Det värsta… Självklart var det alltid det bästa att förbereda sig för. Vad skulle man annars förbereda sig för? Det bästa? Vem skulle gå vilse? Världen var stor… Men det fanns väl alltid någon att fråga efter vägen? Tanken roade henne och fick hennes leende var snett medan hon betraktade alven, som tycktes få tillbaka samma… skönhet som innan. N…[Read more]

Frågan som främlingen väste ut sig for helt förbi Vinga och hon lyckades släcka livet till den närmsta vargen – fast efter deras bråk tillsammans med den hade den tappat den mesta energin, tack och lov. Yxan landade inte allt för långt ifrån henne, enbart ett stort kliv och hon skulle få tag i den. Ett kort andetag och hon fick tag i den med sina…[Read more]

Nå, den delen av historien kände hon till, även om det inte var så hon hade planerat att styra. Nej, det hon behövde för att behålla sin plats var skicklighet, skicklighet och kunskapen om hur man på bästa sätt gjorde sig av med sina fiender. Hon hade förstås Tipum, men hans hjälp skulle kanske inte alltid finnas där, och om någon smög sig in i…[Read more]

Han hade rätt, förstås, men det var svårt att förlika sig med tanken på att fly med svansen mellan benen. Hon hade aldrig varit, eller nå, i det skick hon var i nu, hade hon aldrig varit rädd för konfrontationer, men Manfred hade rätt i att hon vanligen slog till när korten låg till hennes fördel, inte på det här viset. Frågan var bara om de någo…[Read more]

Hans ord om hur Lloth korrumperade hjärtan fick henne att knyta handen hårt kring Ziyatés dolk, tillräckligt för att dra blod, små röda droppar som föll till golvet vid hennes fötter.

”Det vet jag”, sade hon bistert, men hon verkade återhämta sig tämligen fort och insåg då hur hårt hon höll dolken. Hon lät greppet lossa en aning innan hon lade…[Read more]

Hon betraktade honom där han stod med ryggen mot henne, en uppenbarelse som var bekant trots att hon inte känt honom under sin uppväxt. Kanske var det för att han påminde henne om Zator? Nej, bara till utseendet i sådana fall.

När han vände sig om mot henne så fångade hon upp hans blick, och det hon såg däri, tillsammans med vad han sade, f…[Read more]

En nyckel… orden fick henne att tippa på huvudet på snedden. Det brukade tyda på en skatt och en skatt var rikedomar och det kunna gynna henne med. Ögonen glimmade till något och hon tog ännu en tugga av  maten framför henne som hade börjat kallnat. När inte den brännande hettan var där, kunde man urskilja de mer delikata smakerna som brukade…[Read more]

Tjutet fick Toss att hoppa till, plankorna gav till ett klagande knarrande och tycktes böja sig lite av de många kilon som han bar på. Det var förstås inget som den storvuxne barastaren tänkte på, så lät trots allt däcket. Men sedan när gav säckar ifrån sig ett tjut? Speciellt så högt så det ringde i hans öron. Ett kort ögonblick höll han för sina…[Read more]

Han hade sagt för mycket, men det visade hon inte honom. Istället nickade hon bara och bugade sig för honom som brukligt var.

”Jag tackar er, vi skall ge oss av så snart vi bara kan”, sade hon med ett mjukt leende menat att lätta hans hjärta och få honom att känna sig mer säker på att inget av det han sagt skulle kunna försätta honom i trubbel…[Read more]

Det var väl egentligen inte så underligt, ingen av dem hade sett honom anlända till palatset och ingen hade heller hört något om att deras härskarinna skulle ha bjudit in honom. Ingen av männen verkade dock känna igen honom, de var alla utbytta och även om någon gammal vakt skulle finnas kvar att minnas mörkeralven från Thalias tid så skulle han t…[Read more]

Hon hade varit tvungen att täcka för sina ögon med ena armen för att inte bländas av det starka ljuset, och när hon sänkte den igen så var det Lloths blick som mötte hennes. Det var som eld, och för en kort sekund undrade Isra om hon hade gjort fel, om hon valt fel, men en enda blick mot Izotar där han låg på golvet påminde henne om hennes mor oc…[Read more]

Mörkret som omvälvde dem var inte otrevligt, men när spindeldemonen uppenbarade sig så kunde Isra inte hjälpa att hon rynkade på näsan i avsmak. Lloth. Tänk om hon bara hade låtit bli hennes mor, om hon hade låtit Thalia vara ifred, då kanske saker hade varit annorlunda, men nu var det som en vägg stod mellan henne och demonen och det enda som sk…[Read more]

Rösten fick henne att rysa, på ett angenämt men även obehagligt sätt. Det var svårt att inte fascineras av den vackra skepnad som skuggorna vävt samman.  Hon hade inte hört spindeldemonens röst på sekler. Silkeslen, som det vackraste sammet…  Alla löften som hon viskat. Styrkan, makten och närheten som Lloth hade gett henne. Från att inte haft nå…[Read more]

Hon skakade på huvudet åt hans ord, det var inte alls vad hon menat, men Ziyatés ord hade väl dragit med henne ned i illusionen av att hon trodde sig odödlig och oövervinnerlig. Hon visste att det var den direkta motsatsen, men det var samtidigt dumt att visa det utåt, att se svag ut inför sitt folk var inget som någon härskare borde tillåta s…[Read more]

Självklart var mannen medveten om att det fanns blomsterstigar här, vem skulle inte vara det? Hon hoppades innerligt att han inte hade blivit förolämpad. Ibland blev hon lite för exalterad. Men hon log och nickade åt vad han sa.

“Och… vad var det för sak?” frågade hon, lite nyfiket. Försökte igen. Hon kunde inte riktigt förstå hans prat om sko…[Read more]

En sista klunk vin. Smaken varade en stund i hennes mun, det var en ton av vanilj där. Minnen från hennes yngre dagar. Aeldirs vin, hur hon försökt att ge Izotar ett annat liv. En annan chans. Dåraktigt… Det var vad det var. Alltid hade varit. Det gick en rysning igenom henne. Hon satte ner sitt vinglas och det vickade fram och tillbaka med ett kl…[Read more]

En viktig ägodel. Vésivas leende blev till ett större flin. Det betydde att denne person skulle gå längre att få den. Egentligen hade hon haft svårt med sådana tankar, men tiden på fots och i ett handelsgille lärde henne ett fult knep eller två. Fast något gick emot henne. En kort blick mot alven. Fattig såg han inte ut att vara. Dessutom hög…[Read more]

Det var oartigt, hon visste det, att tala på ett språk som inte alla i sällskapet förstod, men det var uppenbart att denna vakt inte behärskade handelsspråket särskilt väl och det här var information som hon desperat behövde, som hon desperat ville ha.  Hon fick be om ursäkt till Manfred senare.

”Har hon setts i närheten? Vi har mycket tillhör…[Read more]

Försvara henne… Som om hon skulle behöva det. Nej, men erbjudandet uppskattades, även om Isra var fullt medveten om att hennes far enbart talade för sig själv när han gav det. Ziyaté skulle antagligen inte skynda till hennes försvar i första taget, hon var mer typen som stod vid sidan om för att lära någon en läxa i självbevarelse…[Read more]

Jo det var förstås, mer än bara stål, ett faktum som gjorde att hon kände sig underlägsen i frågan, något som hon inte alls tyckte om. Vad skulle hon där och göra om inget hon kunde göra skulle bita på de där beryktade demonerna? Hon antog att hon fick se det förr snarare än senare. Med en liten suck lade hon en hand över Yazfeins där den vilade…[Read more]