Tystnaden som föll efter hennes ord tycktes nästan öronbedövande och för en kort stund var allt tyst, tyst och stilla. Sen återvände ljudet igen när Aslögs slägga föll och krossade det som var kvar av Turin Hrafns ansikte. Hillevi skrek av förtvivlan medan hennes forna fränder försökte fly undan platsen eller helt enkelt gav upp inför det uppe…[Read more]

Lite märkligt kändes det, för de hade ändå haft samma äventyr ett långt tag och detta var väl inte meningen att vara permanent? Fast gjorde det egentligen något? Han log svagt, lite nervöst för att ta hennes hand i sin och lite försiktigt kyssa den och sedan se mot brinken och trollet.
“Caras Idhrenin… men inga fler dumma trollkarlar…[Read more]

Lite märkligt kändes det, för de hade ändå haft samma äventyr ett långt tag och detta var väl inte meningen att vara permanent? Fast gjorde det egentligen något? Han log svagt, lite nervöst för att ta hennes hand i sin och lite försiktigt kyssa den och sedan se mot brinken och trollet.
“Caras Idhrenin… men inga fler dumma trollkarlar…[Read more]

Öronen ryckte till och ilsket slog hon bort det. För att fnysa över det hela. En varnande blick samtidigt som hon öppnade munnen för att svara på frågan.

“Om jag har det får du inte den genom sådant äckligt trams!” sa hon och korsade sina armar bestämt, som om hon inte hade tänkt lägga några ord mer när hon höll på sådär.

Hon kunde höra hans ord, såg hans läppar röra sig, men vreden lät henne inte reflektera över dem, inte nu. Senare skulle hon minnas orden och hur rädslan i Turins ögon försvunnit och ersatts av ett obehagligt lugn, ett lugn som inte borde finnas hos en man som dog så som han dog, som hon dödade honom. Men just då var det bara hans död som var vikt…[Read more]

“Ram’lin…” hummade hon, fundersam för att leta i sitt minne efter vem det skulle kunna vara. Språket var inte direkt något som hon kunde tyda helt. Mest för det var som om det hade suddats ut och var svårt att riktigt veta vad som det kunde vara. Lite disträ kliade hon sig bakom sitt öra.
“Det går rykten om någon Ram, kanske det kan vara något?”

Instämmande nickade halvätten för att fundera över de alternativ de hade. Blicken vandrade mot skyn, som om hon skulle kunna se draken redan.
“En överraskning kan vi säkerligen ordna.” hummade hon, lite roat, för att knäcka sina fingrar och nacke. Som om hon gjorde sig klar att gå in i en strid. Trots allt var hennes specialitet inte riktigt…[Read more]

Svårt var nästan ett för tamt ord för att placera hur Denera kände. Men hon kunde inte riktigt placera ett annat ord, men den forne Huldrys såg vilsen ut, för en kort sekund, innan det förvreds till något som gjorde henne helt kall. Orden var ett hån, samtidigt som den ekade lite av den forna sarkasmen som Huldrys en gång i tiden hade fått Dener…[Read more]

Information, ja, det var väl något som Ky’rah var en specialist på. Tålmodigt stod hon kvar med ett höjt ögonbryn, som om hon tyckte det tog aldelles för lång tid för henne att få fram vad det var hon ville. Utan att böja sig fram såg hon på den ritade bilden, inte den bästa kvalitén men inte det sämsta verket hon hade sett heller.

“Ser u…[Read more]

Förstås var inte Vésiva allt för sen att dricka upp vinet när hennes drottning hade gjort det, trots allt ville hon inte stanna längre än vad Isra hade både ork, eller tid med. Men hon satt kvar och log svagt åt hennes beodran, böjde lätt på huvudet i respekt och som för att visa att hon hade uppfattat vad Isra hade sagt.

“Förstås, min drottning.…[Read more]

“Se så mina herrar, det går inte att förneka att vi alla har vårt förflutna. Säkerligen med delar som vi vill glömma.” sa Vecah med ett tillsynes vänligt leende. Fastän det nog fanns information att hämta, verkade mörkeralven bli allt för spänd och hotad för att ge dem informationen som de ville ha. Och var de inte alla där för att få en andra cha…[Read more]

Lite lättat andades hon ut när katten släppte henne och hon tog till och med ett steg bakåt för att markera att avstånd var det som föredrogs. Direkt började hon borsta av sig själv något, om axlarna och bröstkorgen, såsom att det fanns smuts där som hon ville få bort.

“Så klart jag är. Vad behöver du?” frågade Ky’rah rakt på sak som hon vanlig…[Read more]

Isra såg ned i sitt vinglas medan hon begrundande den andra kvinnans ord. Söka hjälp… Det kändes främmande, så länge som hon stått ensam, men nu var planerna i rullning och hon visste att det vore dumt att tacka nej till potentiella allianser. Frågan var bara vad hon hade att erbjuda, eller snarare, vad hon var villig att erbjuda. Hon trodde kna…[Read more]

Den hesa, tunna viskningen från Arand bröt på något vis igenom dånet av hennes eget blod som rusade i öronen och för en sekund såg hon bort från Turin, mot monsterjägaren som följt henne in i döden. Han stod där, blek och utarmad och för ett kort ögonblick tycktes vreden i hennes ögon ge vika, som för att återta kontrollen.

&nbs…[Read more]

“Mitt sigill?” fnös Kyr’ah som om hon inte riktigt förstod vad hon talade om, och gav fan i  det som sades innan. Att ens kommentera det vore som att erkänna det som hon sa – och det om något var inte korrekt. Att få henne så nära fortfarande var henne verkligen inte i smaken heller.

“Och har du hört om arbågsutrymme?” fortsatte hon i samma fny…[Read more]

Något förvånat höjde Vecah på ögonbrynet. Så det fanns en plan. Nog för att Moleg  hade sagt det från början både i brev och när de kom in. Men ändå brukar inte planen vara så detaljrik. En positiv överraskning, helt klart. Blicken vandrade ner mot kartan igen och hon hummade något jakande över det som sades. Hon var inte en person som brukade…[Read more]

“Fröken?! Rädd?!” utbrast hon, som om hon inte riktigt visste vilket av det som förolämpade henne mest. Ögonen smalnade fortfarande, men minen blev något förvånad när tungan drog över hennes läppar. Inte för att hon var okysst. Nej nej, långt ifrån. Åtminstone om någon frågade henne. Sanningen var väl bara det man själv kom ihåg och intalade…[Read more]

“Mer arbete? Bara för du är ett klumparsle ska inte jag behöva betala mer.” fnös Kyr’ah, inte direkt nöjd med att ens bli anklagad att betala mindre. Hon var en som betalade precis vad det var värt och det lät ju som om innehållet inte direkt höll standarden som hon var lovad från början. Så kanske det var en god kompromiss trots allt. Ögonen smal…[Read more]

Ett tag stirrade hon på meoin för att irriterat och något motvilligt släppa henne. Nonchalant och obrydd, nästan som om inget av detta hänt, borstade hon av lite damm.

“Meoa.” konstaterade hon och placerade en hand på sin höft och granskade lådan.

“Så, du hittade den? Oskadd?” frågade hon sedan, lite rakare på sak.

Finn harklade sig igen, fortfarande lite obekväm. Det kändes lite som frågor som var för… stora för honom. Han var inte den som tänkte, det var inte hans essä. Det hade hans mor gjort klart för honom tidigt.

“Tankar är mer din sak, men äventyr som äventyr?” sa han till slut och kliade sig något i håret igen för att rodna lite och se djupare in…[Read more]