Allt kändes så bekant, men ändå inte. Som att kliva in i ett gammalt minne. Sängen som Maeve nu låg i som en gång varit hennes. Där hon suttit och lyssnat på grälen ifrån Sif och Ejvald, eller skratten. Hon vände sig om för att försöka finna något åt sin dotters strupe och öppnade de skåp som fanns där. Inte allt för mycket fanns, men längst in…[Read more]

Hon visste att hon aldrig skulle förstå det verkliga djupet av sorg och förtvivlan som hennes föräldrar kände inför sin yngsta sons död, hon hade ju själv inga barn, men trots det så förvånade det henne hur oceremoniellt hennes far kastade ifrån sig Turins krossade och blodiga skalle. Kanske hade hon trott att han skulle sätta den på en påle, h…[Read more]

“Tyst nu, din fåne. Du säger så mycket dumt.” sa Ranghildr bara åt Audgisil, men det fanns något varmt där i hennes blick då hon såg på sin dotter som trots sina skador stod stolt framför dem och folket. Innan hon hann helt falla ner mot marken hade Ranghildr tagit ett steg fram och fångat upp henne i en omfamningen. Ett kort tag stod hon där me…[Read more]

Där hon satt i den leriga snön och såg skeppen lägga till i hamnen så var det nästan så hon brast ut i gråt av lättnad, men ropen som skallade kring dem, som ekade mellan husen, höll tårarna tillbaka. Hon var ingen ledare, men hon förstod lika väl som Arand att den rollen givits henne oavsett om hon ville eller inte, och just då, när hon hjälp…[Read more]

Det var knappt så att Ranghildr såg leendet som hennes kära make gav henne. Snarare var hennes isblåa blick helt fokuserad på det som fanns framför dem. Maeve måste leva. Något inom henne sade det, även om fler och fler hade trott motsatsen. Inte för någon hade vågat yttra orden i hennes närhet. Inte efter att en dåre gjort det och utan att tvek…[Read more]

“Tre sätt.” började mörkeralven för att hålla tre fingrar uppe medan hon såg på henne med en allvarsam blick. En som sade att detta var strängt affärer och inte någon slags början på vänskap eller annat trams. Sådant som folk dog av, eller skadades för att andra skulle få ut något av det. Inte minst vännen själv. Nej, hon hade sett alla former a…[Read more]

Llwyd mötte sin kollega och kanske en som hon skulle kunna kalla vän, även om hon inte direkt skulle göra det med enkelhet. Hon strök en hand igenom sitt hår medan hon tänkte över orden som yttrades. Förstås hade Jezeral rätt med vad de brukade göra och inte. Men ändå lockade det att komma med lite eld denna gång men hon suckade tungt och nick…[Read more]

Ett litet tag var det som om Denera försökte att protestera, men det dröjde inte många sekunder innan första gäspningen dök upp för att sedan sjunka ner milt i hennes famn. Hon vaknade långsamt, en gäspning först och sträckte på sig som om hon var i sin egna sömn. Först rynkade hon lätt på ögonbrynen över drömmen hon haft. Som om hon hade träffat…[Read more]

Vägen från Ranheims långhus ned till dess hamn var inte särskilt lång, men för Maeve tycktes den sträcka sig i en oändlighet. För varje steg hon tog kändes det som om en liten bit av hennes väsen nöttes bort och tröttheten som hemsökt henne under de senaste veckorna tog ut sin rätt. Vreden som drivit henne hela vägen till Turins dörr hade nu lä…[Read more]

Tystnaden som föll efter hennes ord tycktes nästan öronbedövande och för en kort stund var allt tyst, tyst och stilla. Sen återvände ljudet igen när Aslögs slägga föll och krossade det som var kvar av Turin Hrafns ansikte. Hillevi skrek av förtvivlan medan hennes forna fränder försökte fly undan platsen eller helt enkelt gav upp inför det uppe…[Read more]

Lite märkligt kändes det, för de hade ändå haft samma äventyr ett långt tag och detta var väl inte meningen att vara permanent? Fast gjorde det egentligen något? Han log svagt, lite nervöst för att ta hennes hand i sin och lite försiktigt kyssa den och sedan se mot brinken och trollet.
“Caras Idhrenin… men inga fler dumma trollkarlar…[Read more]

Lite märkligt kändes det, för de hade ändå haft samma äventyr ett långt tag och detta var väl inte meningen att vara permanent? Fast gjorde det egentligen något? Han log svagt, lite nervöst för att ta hennes hand i sin och lite försiktigt kyssa den och sedan se mot brinken och trollet.
“Caras Idhrenin… men inga fler dumma trollkarlar…[Read more]

Öronen ryckte till och ilsket slog hon bort det. För att fnysa över det hela. En varnande blick samtidigt som hon öppnade munnen för att svara på frågan.

“Om jag har det får du inte den genom sådant äckligt trams!” sa hon och korsade sina armar bestämt, som om hon inte hade tänkt lägga några ord mer när hon höll på sådär.

Hon kunde höra hans ord, såg hans läppar röra sig, men vreden lät henne inte reflektera över dem, inte nu. Senare skulle hon minnas orden och hur rädslan i Turins ögon försvunnit och ersatts av ett obehagligt lugn, ett lugn som inte borde finnas hos en man som dog så som han dog, som hon dödade honom. Men just då var det bara hans död som var vikt…[Read more]

“Ram’lin…” hummade hon, fundersam för att leta i sitt minne efter vem det skulle kunna vara. Språket var inte direkt något som hon kunde tyda helt. Mest för det var som om det hade suddats ut och var svårt att riktigt veta vad som det kunde vara. Lite disträ kliade hon sig bakom sitt öra.
“Det går rykten om någon Ram, kanske det kan vara något?”

Instämmande nickade halvätten för att fundera över de alternativ de hade. Blicken vandrade mot skyn, som om hon skulle kunna se draken redan.
“En överraskning kan vi säkerligen ordna.” hummade hon, lite roat, för att knäcka sina fingrar och nacke. Som om hon gjorde sig klar att gå in i en strid. Trots allt var hennes specialitet inte riktigt…[Read more]

Svårt var nästan ett för tamt ord för att placera hur Denera kände. Men hon kunde inte riktigt placera ett annat ord, men den forne Huldrys såg vilsen ut, för en kort sekund, innan det förvreds till något som gjorde henne helt kall. Orden var ett hån, samtidigt som den ekade lite av den forna sarkasmen som Huldrys en gång i tiden hade fått Dener…[Read more]

Information, ja, det var väl något som Ky’rah var en specialist på. Tålmodigt stod hon kvar med ett höjt ögonbryn, som om hon tyckte det tog aldelles för lång tid för henne att få fram vad det var hon ville. Utan att böja sig fram såg hon på den ritade bilden, inte den bästa kvalitén men inte det sämsta verket hon hade sett heller.

“Ser u…[Read more]

Förstås var inte Vésiva allt för sen att dricka upp vinet när hennes drottning hade gjort det, trots allt ville hon inte stanna längre än vad Isra hade både ork, eller tid med. Men hon satt kvar och log svagt åt hennes beodran, böjde lätt på huvudet i respekt och som för att visa att hon hade uppfattat vad Isra hade sagt.

“Förstås, min drottning.…[Read more]

“Se så mina herrar, det går inte att förneka att vi alla har vårt förflutna. Säkerligen med delar som vi vill glömma.” sa Vecah med ett tillsynes vänligt leende. Fastän det nog fanns information att hämta, verkade mörkeralven bli allt för spänd och hotad för att ge dem informationen som de ville ha. Och var de inte alla där för att få en andra cha…[Read more]