Blicken mötte kort Ayperos för att le svagt och låta blicken vandra mot Indira igen, med ett litet nöjt hummande över Ayperos ord. Roat lade hon huvudet på snedden där hon betraktade kvinnan framför sig. Fuktade sina läppar medan hon försökte fundera ut de perfekta orden.

“Ah, ja… bortlovad, till någon annan än den du önskat så besvara dina..…[Read more]

“Äta mig?” skrattet ifrån draken var djupt och ekade i huvudet på fågeln, till och med rök slingrade sig ut ur hennes stora gap och rörde sig över marken upp mot molnen. Det var något irriterande med skepnadsskiftaren. Som om den retade henne, eller? Kanske det var något annat där bakom – som nyfikenhet.

“Skifta till vad…?”

“Var din far eller mor skomakare på sättet du som du talar om skoskav?” fnös Tussie roat åt Faegrim, samtidigt som hon insåg att de inte hade talat om något sådant förut tillsammans och log lite ursäktande. Innan hon lät blicken vandra mot gästen som nu var i sängen istället. Ifall det var en bra utveckling – det var hon ite säker på.

“Han har…[Read more]

Istilwys vandrade utan att sakta in genom Dar Zakhar, trots att svetten glänste på hennes hud efter den långa klättringen uppför citadellets trappor. Hon rörde sig skyndsamt, för tid var inte hennes att slösa när hon skulle kräva lite av gudinnans.

Hon passerade de hukande prästinnorna utan att fästa blicken på dem, om något undvek hon att se på…[Read more]

Helga log försiktigt för sig själv.

“Jag är en förändrad människa, Alva. Jag stirrade in i avgrunden där till havs senast. Jag kommer klara hela min vistelse, två hela nätter utan att jag tar dig för givet, kallar dig något dumt eller stjäl från dig.” Hon höjde glaset mot sin vän och erbjöd ett brett leende, kanske lite påklistrat, men…[Read more]

“Varm?” fnös draken och lite varm luft kom ur näsborrarna så att fjädrarna skulle fladdra en del och askan röra sig som ett virrvarr runt dem båda. Osäker på om främlingen menade hennes värme som hon alltid tycktes utstråla. Fast vad vore en drake utan dess eld. Eller var det personligheten? Dåraktigt och fel var det i sådana fall.

Lite…[Read more]

Roat gjorde Nenya en gest åt kommentarerna vid blodspillan, som om det kanske inte var det som de borde fokusera på även om hon strök sin vassare tunga över sin ena hörntand. För att sedan dra in doften igenom av kvinnan, som var fortfarande blandat med något… nästan unket. Lite hummande vickade hon på foten för att nicka lite disträ över vad Ay…[Read more]

Tirrin låg stilla i det som en gång varit grön mossa men nu mest bar doften av aska och gammal eld. De såg henne inte, inte än. Det fanns fördelar med att vara liten, gömd och med fjäll som nästan såg ut som sten och mossa.  Hon var inte den största, men nog stor för att ett hjärta skulle stanna om man fick syn på henne på fel avstånd.

Hon h…[Read more]

Llwyd stod still en stund efter att den svarta fågeln lyft. Tyst, inte för att hon beundrade förvandlingen eller för att hon var imponerad. Utan för att hon försökte avgöra om hon just bevittnat början på något användbart – eller början på ännu en dödsdans utförd av någon som trodde lite för mycket på sin egen legend.

“En timme…” muttrade ho…[Read more]

“Som balsam för själen, kan man väl säga. Får ord att enklare flöda, och känslor… att nå kännas mer?” sa Tussie med ett svagt leende för att inte tvinga henne på det förstås. Men tog själv lite av pulvret mellan sina fingrar och gned det framför sin näsa tills det blev som en liten rök som tycktes vara nästan mörkt lila framför henne. Hon…[Read more]

Nenya lät glaset snurra långsamt mellan fingrarna, blicken vilande på det mörkröda vinet och märkte inte minen eller skådespelet mellan Ayperos och Indira. När hon till sist såg upp var leendet kvar, men nu med något mer beräknande i kanten.

“Femhundra, spridda som rötter under marken… det är inte bara en styrka, Indira. Det är en nyckel. Karm m…[Read more]

För att markera ännu mer att Aenya inte var ensam ven tre pilar snabbt efter varandra för att markera hennes siluett mot trädstammen närmast henne. Korpen kraxade högt över dem, Camthalions ständiga följeslagare och hjälp att se. Det var nästan möjligt att räkna på fingrarna de gånger som alven var längre bort ifrån Aenya, eller åtminstone höll…[Read more]

Förvånat höjde Alva på sitt ena ögonbryn för att granska Helga. Nästan väntandes på att hon skulle säga att allt var ett stort skämt, eller ångra sig. Men när tystnaden fortfarande fanns kvar där och något ångerfullt fortfarande fanns kvar där kunde hon inte rå för att le lite bredare.

“Ah, positiva inflytande. Just det som alla andra skulle…[Read more]

Llwyd såg på Joij som man såg på någon som just föreslagit att man kunde klättra uppför ett stup – baklänges, barfota och med ögonbindel och händerna bakbundna. Hon snörpte på munnen och lät blicken glida från skiftarens ögon till hennes händer, sedan till fötterna, som om hon försökte avgöra om Joij ens visste hur en risk såg ut.

“Du vill all…[Read more]

“Faegrim… Du talar inte så mycket strunt heller” fnös Tussie roat som om hon inte riktigt höll med om att hon var en vis kvinna och snärtade till honom något med sin svans för att få honom att hålla sin uppmärksamhet på Kathryn där framför dem. Det var inget lätt fall förstås.

“Och nu söker du svaren hos två personer som inte vet vem den forn…[Read more]

Åt Ayperos ord spred sig en röd färg på hennes kinder – det var så länge sedan. Nästan en livstid, eller hade allt bara varit en dröm? Ibland kändes det så… overkligt. Hon drog ett litet andetag, för att dra in den främmande kvinnans doft. Lite jakande hummade hon över hennes sjukliga form. Det var förstås inte svårt att se, men hon kunde också…[Read more]

Stigen ledde ut till den större vägen där Liv red och Eira klev ut från skogen precis när hennes forna vän red förbi. Vinden tog tag i hennes flätor, den enkla klänningen och blåste upp en hel del damm som fick henne att sluta ögonen hårt. Men hon öppnade ögonen snart igen, men innan dess hade hon hunnit ropa efter sin vän.

“Liv……[Read more]

Klorna som rörde sig över hennes axlar fick huden att knottra sig något och hon lät sin egna hand lätt stryka över hans arm med ett litet leende. Reaktionen ifrån deras gäst var roande. Något som Nenya kanske inte riktigt hade förväntat sig. Nå, förstås mindes hon första mötet med Ayperos själv… Men detta måste nog vara något större för kvinnan…[Read more]

Tipums ord fick Nenyas ögon att blixtra till något mer – en liten blick bakåt i vad hon brukade vara. Den i rummet med minst tålamod och Ayperos kunde nog känna den bubbla under ytan. Det som var mest förvånande var kanske att Isra kunde känna spår av den med, som ett fumligt försök att återuppta deras länk tillsammans. En respons på det som Ayper…[Read more]

Förstås var det inte så svårt att förstå att det var en märklig situation, förbryllande om något. Hon hade krupit upp i Faegrims sida igen och lutade sig lite in mot hans barm för att dra täcket lite närmare dem båda. Nästan som om det såg ut som de skyddade dem båda ifrån världen utanför.

“Det du gör fel är att du lyssnar på alla andra än dig…[Read more]