Unn nynnade på en Kaldrländsk vaggvisa för att bevara lugnet medan hon klättrade upp för masten för att söka reda på skeppet de hade jagat in i stormen. Vågorna var så pass höga att det var lätt att hamna på fel kurs och i en storm så här intensiv tog det inte mer än några minuter innan man förlorade jakten helt och bytet var borta. Hon skratt…[Read more]
Hihi
Efter ett andra hugg rakt in i ryggen på Aslög så släppte mannen svärdet, lämnade det i henne och backade försiktigt bort från kvinnan som inte ens verkade som att hon hade lagt märke till honom. Jorunn kunde inte påstå att hon kände sig vidare självsäker efter att pilen in i halsen saknade verkan och stoppade bort sin båge även hon, hängde den…[Read more]
Lite märkligt kändes det, för de hade ändå haft samma äventyr ett långt tag och detta var väl inte meningen att vara permanent? Fast gjorde det egentligen något? Han log svagt, lite nervöst för att ta hennes hand i sin och lite försiktigt kyssa den och sedan se mot brinken och trollet.
“Caras Idhrenin… men inga fler dumma trollkarlar…[Read more]
Lite märkligt kändes det, för de hade ändå haft samma äventyr ett långt tag och detta var väl inte meningen att vara permanent? Fast gjorde det egentligen något? Han log svagt, lite nervöst för att ta hennes hand i sin och lite försiktigt kyssa den och sedan se mot brinken och trollet.
“Caras Idhrenin… men inga fler dumma trollkarlar…[Read more]
Öronen ryckte till och ilsket slog hon bort det. För att fnysa över det hela. En varnande blick samtidigt som hon öppnade munnen för att svara på frågan.
“Om jag har det får du inte den genom sådant äckligt trams!” sa hon och korsade sina armar bestämt, som om hon inte hade tänkt lägga några ord mer när hon höll på sådär.
Huldrys höll ut en öppen hand i Deneras riktning, slöt den och med ett ryck slungades hon närmare sin forna vän som om hon genom magi kortade ner avståndet mellan dem. Bara ett andetag isär från kvinnan log hon kallt och lade handen sin på axeln Deneras.
“Då får vi vara skyndsamma.” Svarade hon enkelt och blåste rätt i ansiktet på Deneras, anvä…[Read more]
Hillevi kunde inte andas, hon hade hjärtat i halsen och kämpade för varje tunt andetag medan hon såg Maeve driva sin skalle in i Turin gång på gång på gång. Även i en stund som denna så förväntade hon sig att han skulle resa sig upp, att han skulle överraska sin motståndare, att han skulle vända på striden, men han bara låg där som om han hade ge…[Read more]
“Ram’lin…” hummade hon, fundersam för att leta i sitt minne efter vem det skulle kunna vara. Språket var inte direkt något som hon kunde tyda helt. Mest för det var som om det hade suddats ut och var svårt att riktigt veta vad som det kunde vara. Lite disträ kliade hon sig bakom sitt öra.
“Det går rykten om någon Ram, kanske det kan vara något?”
Instämmande nickade halvätten för att fundera över de alternativ de hade. Blicken vandrade mot skyn, som om hon skulle kunna se draken redan.
“En överraskning kan vi säkerligen ordna.” hummade hon, lite roat, för att knäcka sina fingrar och nacke. Som om hon gjorde sig klar att gå in i en strid. Trots allt var hennes specialitet inte riktigt…[Read more]
Svårt var nästan ett för tamt ord för att placera hur Denera kände. Men hon kunde inte riktigt placera ett annat ord, men den forne Huldrys såg vilsen ut, för en kort sekund, innan det förvreds till något som gjorde henne helt kall. Orden var ett hån, samtidigt som den ekade lite av den forna sarkasmen som Huldrys en gång i tiden hade fått Dener…[Read more]
Information, ja, det var väl något som Ky’rah var en specialist på. Tålmodigt stod hon kvar med ett höjt ögonbryn, som om hon tyckte det tog aldelles för lång tid för henne att få fram vad det var hon ville. Utan att böja sig fram såg hon på den ritade bilden, inte den bästa kvalitén men inte det sämsta verket hon hade sett heller.
“Ser u…[Read more]
Förstås var inte Vésiva allt för sen att dricka upp vinet när hennes drottning hade gjort det, trots allt ville hon inte stanna längre än vad Isra hade både ork, eller tid med. Men hon satt kvar och log svagt åt hennes beodran, böjde lätt på huvudet i respekt och som för att visa att hon hade uppfattat vad Isra hade sagt.
“Förstås, min drottning.…[Read more]
“Se så mina herrar, det går inte att förneka att vi alla har vårt förflutna. Säkerligen med delar som vi vill glömma.” sa Vecah med ett tillsynes vänligt leende. Fastän det nog fanns information att hämta, verkade mörkeralven bli allt för spänd och hotad för att ge dem informationen som de ville ha. Och var de inte alla där för att få en andra cha…[Read more]
Lite lättat andades hon ut när katten släppte henne och hon tog till och med ett steg bakåt för att markera att avstånd var det som föredrogs. Direkt började hon borsta av sig själv något, om axlarna och bröstkorgen, såsom att det fanns smuts där som hon ville få bort.
“Så klart jag är. Vad behöver du?” frågade Ky’rah rakt på sak som hon vanlig…[Read more]
Hm. Huldrys avslutade sin melodi och sakta började trådarna som spred sig från ihålligheten i hennes rygg att dra sig tillbaka, medans hon öppnade sina ögon och fixerade på Denera. Mungipan vred sig till något slags leende och när trådarna var tillbaka i ryggen hennes lade sig en genomskinlig, lätt grön hinna över hålet och Huldrys lutade sig fr…[Read more]
“Mitt sigill?” fnös Kyr’ah som om hon inte riktigt förstod vad hon talade om, och gav fan i det som sades innan. Att ens kommentera det vore som att erkänna det som hon sa – och det om något var inte korrekt. Att få henne så nära fortfarande var henne verkligen inte i smaken heller.
“Och har du hört om arbågsutrymme?” fortsatte hon i samma fny…[Read more]
Något förvånat höjde Vecah på ögonbrynet. Så det fanns en plan. Nog för att Moleg hade sagt det från början både i brev och när de kom in. Men ändå brukar inte planen vara så detaljrik. En positiv överraskning, helt klart. Blicken vandrade ner mot kartan igen och hon hummade något jakande över det som sades. Hon var inte en person som brukade…[Read more]
Hillevi såg stelt på, handen omedvetet hårt greppande om spjutet i sin hand och hade ursprungligen varit övertygad om att det rätta var att inte lägga sig i, men det såg inte bra ut nu. Hon kände Turin, hon hade känt honom länge och var kanske den person som stod honom närmast. Åtminstone de senaste åren. Hon registrerade hans blickar, han…[Read more]
“Fröken?! Rädd?!” utbrast hon, som om hon inte riktigt visste vilket av det som förolämpade henne mest. Ögonen smalnade fortfarande, men minen blev något förvånad när tungan drog över hennes läppar. Inte för att hon var okysst. Nej nej, långt ifrån. Åtminstone om någon frågade henne. Sanningen var väl bara det man själv kom ihåg och intalade…[Read more]