För ett tag var hon tillbaka till minnena av Izotar. Hans små fötter mot de mörka stenarna, den lilla handen krig hennes finger och leendet som sken som stjärnorna. Mörkeralvens ögon smalnade och hon spände sin käke. Hennes mun kändes plötsligt torr. Greppet om bägarens fot blev hårdare och hennes knogar vitnade något i ilskan som tändes. Hon d…[Read more]

Ett litet förstrött leende fanns på Ziyatés läppar när Isra gav henne ett besvarande leende. Befria henne från Lloth genom död? Det var något bittert… surt och absurt över hela situationen. Varför skulle Lloth ha lämnat henne så enkelt ifred? Något sa henne att det inte var Isras lilla demon vän. För även om det var en demon. Var det inte hen…[Read more]

Det var knappt att hon hunnit stänga ögonen och somnat förrän hans höga väsande störde Vinga. Hon höll sina ögon stängda, kanske det var en inbillning? Det skulle inte vara förstå gången. Irriterat muttrade hon några svordomar. Säker på att hon i vart fall inte kunde få någon sömn. För redan nu började tankarna att löpa amok. Tänk om främlinge…[Read more]

Hon viftade med handen som för att slå bort komplimangerna, för även om de varit riktiga eller inte så hade hon ingen ork med smicker. Hon mötte dock Ziyatés blick med ett litet leende, glad åt att hennes farmor såg styrka i hennes styre där andra bara såg skoningslöshet. Hon höll förstås inte med om det, men hon hade behövt sätta ett exempel, hen…[Read more]

Medan Izotar och Isra talade hade Ziyaté tagit en klunk av vinet som hade blivit påfyllt. Hon tyckte om hur det fyllde hennes strupe och det smakade gott. Hon fuktade sina läppar med sin tungspets innan hon svarade.

”Blodsband finns där, även om en av parterna väljer att förneka det.” påpekade hon och såg ner i vinet. Det fanns något lugnan…[Read more]

Enbart för att hon var medveten om hur lite han tyckte om hennes kramar, fortsatte hon att hålla om honom. Nästan lite hårdare, sedan lät hon sig knuffas undan. Ett tag gjorde hans ord henne lite… skamsen tills hon hörde hans kommentar. Ett varmt skratt kom från hennes läppar. För ett tag trodde hon att han hade vart allvarlig. Lite hårt klapp…[Read more]

Tack och lov för att det fanns små människofolk som kunde ta hand om hästen. Eller kanske snarar ung vore det rätta ordet… Fast de var ju små med? Hästen var alldeles för envis för hennes smak och den talade ju inget av språken som hon förstod. Tacksamt hade hon gett pojken en liten extra slant, innan hon steg in på värdshuset.

Ett tag stod hon…[Read more]

Isra verkade inte besväras av tjänarens närvaro, och efter det att han plockat fram ett nytt glas åt både Isra och Ziyaté, fyllt på dessa, samt toppat av Izotars glas, så försvann han tillbaka in i skuggorna där han först kommit ifrån, allt utan ett ord. Tystnaden i rummet var plötsligt tryckande, till dess att Izotar tog till orda igen.

&nbsp…[Read more]

Precis som Izotar stod Ziyaté tyst medan tjänaren plockade bort glassplittret, hon såg Izotar bedjande blick. En liten glimt – kanske hoppfullt – tändes i hennes ögon. Hennes mungipor drogs uppåt i ett svagt leende, det kändes genuint och kanske fanns det en förhoppning att det kunde reparera sina band. Fast… Innerst inne var hon medveten om a…[Read more]

Jo, han hade tänkt gå, och Ziyaté hade troligtvis tänkt fortsätta med sitt skådespel, men plötsligt var det som om de kom av sig. Var det hennes verk? Hon stod fortfarande framför fåtöljen och såg ned på det trasiga vinglaset. Vad hade flugit i henne egentligen? Det var som att vakna ur en alldeles för verklig dröm och hon tvingades famla efter b…[Read more]

Pling. Klockan på dörren varnade Vésiva att någon var på väg in. Säkert till henne. Hastigt skruvade hon korken till pluntan och stoppade ner den innanför fickan på den dubbelknäppta västen hon hade. Rösten fick henne att le och hoppa upp ur sin stol. I vanliga fall hade hon inte gjort sig mödan att röra sig upp, men åt Atlen fanns det alltid ene…[Read more]

Orden som föll ur Izotars mun fick Ziyaté att spänna sina fingrar hårdare kring foten till glaset. Lloth ett hårdare grepp om henne? Inte känna något? Djupt inne fanns det en del som önskade att det var så lätt. Att kunna återgå till att inte behöva känna något. Allt för vanligt att såras. Utan att märka det lyckades hon knäcka glasens fot i två…[Read more]

Uppenbarligen hade hon sagt något fel, för både Leony och Sandor såg på henne med blickar som skulle kunna skära stål, för att inte tala om Leonys hand mot hennes arm. Det kändes underligt nog som när ens föräldrar förklarade att dem var besvikna, en känsla som hon inte alls tyckte om, men hon gjorde sitt bästa för att inte visa det. Istället v…[Read more]

Vinga kunde se hur främlingen hade lagt sig på marken. Fast det verkade inte allt för bekvämt. Hon stampade lite med sin fot mot den hårda jordytan. Sannerligen kändes det inte bekvämt. Fast det var väl inte hennes problem. Ett svagt nöjt leende på läpparna gosade hon in sig ännu mer bland halmen, även om det kliade lite. Åtminstone var det mer m…[Read more]

Plötsligt blev hon väldigt medveten om de få svarta slingorna som föll över hennes ansikte och hon plockade bort dem. Såg hennes hår rörigt ut? Varför brydde hon sig om det nu? Hon kunde inte rå för att skratta, fast i en hastig utandning och hon kastade en blick ner på sin klänning. Den var lite mer smutsig och tilltufsad än vad hon hade velat i…[Read more]

Men Isra himlade med ögonen. Vad var det med all denna dramatik? Nog för att hon inte hade något emot lite drama då och då, särskilt när det kom till publika tillställningar, det liksom gav mersmak, men på det här viset?

”Så ni tänker ge dig av, igen? För att hon är här?” Frågade hon bistert, och för en kort sekund lös det igenom, den där känsl…[Read more]

Om det hade dröjt en sekund längre hade hon stängt igen dörren, lika hastigt som hon hade kommit dit men hon hann inte greppa tag om sin kappa innan mannen tog den ifrån henne. Lite försiktigt lät hon sin kalla hand greppa tag om hans arm. Lät honom leda henne, men bara för denna gång.  Hennes hår var fortfarande lite blött från snön som yrde…[Read more]

Det var inte som om Ziyaté inte hade förväntat sig sin sons utspel på det sättet. Ibland var det som en liten jycke som skällde, enbart för skällandes skull. De hade gått igenom det hela, ett flertals gånger förut. Det enda som var annorlunda var Isras närvaro och hennes sätt att tala. Även om det fanns en poäng, ville inte Ziyaté erkänna detta.…[Read more]

Leonys ankomst var kanske inte helt väntad, men Maeve hade kommit att förstå att kungens syster hade mer att göra med rikets säkerhet än vad som kanske var brukligt, ett faktum som hon inte alls motsatte sig. Hon hade förstått att kvinnan var en kraft att räkna med och att hennes råd oftast var värda att lyssna på, hon var vis, och hon tvekade int…[Read more]