Med en ljudlig suck himlade hon med ögonen åt hela skådespelet, den spelade nonchalansen hos Ziyaté, ilskan hos hennes far, förstod han inte? Hur kunde hon, ett barn och ett barnbarn, förstå mer än dessa två som levt så mycket längre än henne?

”Vid gudarna…” Utbrast hon i en ton som talade för hur trött hela affären gjorde henne. ”Ni förstår…[Read more]

Om hon inte hade sett att Izotar inte hade några vapen på sig, hade hon lagt handen på en av de många knivarna som hon bar men istället höjde hon på ena ögonbrynet åt sin son svar. Det irriterade henne, mer än hon ville erkänna. Om inte Lloth hade… Svaga män. Alltid någon ursäkt på vems fel det var. Även fast Izotar hade mer än de flesta ynkrygga…[Read more]

Liksom sin far så stelnade hon till vid ljudet och vände hastigt huvudet åt hållet det kom ifrån. Hon var ganska säker på vem det var, men det hade lika gärna kunnat vara Tipum som tjuvlyssnade. Att det var Ziyaté fick henne dock att slappna av igen och hon lutade sig tillbaka i fåtöljen med ett litet roat leende. Gömmer sig i skuggorna m…[Read more]

Där var det igen, fröken. Det fick henne att grimasera lite, hon var inte ungdomlig nog att vara det. Fast om man jämförde med denne man, kanske det fick gå. Hon nickade enbart lite artigt åt honom. Katten var betydligt enklare att uttala. Ack! Landfolk och deras besvärliga namn. Dessutom hade de allt för vanligtvis mer än ett namn, vad skulle d…[Read more]

Min svaghet är Izotar. Det var ett av de få minnena med Isra som hade etsat sig fast vid Ziyatés minne. Första gången de talades vid, stoltheten för det som var hennes barnbarn… Det var sällan hon skulle erkänna sina svagheter för någon… Men i det momentet hade hon intalat sig själv att det var enbart för att det skulle ses som en styrka hos Isra…[Read more]

Komplicerat var det ja, minst sagt. Hon undrade om hennes barndom egentligen inte varit relativt normal, trots allt. Hon hade inte haft sin far, men hon hade haft en mor som älskade henne, en bror och en syster, även om den senare visat sig vara något av en bortskämd snorunge med romantiska fantasier om ett liv utanför hovet. Hon kunde inte låta…[Read more]

Namn:  Vésiva
Kön: Kvinna
Ålder: 26
Ögonfärg: Blå, skiftande i grått
Hårfärg: Solblont
Födelseort: Antrophelia
Lojalitet: Handelsgillet Bläck

 
Biografi
1395 TT – Föddes några dagar innan inbördeskriget slut

1417 TT – Tillsammans med Atlen tog över handelsgillet Bläck

1419 TT – Gifte sig med Neyir från Barastar

 
Ba…[Read more]

Skäggväxten, eller fjunen, var nog inte tecken på vishet. För Jo förstod ingenting om vad Gork sa. Han kunde tyda namnen… försökte han upprepa hans ord? Det var väl en början…? Eller var det ett slut? Kanske de mörka molnen egentligen var en storm som tog dem närmre Erethil?

Ännu en gång ruskade han på huvudet och gjorde samma rörelser som…[Read more]

Hon vände sig om för att betrakta sin far, något kortare än vad han var, men trots det så skulle det knappast kännas som om hon såg upp på honom.

”Så hon visade er att ni kommer före Lloth och hennes önskningar, men ändå ogillar ni henne så. Varför?” Hon hade undrat mer än en gång, Ziyaté hade ju berättat en del, om hur hennes son tycktes avs…[Read more]

I sina egna tankar och bekymmer hade Sera tryckt ner handtaget till kammaren där Rheon och sällskapet satt. Lite krampaktig höll hon kvar sin hand vid handtaget när hon insåg att det inte alls var vart hon skulle vara. Typiskt, det var klart hon skulle gått fel. Det var inte kammaren som hon hade tilldelats. Det var klart att hon hade gått vilse,…[Read more]

En suck lämnar Ziyatés gråa läppar. Främlingen framför henne var ingen främling. Hennes ögon hade inte bedragit henne ännu. Fastän ännu kunde hon inte placera den äldre alven framför sig i sitt minne. Lite omedvetet lät hon sina fingrar glida över lädret på boken som var fäst vid hennes höft. Den som innehöll alla hennes minnen och tankar. Eller v…[Read more]

Någonting i hans röst och sätt att röra sig sade att han egentligen inte var allt för glad över att behöva dela skyddet. Fast, det var inget som Vinga ens lade mer än en sekund tanke på. Det regnade ute och hon hade inte tänkt låta sig bli blöt för att en främling hade andra åsikter om henne. Med ett krafttag tog hon tag i sin säck och svingade de…[Read more]

Leendet över hennes läppar dog vid drottningens hårda ord och hon snörpte istället på munnen, mer än missnöjd med att bli tilltalad på det viset, som om hon inte redan förtjänat sitt namn tio gånger om. Flicka… Hennes käke spändes märkbart där hon satt, de blå ögonen fästa på Selene under sekunder som kändes mer som minuter, innan hon såg tillbaka…[Read more]

Det hade börjat bli lite kyligt i rummet, troligtvis för att det varit tomt så länge och natten nu tryckte på utanför den bubbla som skyddade staden. Ibland var det som om de kalla undervattensströmmarna på något vis lyckades nästla sig in och göra luften rå och ikväll var helt uppenbart en sådan kväll.

”Åh, hon kommer och går… Just nu vet…[Read more]

Fröken, det var något hon inte hade blivit kallat på länge. Trots allt började hon komma till åren, inte samma unga dam. Fast så långt till att kalla sig själv gammal skulle hon inte göra ännu. Åtminstone hade inte visdomen kommit med åren. Och denne man verkade åtminstone ha flera år på nacken, om inte sekler. Namnet var svårt att lägga på min…[Read more]

Han sprungit bort, det var en människa som hade någon kär ägodel till denne högalv framför henne. Det var nästan lite roande, åtminstone på sättet som främlingen framför henne målade upp bilden. Även om lärlingar som förrådde sina mästare var långt ifrån ovanligt. Hade Ziyaté haft en känsla av att det var något annat som var syftet först. Som en h…[Read more]

Att hon potentiellt skulle rida mot sin död var ett faktum hon hade kommit att acceptera, även om hon knappast längtade eller hoppades på en sådan utkomst, men det var en del av att vara en krigare. Förr eller senare skulle man falla, det var bara en fråga om hur man gjorde det som spelade roll, och nu med ett förnyat löfte från både Sandor och…[Read more]

Med en suck så vände hon sig tillbaka mot sin far, begrundade betydelsen av det lilla leendet, och funderade på om hon verkligen hade gjort rätt i att erbjuda honom en plats i sitt hem. Men… Han var trots allt hennes far, och hitintills hade han inte gjort något för att få henne att tro att han tänkte hugga henne i ryggen. Kanske kunde han bli e…[Read more]

”Jag förstår…” Var det enda hon sade just då, innan hon tog vinglaset och svepte resten av drycken däri, som om den på något vis skulle kunna mota bort smärtan inom henne just då. Han hade förstås inte önskat att hon skulle se det, men hon hade hunnit se hans glansiga ögon, och det hördes på hans röst när han talade med henne. Hennes far grä…[Read more]