saker. Eller kanske var det hon som överanalysera? Hennes äldre bror brukade säga att kvinnor hade en…[Read more]

Besvikelsen nästan sken igenom denne Davants ögon när hon sa att hon inte var någon speciell. Det nästan roade henne. Vad hade han hoppats på? Kanske hon egentligen skulle få mer vinning av att säga vem hon egentligen var? Hans fråga fick henne att le inombords. Det var rationellt, logiskt. Han försökte att få information så att han själv inte s…[Read more]

Kanske om hon hade lagt mer tid på att lära sig om Karms andra adelsfamiljer hade hon vetat vem denne Davant av Le’Brond var. Fast det verkade inte finnas något minne där. Fast, å andra sidan var det hennes bror som kunde sådant – inte hon. Strid och jakt hade alltid varit till hennes intressen. Att läsa innebar att vara still för länge. Hon…[Read more]

Hans ord fick henne att skratta, ett mörkt men genuint skratt. Om han hade sagt det till någon annan kvinna än henne, hade de tagit illa upp. För henne själv, var det snarare bättre att vara lite tyngre. Det visade att det fanns muskler och massa nog att kunna försvara sig mot någon best. Mänsklig, eller ej.

”Du har inte umgåtts mycket med…[Read more]

Frun. Tilltalet roade Nenya, det var sällan någon hade använt det tilltalet åtminstone på länge. Nenya Saelorians,  hade trots allt inte varit på många av adelns tillställningar – speciellt inte under det senaste året. I för sig hade alltid adelsfamiljen hållit sig för sig själva, på grund av deras sjukdom. Fast Nenya skulle snarare se det so…[Read more]

Pratet i bakgrunden var som ett diffust bakgrundsbrus, men en röst var lite högre än de andra, eller kanske var det för att hennes fråga var riktad mot Aetas. Lite förvånad var hon, trots allt hade många valt att inte tala eller beblanda sig med henne eller hennes make efter att de hade visat deras sanning. En rädsla antog Aetas. Rädslan mot de so…[Read more]

Att samtalet innan hade gjort honom obekväm var inte svårt att se, även om Vésiva inte kunde förstå varför. Vad var ålder – om inte mer karaktär och visdom? Fast det var inte första gången någon på land tog illa upp. Det var förvirrande, men hon var inte där för att undersöka sådant, eller förolämpa någon.

”Och vilka rykten har du hört?” frå…[Read more]

Tystnaden lades mellan dem, kanske behövde de båda lite rum för att tänka. Åtminstone var det något som Vinga själv behövde. Märkligt nog fann hon nästan den nya situationen att inte vara den som flög, skrämmande. Eller kanske snarare tanken att hon inte var den som var i kontroll. Det dröjde ett par timmar innan hon yttrade sig.

”Tack……[Read more]

Hästarnas hovar slog hårt mot marken i följd av hjulen som gav ifrån sig ett nästan klagande, eller gnällande ljud. Efter det kom stanken. Stanken som fick den unga damen att rynka på sin känsliga näsa. Ett snett leende kom på hennes rosenröda läppar, lite road över människan som ras. De såg sig som världens herre, men för henne var det som bosk…[Read more]