Orken kunde se hur blicken till Haelga vandrade mot golvet vars spår av blod sakta torkades bort. Det fanns en slags oro – nästan som en strid i flickans ögon. Oförstående för Rushla – det var behövligt. Speciellt tillhörde det en annan tid. Dåtiden. Det som hade hänt då.

“Gråt inte över spillt blod, var tacksam över att det inte är ditt istäl…[Read more]

Skriket från de nu döda oroade inte Ziyaté. Två mindre att ta hand om. Det var inget mer än siffror i slutändan. Innan Istilwys hade hunnit greppa tag i den sista personen lät hon ännu en kniv sjunka in genom strupen. Det tystade skriket från honom åtminstone. Fast vem skulle vara här ute för att höra dem?

Tanken roade henne något och hon kunde…[Read more]

Skrattet gjorde Vésiva lite bättre till mods och hon stoppade in köttbiten i munnen för att gräva fram lite torkad frukt likaväl. Än hade hon mat, om de skulle vara vilse en stund. Och varför inte unna sig lite mer energi efter ett sådant… en sådan upplevelse.

Det var svårt att riktigt sätta ord på det och hon fuktade sina läppar efter att ha…[Read more]

Vinga andades ut lite för att sträcka på sig, innan hon satte sig ner och tog för sig lite av maten. Hon var däremot noga att inte ta för mycket, mest för att göra Mahrduk nöjd. Och hon placerade skeden mot orken för att skrocka lite åt Lucas retsamma kommentar.

“Var det dumt att packa ner en klänning menar du?” frågade hon med ett höjt ögonbry…[Read more]

Vésiva såg chockat på transformationen. Trots allt trodde hon verkligen inte att det skulle vara så lätt. Hon skrattade lätt för att sedan dra lätt efter andan och kom på att hon kanske skulle säga åt honom att andas. Trots allt var det inte lika noga under vattnet – eller ja, det var väl kanske inget han gjort förut.

“Glöm inte att andas…!” sa…[Read more]

“Det var min undran med – och med tanke på skadorna där började jag undra.” sa Ranghildr, simpelt och rak på sak för att le lite snett mot sin make. Fast trots allt kunde han inte lämna en man i kung Sandors namn ute för att frysa till döds eller låta vargarna festa på. Även om det fortfarande var något som frestade henne.

Hon sträckte på…[Read more]

Leendet fanns fortfarande på hennes läppar och hon såg hur vagnen rörde sig närmare. Det fanns två hästar, förstås var de lite mer robust bygda. Menade snarare till att dra tunga vagnar som denna än att rida snabbt men att slippa röra sig på fot eller i skuggorna skulle spara på deras energi.

Utan att vänta på mer, drog hon fram ett av sina kn…[Read more]

Hans tilltag förvånade henne en aning, men det fick också de där dystra tankarna att försvinna, som om de aldrig hade varit där från första början. Varför grubbla på det som varit, eller skulle komma att vara? Så vitt hon visste så skulle detta kunna vara den sista gången hon fick vara fullkomligt bekymmersfri på väldigt länge, så varför inte n…[Read more]

Han verkade nöjd, och det gladde henne. Om hon kunde vinna hans lojalitet och tillgivenhet på mer än ett sätt så skulle hennes liv bli mycket enklare, och framförallt betydligt behagligare. Så hon besvarade hans leende med ett eget, fastän hennes kanske var en aning lurigt, särskilt när han påminde henne om att också hon hade en tjänst inne…[Read more]

Flickans sätt att stå upp för sig själv även inför deras grupp med beväpnade krigare, fullkomliga främlingar för henne, var uppfriskande. Hon försökte hålla fast vid den känslan, ovillig att låta svårmodet ta över igen. Så hon nickade till svar på Asgeirs presentation av dem, som för att bekräfta att det stämde.

”Är det första gången du är uta…[Read more]

När väl värden gav dem deras önskemål tog Sera tag i vinflaskan och de två glasen för att resa sig upp och röra sig mot ett bord vid fönstret. Hon hällde upp två glas vin och sköt det ena mot Hulta. Som om hon var övertygad över att hon inte hade kunnat dricka det som hon själv beställt. Bara lukten fick henne att rynka på näsan.

“Du komm…[Read more]

Det var svårt att helt förstå om det var mer som Wreax ville och hon var lite rädd över att han skulle spilla blod för att hon inte hade något mer att säga – inget hon ville avslöja åtminstone. Hon skakade långsamt på huvudet med sina ögon lite irriterad.

“Vad vill du mer från mig?” sa hon och sedan skrattade hon nervöst och korsade sina armar.

Han ignorerade alvens ord om att de skulle ha bjudit in en fiende till alverna, för även om det låg viss sanning i det hela, och det var exakt därför som Belsante blivit inbjudna, så var det inget han kunde diskutera här. Han hade helt enkelt inget bra svar att ge alven.

Han hade dock ett och annat att säga om hur hon nu påstod sig ha Saskia B…[Read more]

Åt hennes begäran höjde hon ögonbrynet lite förvånat och sträckte ut tungan i en äcklig min för att sedan göra en gest åt värdshusvärden för att fånga uppmärksamheten. Snart var den äldre kvinnan där och torkade av ett av mjödglasen avvaktande med en smutsig trasa. Blicken blev lite mer intresserad när Sera lade penningpungen på disken och sköt…[Read more]

Egentligen hade inte Ziyaté något emot att färdas på natten. Hon skulle färdas både på natten och dagen om hon hade kunnat och haft energi åt det. Enkelt nickade hon åt hennes svar – lite disträ. Försiktigt placerade hon sitt smala pekfinger på de gråa läpparna. Stegen slog hårt i marken och det kunde inte vara något annat än en oförsiktig männi…[Read more]

Vinga stannade hästen och svingade sig av för att leda hästen i sina tyglar istället. Hon var lite obekväm med att komma så sent, men hon hade gjort sitt bästa för att hunnit ikapp dem. Och det hade hon gjort. Hon sjönk ner lite mer avslappnat med sina axlar när hon visste att hon var bland fränder.

“Det tog mig ett tag att rymma ifrån min…[Read more]

Som hastigast svepte Ranghildr en blick mot de två mjödflaskorna. Det behövdes helt enkelt provsmakas sedan – men det var en annan sak. Hon drog dit en stol för att knäppa med ena fingret mot golvet åt Yazefin som för att få honom att sätta sig där. Varför slösa ord?

Precis när hon vridit ut första trasan, för hon kunde se att det var torkat blo…[Read more]

Flickan hade skinn på näsan, så mycket var klart, och även om hon uppenbart ljög om sitt namn, och dessutom valde att inte sitta bakom Maeve på hennes häst så kunde hon inte låta bli att le. Särskilt mycket log hon, eller snarare flinade, när flickan satt upp bakom Arand. Att han var obekväm var en underdrift, och en liten del av henne tyckte fakt…[Read more]

Maeve kastade en hastig blick upp mot himlen, mot falken som cirkulerade där ovanför dem, helt säkert hennes bror som höll utkik, precis som han lovat. Tanken fick ett litet leende att sprida sig över hennes läppar innan hon såg bort mot Arand med ett höjt ögonbryn.

”Adel säger du… och helt klart Me’er.” Hon vände tillbaka blicken mot flicka…[Read more]