Frågan förvirrade Sera något. Hur kunde hon inte veta det? Kanske hon inte hade hört om Gudarna, kanske det hela egentligen var en dröm. Hon hade tänkt protestera men hann inte riktigt säga något mer än ett förvånat pip när hon började dras i fötterna.

För trött för att riktigt säga emot, eller för den delen hålla upp huvudet så att hon fi…[Read more]

Det kändes inte direkt förvånande att hennes kusin inte var bekväm med åtrå, utan föredrog att vara osynlig. Inte för att hon inte hade kunnat använda sig av sin kropp. Lång och spinkig, men ändå fanns det något vackert och farligt där som hon säkert kunde dra till nytta av.

“Gott!” konstaterade hon, efter att hon tog tag i gaffeln och kniven för…[Read more]

En liten frustration fanns i hennes ansikte, över att de inte riktigt kunde mer än se hennes oro och bekräfta den fanns. Kanske var det lite förvånande att hon istället för att lämna en spydig kommentar drog ett andetag för att hålla sig lugn och försökte att visa det som hon oroade sig att det var. Damerin och Sanora Saelorians. …[Read more]

Agaroths kropp värkte, varje steg påminde henne om just hur mycket skada hans senaste angrepp hade gjort, men hon var fortfarande beslutsam om att tvinga fram striden i honom hellre än att avsluta det på en gång. Det var trots allt ett test, även om hon hade önskat att det var slut vid det här laget. Mest för att hon ville bearbeta känslorn…[Read more]

Hennes tankar var som ilningar när hon nu sökte efter båda hennes vänner, hur mycket hon än försökte korrigera tanken logiskt till att de var döda sedan länge så greppade en ensam liten känsla fast hårt om möjligheten att de tvåtusen år som följde kriget bara varit en dröm.

Snart nog såg hon dock Aenya och hon tillät sig själv tänka till ordentli…[Read more]

“Inte vad jag vet. Kanske. Hur vet jag det?” Hon började resa sig upp när Sera hade släckt törsten och tog sedan tag i hennes fotled med hennes fria hand, den som inte släpade på svärdet, och började dra Sera bakom sig i sanden, i riktningen Sera hade gått i. I den riktningen fanns det något, det visste Dottir.

“Fortsätt vila, men jag behöver få…[Read more]

Ögonen på Sera spärrades upp när hon fick sin önskan uppfylld och hon greppade tag i  handen. Friskt och nästan girigt drack hon av vattnet för att till slut knuffa bort handen och dra sin smutsiga hand  över sin mun för att få bort vattnet som rann ifrån mungiporna. Det hela gav henne lite energi, även om det fortfarande svårt att helt förstå ve…[Read more]

Adelslivet. Förstås något som Vinga visste väl om, men  inget som hon någonsin hade tyckt om. Väldigt mycket prat och inte mycket som blev gjort. Hon rynkade lätt på näsan över tanken för att sedan humma lätt åt Sloans ord. Det var väl något åt det hållet. Vad skulle hon ens vara nu, om hon hade låtit sin far bestämma över henne? Iklädd i…[Read more]

Synen av att mörkret kunde bekämpas av virveln var glädjande och hon log för sig själv medan hon slöt sina ögon för ett ögonblick och fokuserade på att expandera virveln ytterligare och samtidigt använda vinden för att försöka höra honom. Det var inte förrän hon kände doften av bränt gräs som hon öppnade ögonen igen och möttes då av en syn a…[Read more]

Dottir lutade på huvudet och betraktade henne där hon ganska ynkligt låg och vädjade om vatten. Det kändes som ett ganska otrevligt svar på en så intressant introduktion som Dottir hade gjort, men Sera såg också ganska illa däran ut så det gick inte att klandra henne för sin otålighet. Dottir böjde sig sedan ner på knä över Sera, ena foten på ena…[Read more]

“Åtrå är jag inte så bekant med. Jag är betydligt mer bekant med att vara osynlig.” Hon log åt Nenya. Hon hade kunnat nämna att hon föredrog just det, att vara anonym, i bakgrunden, det tillät henne att jobba mer med hennes konst och ägna mer tid åt sina tankar. Två saker hon verkligen trivdes med. När hon fick svar om hungern kom hon på hur hungr…[Read more]

Agaroth studerade förändringarna hos Bain och även om hon inte visste mycket om honom började hon förstå honom bättre. Åtminstone inbillade hon sig det. Hon såg sig om och bevakade det spridande mörkret omkring henne och lyfte sedan upp båda benen för att sätta sig i luften med benen sina i kors, svävande på plats för att minska träffytan och f…[Read more]

“En mardröm kanske, hm?” påpekade Nenya lite roat åt Isras ord för att milt lägga sina armar om drottningen för att besvara kyssen lite djupare för att på sitt sätt visa att orden som Isra sagt stämde. Så klart hon hade saknat dem. Mer än vad hon egentligen ville avslöja åt dem. Det var förstås inte svårt att se irritationen hos Isra över att behö…[Read more]

Faktum var väl att Nenya var lite för fåfäng för att ha kläder som en tjänare och absolut inte en tiggare. Bara tanken fick henne att rynka på näsan. Blicken var stadig på Ambrosias händer när hon arbetade. Inte för att hon inte litade på henne, men snarare för att det alltid hade varit något lugnande att se någon annan göra sitt arbete.

“Åh, men…[Read more]

Händerna sjönk ner i sanden, så djupt att hon kune känna den kalla sanden. Nästan en lättnad, kanske skulle det finnas ett sätt att undslippa värmen ändå? När solen plötsligt skymdes rynkade hon på pannan och kisade upp mot gestalten. Hjärtat slog hårt i bröstkorgen när hon såg upp på valkyrian som stod framför henne. Kanske hennes tid var komme…[Read more]

Åt Verenas fråga hur de träffades kunde Sloan inte rå för att skratta lite lätt. Kanske de såg ut som ett omaka par nu. Speciellt när Sloan inte riktigt såg ut som den stolta man han en gång var. Livet hade inte varit snällt åt honom. Inte längre. Hon kunde inte rå för att försvinna lite i minnen, först med Verena och sedan med Sloan. Tänk att…[Read more]

“Okej okej, ingen pojkvän.” Ambrosina höjde sina händer i löften som för att visa sig undergiven och ofarlig och log sedan åt Nenya. Hon rundade sedan Nenya för att ta hennes packning och slängde den över sin egen axel.

“Om du vill smälta in har jag märkt att det absolut bästa är att klä dig som en tjänare eller arbetare, inte faktisk adel.…[Read more]

Så länge som Dottir kunnat minnas, vilket hon inte kunde vara säker på hur länge det var, hade hon styrts nästan uteslutande av sina känslor och impulser. Starkare än någon annan känsla var känslan för hämnd, men det var en abstrakt sådan, hon kunde inte placera vem hon ville hämnas eller kanske utöva hämnd mot. Allt hon visste var att det fann…[Read more]

Agaroth såg sig om när hon anlände och log åt alla närvarande. Hennes stav svävade bakom henne då hon med båda armarna bar på lite olika föremål. Hon såg mot Tar’oth glatt, nöjd att se honom här och gick sedan över till Aenya och lade ner ett skrin i järn vid hennes fötter utan att tillägga mycket om vad som dolde sig i skrinet.

“Låt bl…[Read more]