“Se, jag sa ju att sanningen skulle visa vägen Corrin!” utbrast Finn och nickade lite exalterat. Alla de platserna var något som han bara hört i sagorna. Faktum var väl att Faegrim själv såg ut att vara hämtad ifrån en av de myterna de talade om kring elden på kvällarna. Han blinkade till och lade ett fundersamt finger på sin haka. Faktum var…[Read more]

“Om det går bra?” frågade Vésiva road över frågan, det var inte mycket konkurrens och Me’ersia var för de tvåbenta exotisk med dess varor på samma sätt som de tvåbenta var exotiska för M’eersias befolkning. Hon nickade sedan lätt på frågan, var inte säker på vad hon skulle fortsätta på det. Sedan kom hon på det en lysande idé. Hon la ner hela sin…[Read more]

Sättet som Vendrik höll hårt i hennes hand och hans uppenbara ilska. Som ett litet barn som inte fick det han ville. Hon gav till ett litet flickaktigt fnitter som om orden som kom från Vendrik var ett skämt. Hon strök milt en hand över Vendriks kind och gav den en hastig kyss. Ilskan var patetisk, för även om Alienna var en besvikelse. En förrä…[Read more]

Lite med avsmak betraktade de vinröda ögonen omgivningen. Det höga skriket från de torterade, gav henne nästan en mild huvudvärk. Inte var det som om hon hade någonting emot tortyr. Snarare var det dessa människor… Fulla och patetiska. Många av dem bedrev sin dyrbara tid till att inte åstadkomma något. Åren rann ut till inget. Vanligtvis sk…[Read more]

En annan värld skulle förtås betyda ny möjligheter. Säkerligen hade mannen framför henne erfarenheter och förmågor som skulle kunna användas för Iselems bästa. För Sharahs bästa. Hon log svagt åt hans kommentar och skrattade, det lät som ett vänligt skratt även om hennes ögon påpekade att det inte gick ifrån hjärtat.

“Ingen skulle någonsin tvin…[Read more]

Inne i palatset var det spökligt tyst.  Stegen ekade i korridorena och stegen från mörkeralverna var det enda som hördes. Åtminstone tills de kom till två stora ekportar. Ett gnisslande kom ifrån dem när två vakter öppnade portarna. Salen de steg in i var en vacker och ljus sal. Ljuset som sken igenom de stora fönstrerna och taket skapade sku…[Read more]

Kanske var det just därför, för att han var så uråldrig, så tidlös, som hon inte tyckte att det kändes rätt att titulera honom. Dessutom… Vad för titel skulle man ge en sådan som honom? Han var ingen kung, han var en härskare, en erövrare och en förgörare. Hon log, ett behagligt leende som skvallrade om hennes beundran, hur mycket hon än försökt…[Read more]

Högalven skrattade lite åt hennes kommentar. Det lät som onödig tid. Speciellt när Aeriel var ensam med den där andra människan. Vem vet vem som skulle ske? I för sig hade hon verkat vettig, men samtidigt så kändes det inte helt rätt att lämna henne. Han stannade till och kastade en blick framåt. Det var inte allt för långt kvar, om hon ändå skull…[Read more]

Orden fick Ziyaté att skratta lätt, ett tomt och glädjelöst skratt. Orden var inget som berörde henne, det rann av henne som vatten. Däremot fixerade hon sina ögon på Zaal’ek återigen och lät sin hand ta ett hårt tag om hans haka vilket forcerade honom att se henne i ögonen.

“Inget onödigt dödande. Din lek har försinkat oss. Behöver jag på…[Read more]

Vi är snart tillbaka Kia, snart. Orden verkar inte alls lugna deras syster som gnydde och såg på dem båda med stora ögon. Det var svårt för Arki att inte låta honom påverkas av det. Han skulle precis säga något för att försöka lugna sin yngre syster men hann inte innan han kände sin syster hand på sin axel och orden om att de skulle ge sig a…[Read more]

Ulwarth. Ordet skar i hennes öron. Förrädare. Hon gav till ett skratt som var en kort utandning som skulle kunna misstas för en fnysning. Utan att tveka fällde hon honom på marken och tryckte honom ner mot marken med hennes fot mot hans rygg för att sedan böja sig fram och trycka ner hans ansikte i jorden. Lika smutsig som han var.

“Du glömmer…[Read more]

Så klart. Varför skulle något vara annorlunda från nu till då? Även fast människokrypen hade korta liv, kändes det onödigt med ett sådant avslut, eller kanske början på deras äventyr. Hon suckade när resten av vakterna höll sina spjut mot dem och började komma närmare. Hon lade armarna i kors och verkade inte alls orolig för vapena som riktade…[Read more]

Var det ett nej på hans fråga? Han antog det, för helst höll han sig så långt bort som möjligt för den där människan. Om det ens gick att kalla honom det. Äcklig, förrädare. Han kunde inte rå för att le lite åt Neaduins fråga.

“Mina fränder kommer inte skjuta dig.” försäkrade han henne, även om de förmodligen skulle få ställas till svars.

Alienna? Ett lågt skratt kom ifrån drottningen och hon var inte säker på om hon hörde rätt först. Men tjänaren intygade på att drottningen om Älvskogen var där. Kunde det vara mer passande?

“Se så, det är ofint att låta gäster vänta.” uppmanade hon och avfärdade iväg tjänaren med en nonchalant gest. Så som han skulle vara en irriterande fluga s…[Read more]

Inte en min rörde hon när mannen framför dem offrades. Det var för det bättre. Att offras var det enda som gjorde denne mans liv värt att leva. Om ens det. Skriket var patetiskt. Trots allt uppfyllde hans Lloth önskan och för det borde han vara stolt. Tanken på sin härskarinna fick henne att le lite för sig själv när hon kände en värme inom si…[Read more]

Vesiva stirrade på sina kort framför sig, hon hade så klart redan sex kort. Tre för mycket och en av dem råkade vara en fyra. Triumferade lade hon fram fyran, dunkade bestämt i bordet och drog korten åt sig själv som hon lade på bordet. ven om ett av korten åkte tillbaka upp i hennes hand. Hon log brett och drog ett nytt kort för att börja med…[Read more]

Gå efter den arga trollkarlen? Aldrig i livet! Så klart skrek han inte ut det, men varje del av kroppen var emot det. Han tog en stor klunk av ölen för att samla sig själv för att sedan samla lite tankar och mod. Han harklade sig sedan.

“Vi skulle ju kunna hitta… en annan trollkarl. Ja, en som inte är ond eller arg”

Camthalion hade inte riktigt varit beredd på hennes ropande och verkade vakna till ur några tankar. Hans öron ryckte till och han såg på henne med ett svagt leende. Han såg sig runt omkring, som för att räkna ut var de var någonstans innan han drog en hand över stammen som de passerade.

“Inte allt för långt kvar, vill du ha avlastning med den där…[Read more]

Hon betraktade hans blick, hungrande liksom hennes, och hon lät ögonen glida ned mot hans läppar för en kort sekund. Samla dig, tänkte hon för sig själv. Hennes blick fick dock något nytt att vila på när han höjde sina händer och samlade energin kring sig. Även hon, som inte hade särskilt mycket magi i blodet, kunde känna hur han fokuserade sin…[Read more]

Hans svar gjorde henne glad, trots att det inte var alls den hjälp hon från början hade hoppats på, men saker var som saker var och just nu fick de väl ta det som erbjöds. Hon visste att Sandor skulle hålla sitt ord och skicka mer krigare om läget stabiliserades, så mycket hade hon lärt känna honom under de månader hon spenderat som hans gäst.…[Read more]