Alvens blick verkade inte full av avsky, vilket förvånade Ziyaté. Trots allt hade avsmaken av hennes folk alltid funnits bland de flesta folk. Enbart namnet, mörkeralver, tydde väl på att de var av ond natur eller nattens varelser? Det var en vardag för henne och det djupa intresset hos främlingen gjorde henne obekväm. För ännu hade hon inte hunni…[Read more]

Först fick hon för sig att hon hörde en röst och såg förvirrat ner på hästen. Talade den? Ett litet gnäggande från hästen fick henne att förstå att det inte var fallet. Hon kastade en blick uppåt och fick syn på mannen som verkade lika dyngsur som hon själv. Hon böjde huvudet som i en kort hälsning för att sedan hålla sitt huvud högt. Bläckfi…[Read more]

Lite med avsmak betraktade de vinröda ögonen omgivningen. Det höga sorlet i värdshuset gav henne nästan en mild huvudvärk. Dessa människor… Fulla och patetiska. Många av dem bedrev sin dyrbara tid till att inte åstadkomma något. Åren rann ut till inget. Hennes smala fingrar höll omkring en vinbägares fot. Åtminstone hade vinet blivit bättre u…[Read more]

Hon tog emot brevet som Sera räckte henne och kunde, till skillnad från sin barndomsvän, också läsa det. Det var förstås oerhört svårt att förstå något alls av brevet i sin helhet eftersom det var till större delen uppeldat, men hennes namn var uppenbart skrivet där, samt en del av en underskrift, en som hon kände igen alldeles för väl. Hade det i…[Read more]

Hon tog emot brevet som Sera räckte henne och kunde, till skillnad från sin barndomsvän, också läsa det. Det var förstås oerhört svårt att förstå något alls av brevet i sin helhet eftersom det var till större delen uppeldat, men hennes namn var uppenbart skrivet där, samt en del av en underskrift, en som hon kände igen alldeles för väl. Hade det i…[Read more]

Ett litet hastigt skratt kom från Sera över Maeves torra sarkasm, nästan snarare en kort utandning, Hon skakade på huvudet och rättade ut det brända brevet hon hade i handen. Sträckte över det till sin barndomsvän. Brevet var fortfarande varmt och luktade aska. Fast det var nästan som om Sera inte kände det, för det fanns en ständig stank av brä…[Read more]

Nå, han var inte dum, då hade hon aldrig förälskat sig i honom så som hon gjort. Hon visste att han förstod att hon gav honom smärtlindring, men hon visste också att han aldrig skulle be om det själv, att han tyckte att hennes lindring också var… Dämpande, gjorde honom oklar, trött, dåsig. Inga saker som en riddare som han frivilligt sku…[Read more]

Det for liksom en rysning genom hennes kropp och hon blev genast medveten om att hon var betraktad och slog prompt upp ögonen igen. Först var där bara en mörkare skugga bland skuggorna, till dess att han tog ett steg framåt och drog ned huvan. Den mörka hyn, det vita håret, men kanske framförallt de grå ögonen… Om hon inte redan vetat hur han såg…[Read more]

Fröken Rushla? Det var första gången någon hade kallat henne det och det passade väl inte allt för bra in på orken. Det verkade heller inte vara en förolämpning. Hon talade om äventyr. Det lät bra. Ett saftigt äventyr hade aldrig slagit fel. Tvärtom, de flesta hade träffat Rushla rakt i ansiktet. Det gav väl trots allt bara karaktär och g…[Read more]

Orken blev nästan förvånad över hur lätt det var att övertala någon. Så lätt hade det väl aldrig gått förr? Hon blinkade till i sin förvåning och hade svårt att formulera något. Var det artighet, sarkasm eller ren dåraktighet och snällhet från främlingen? Hon stängde sin öppna mun och drog ner sitt hotfulla finger för att le lite bredare. Så artig…[Read more]

Hon tänkte förstås inte på honom på det viset, såg honom inte så som han såg sig själv. För henne var han, skulle alltid förbli, samma man som hon kommit att älska på ett vis som var helt nytt för henne. Att hans ben inte var vad de en gång varit, att hans kropp magrat och hans varje steg orsakade honom smärta gjorde honom inte mindre av en ma…[Read more]

Lite förvirrat följde hon mannen som sprang iväg som en hund med svansen mellan bena. Hon snörpte på munnen. Han hade visst bråttom någonstans. Det tog henne lite längre tid än de flesta att inse att den främmande skepnaden, som hon nu kunde förstå var en kvinna, talade med henne. Tystnaden som uppstod efter frågan, var nästan stickande obek…[Read more]

Hon var så oerhört tacksam över att han inte givit upp om henne när hon lämnat honom i Iserion, tacksam över att han följt efter henne trots det tillstånd han befann sig i, och tacksam för att hon slutligen kunde få chansen att hjälpa honom ordentligt, inga andra förpliktelser än de hon kände gentemot honom. Att lämna Märhen hade varit en välsig…[Read more]

Äntligen på land igen. Känslan var obeskrivlig, det var som om ett mörker hade funnits kring henne allt för länge. Som om hon kunde andas friskt för första gången på länge. Hon stannade upp och lutade sitt huvud uppåt för att se på månen och stjärnorna som var de enda ljuset i den mörka gränden. Staden kändes mer rofylld än Antrophelia, som al…[Read more]

Ett flin fanns på hennes läppar och hon skakade på sitt huvudet medan hon skrockade lite åt denne Lukas svar. Som om hon själv skulle tro på något så simpelt som ödet. Livet var väl inget annat än ett elände som man tvingades igenom tills det var slut? Något större än det var det inte. Åtminstone inget som hon själv hade lagt märke till. Hon…[Read more]

Kanske var det kylan som omslöt Yazfein, eller så var det av någon annan anledning som hon egentligen inte skulle våga erkänna högt, men nästintill omedvetet tog hon ett steg närmare honom när hon väl släckt elden som bitit sig fast i hennes mantel. Huden på hennes nu bara armar knottrade sig i den kalla luften men hon tycktes inte märka av de…[Read more]

“Ett utmärkt exemplar till och med” svarade Rushla utan att tveka en sekund på svaret. Varför skulle hon det. Det var trots allt sanning. Magnifik hörntand, vackert grön och fettig hy. Hon var inte lika lång som de flesta orkerna… Men det verkade denna kvinna vara. Hon granskade främlingen från sitt robusta ansikte, inte lika vackert grönt som h…[Read more]

En kort blick mot Maeve, för att se att branden var släckt och inte var allt för många skador. Hon blåste lätt på sin egna brännskada på handen, där det hade svartnat en del på den redan mörka hyn. En fälla. Möjligtvis, eller snarare ett försök till mord. Frågan var vem? Trots allt fast det många skäl till att hat och pengar var inblandade bland a…[Read more]