Att kalla det ett brev var kanske en överdrift. Det var ett sönderrivet papper som Ranghildr i all hast hade skrivit. Egentligen hade hon inte tänkt lämna ett brev. För om hon var kort och konsist till tal, var brev ännu värre. Hur skulle hon ens kunnat formulera de känslor som hade stormat inuti henne de senaste timmarna. Texten var skriven…[Read more]

Wreax ord fick henne att skratta och hon klappade honom nästan lite kärvänligt på ena kinden med en smal och kall hand, en hand som utåt sett inte så mycket ut för världen, men som han nog visste kunde orsaka fruktansvärd skada.

”Wreax, Wreax… Knip ihop käften nu innan ni gör mer narr av er själv än ni redan gjort. Ni kan väl i alla fall låtsas…[Read more]

Eiriks ord skapade en klump i hennes mage, en isande, obehaglig klump som kändes om möjligt ännu tyngre när han vände blicken mot henne. Beslutsamheten i hans röst var en hon inte kände igen och den fick henne att rysa lite där hon stod. Det kändes fel, att förkasta sitt blod så öppet som han gjorde, men samtidigt så kunde hon inte klandra hono…[Read more]

Ayperos ord verkade ha tagit eggen av vad för trotsighet Ziyaté än haft och kanske hade hans ord och de tankar som de väckt gjort henne något ouppmärksam, ty hon verkade inte ha hört Isras ord. Kanske var det lika bra. Hon skulle få se snart nog.

”Känslor kan vara komplicerade, inte sant? Ni borde veta bättre”, sade hon med ett litet leende,…[Read more]

Åt hennes ord så ryckte han lite på axlarna. Han visste att det ofta varit konflikter mellan Iserion och alverna, allt på grund av skogen som låg så nära deras gränser, men han hade aldrig behövt bry sig särskilt mycket om det, inte förens nu. Och vad ville han egentligen? Hans far ville ha krig, han var en man som tröttnat på alverna och deras fö…[Read more]

“Bra… Du verkar ha öron åtminstone.” kommenterade Ziyaté och såg på honom med ett litet nöjt leende. För hon kunde se att han tänkte efter mer och hur blick följde hennes rörelser och hon smackade lite med sina läppar.

“Så, vad är det du borde hålla dina ögon på?” frågade hon och tog ett par steg bort från honom samtidigt som hon kände på sitt…[Read more]

Det var som om hennes hjärta slog ett litet extra slag när hon hörde att Isra ville ha kvar henne. En liten stund till… Åtminstone var det en kort önskan att få vara del av en familj. Även om det var en löjlig tanke. En som hon alltid hade sett ner på sig själv för att ha. Hon hade en liten lättnad över att demonen skulle lämna dem.

Orden s…[Read more]

Ännu en dag, ännu en möjlighet. Hur många dagar han hade försökt övertala sig själv om att det ens var en möjlighet hade han tappat räkningen och för varje dag som gick kändes det snarare som en dröm och en önskan. Det var en ouppnålig en. För vem hade kommit levande härifrån? Nej, förutom döden hade ingen kommit undan fängelset. En suck…[Read more]

Förstås hade det varit en dum idé att yttra sina tankar högt. Fast å andra sidan kände han en liknande ilska som han kunde se stråla ut genom hennes ögon. Det medvetna sättet som hon inte använde de rätta sättet att tilltala honom… Så klart irriterande men på något fann han det också rätt roande och nästan skönt.

“Vad min plan är?” frågade…[Read more]

Hon ryckte inte till när Ayperos högg Ziyaté i bröstet, men hennes ögon smalnade en aning och kanske spelade ett litet leende i hennes mungipor medan hon betraktade Ayperos. När han reste sig upp och vände blicken mot henne så sträckte hon ut en slank hand och strök bort blodet som stänkt upp i hans ansikte med tummen.

”Kalla mig sentimental,…[Read more]

Som en reaktion till att han lättade trycket på hennes punkterade lunga drog hon efter andan – även om hon snart svor över sin egen dumhet. Hon visste bättre än så. Hon grimaserade över smärtan, men gav inte ifrån sig något mer ljud än det djupa andetaget som var lite mer rosslande.

Ziyatés blick var lite tom. Som om hon inte ville lyssna på ha…[Read more]

Med sammanbitna tänder betraktade hon sin bror och morfar. Hon mötte Eiriks gula blick med sin egen blå och såg sin egen sorg speglas däri, men till skillnad från honom så kunde hon förstå, kunde acceptera att detta var det öde som deras morfar valt. Eirik hade alltid varit den som stått närmast Ejvald och just i den stunden, när han satt där med…[Read more]

Hennes blick vilade på Ziyaté ett tag, ett leende över hennes läppar, innan hon vände blicken mot Ayperos igen.

”Hon påstår att hon kom för att varna mig… Att Lloth letar vägar in i Antrophelia”, svarade hon och ryckte lite på axlarna. Det var trots allt mer sannolikt att Lloth skulle finna en väg in nu när Ziyaté var här än innan, ett faktum so…[Read more]

Rösten var på något sätt nästan… lockande och hon kände hur hon rös lite över den. Fast hon gjorde ingen annan reaktion än det. Lät sin blick, som var genomträngande nu, trots hennes skador. Vandrade emellan Isra och denna nya man… som förmodligen var en demon.

Hon försökte att räta på sig något, men smärtat i bröstet skar igenom henne igen…[Read more]

Hans ord fick hennes kinder att hetta men det syntes lyckligtvis inte i det dunka ljuset. Kanske borde hon ha bjudit in honom till sin sängkammare tidigare, tänkte hon roat, men skakade snabbt av sig den tanken. Snart nog.

”Åh, det kan det nog göra, men jag är rädd att det inte är mitt fel den här gången”, svarade hon retsamt innan hon slank ut…[Read more]

Ett litet tag hade hon somnat till där, i hörnet. Lite mer blod hade hon hostat upp och sjunkit ner lite. Hennes ögon öppnades inte ens när hon hörde stegen till Isra och Ayperos. Inte förrän hon kände den vassa nageln under hennes haka. Ännu en smärta. Även fast hon inte ville visa det för denna främling. Det var något liknande, men ändå… in…[Read more]

Bli hennes död? Hon kunde känna hur ilskan kokade inom henne vid de orden, men hon behöll lugnet utåt innan hon med en kort fnysning vände på klacken för att gå och hämta någon som kunde ta hand om hennes farmor.

Hon hann inte särskilt långt innan hon sprang rakt in i Ayperos. Hans hand om hennes midja och sättet på vilket han fångade upp h…[Read more]

Det var inte svårt att höra ilskan i hennes röst och se att hon inte var lika bekväm över situationen som hon hade varit förra gången. Kungen strök sin ena tumme över sitt pekfinger för att fortfarande hålla blicken på henne. Allvarlig, fast det fanns ett irriterande lugn där.  Han hade ett litet höjt ögonbryn över hennes sätt att tilltala hono…[Read more]

Blicken, som förra gången de hade möts hade varit nyfiken och nästan beundrande, var nu istället hårda och allvarliga. Hans ögon var lite röda och mörkt under ögonen vittnade om att han inte hade sovit gott de senaste dagarna.

“Katarina” hälsade han simpelt och nickade åt henne för att göra en gest mot en av fåtöljerna i salen. Trots allt skul…[Read more]

Att han genast gick till attack var dåraktigt. Däremot inte särskilt förvånande, en suck undslapp mörkeralvinnan och parerade det enkelt. När hans träsvärd mötte hennes svärd skulle han känna hur det stack till i smärta i hans handleder innan träsvärdet föll en bit ifrån honom på marken.

Ziyaté höll sin fot över träsvärdet, hårt nog så att han in…[Read more]