Hon drog ett rosslande andetag och tryggheten som fyllde henne när hans händer så milt och faderligt strök hennes rygg. Fortfarande höll hon krampakitgt i hans ben, men hon höjde hennes blick. Ännu en gång snyftade hon till och mötte hans blick nästan lite som om hon var en liten flicka igen. Rädd för livet och dess prövningar.

“Jag ids inte län…[Read more]

Allt som hade skett kvällen, hade fått Ranghildr att skaka. Av ilska, eller sorg. En av dem, eller båda. Hon var inte säker. Efter att ha visat sin svaghet så uppenbart framför andra, kände hon sig tom. Som om skalet som en gång funnits där hade försvunnit. Kanske hade det alltid varit en lögn? Kvällen hade passerat förbi långsamt och nattens m…[Read more]

Olaus lutade sig bakåt medan han lyssnade på svaren, och lät sin blick vandra mellan dem när det var relevant. Då hon nämnde att hon nu hade en partner däremot så fastnade blicken på Arzin och tecken på ett leende syntes hos Olaus, men knappt.

“Det glädjer mig, Fröken Hecate.” Han såg sedan mot handen som Arzin erbjöd för att skaka in avtalet. Ol…[Read more]

Luka satt och sysslade med det han gjort dagen innan, ja innan han somnat det ville säga, och undersökte allt han bara kunde på sin höga kentaur rygg. Han petade på ett par lövknoppar som han annars inte skulle ha kunnat nå och kände sig allmänt till frid både över situationen och den muntre Dhrach. Då han hörde Dhrachs röst så drog han sig tillba…[Read more]

Vid det här skedet var riddaren vars arm Kamilla fortfarande höll avsvimmad, och hängde orörlig från henne. Hon släppte då denna, och började sakta bekanta sig med vreden som flödade inom sig. Hon kunde inte besegra den, men den var som ett för tungt svärd, det gick att påverka hur det föll.

“Fantastiskt råd!” Röt hon till sarkastiskt nä…[Read more]

Kettil såg på Asgeir vädjande. “Jag har saknat dig med, jag känner mig tom!! Men vad menar ni, brutal död? Vad hände?” Det var tydligt att bitarna började falla på plats, men han verkade fortfarande förvirrad. Han förde hastigt sin hand genom sitt hår, medan han grep sin andra hand in i en näve och sedan släppte den, upprepande. “Jag minns inte!…[Read more]

Det var inte svårt att se att drottningen var djupt inne i sina egna tankar och hon ångrade sig lite att ha sagt något först. Men sedan rättade hon till sitt blonda hår något, för att nicka lite mer bestämt. Det var en risk att säga det på det sättet, men varför itne ge det ett försök.

“Min drottning, om jag får vara så fräck. Min plan är inte…[Read more]

Ranghildr skakade på huvudet så att det bronsröda håret som var uppsatt i en stor fläta slog runt omkring henne. Hon log lite sorgset åt sin son.

“Vem du än berättar det för, kommer jag att genomföra det Eirik. Inte ens din far kan stoppa mig.” sa hon, simpelt och det var något nästan hårt i hennes blick. Något som visade att hon inte ljög för…[Read more]

Hon låtsades fundera, som om hon inte redan när han hade ställt frågan bestämt sig. Vad fanns egentligen hemma? Förstås hennes vän Freggi men hon hade alltid varit rastlös och när de inte var ute på havet kände hon sig nästan tom. Fast det var förstås ingenting som hon hade sagt åt Ejvald – eller någon för den delen. Hon höll fortfarande sina k…[Read more]

“Vi har ont om tid, åtminstone lyssna på mina ord.” väste hon fram, uppenbarligen ilsken och det vanliga tålamod som var där verkade inte längre finnas och hon spände sin käke och sina nävar i ett försök att lugna sig för att sedan sammanbitet fortsätta, i en hastig röst, som för att försöka få tillbaka de sekunderna som de förlorade på det…[Read more]

“Värd mycket pengar? En sådant smutsigt äckel?” frågade hon, mest för sig själv lite tyst som om hon försökte få in orden som hon sa. Hur skulle hon ens få tag i pengar? Så få hade hon sett av det att hon knappt mindes hur mynten såg ut. Formen var förstås rund och visst brukade de glimma lika fint som stjärnorna… Åtminstone om hon mindes rätt,…[Read more]

Det som han berättade gjorde att hon satt tyst och begrundade dem ett tag. Ett tempel i bergen. Ett som inte hon hade vetat om. Tanken var äcklig. Vad kunde mer gömma sig där? Åtminstone hade hon… hennes son… som skulle kunna leda henne dit. Att erkänna att det verkligen var hennes Omari var svårt. Så mycket större än det knyttet som hon had…[Read more]

Ögonen smalnades något på sättet som han tilltalade henne och… var det som om han försökte ge henne order? Hon lade huvudet på snedden, så att nacken knackade äckligt till och de rovdjurs gula ögonen var intensiva mot honom. Greppet om kniven hårdnade lite och hon drog bladet över bordet så att det rispade träet.

“Vad… sa du?” <…[Read more]

Orden fick en ilska att blossa upp inom Akila och hon tryckte kniven hårt in i ryggstödet för att sedan vrida om med en intensiv blick på Djan. Att lite foder och tyg kom runt omkring henne var inget som hon riktigt lade märke till. Istället drog hon ur kniven och lät sitt grepp vara mer hårt samtidigt som hon närmade sig Djan med långsamm…[Read more]

“Det har alltid varit mitt” påpekade Dhalia och hade blicken på armbandet ett tag där hon snurrade sina pärlor. Vad han skulle vara intresserad av det – visste hon inte riktigt men istället för att vrida och vända på det så mycket böjde hon sig fram för att låta pärlorna vara framför hans ögon. Hon rörde armen lite så att pärlorna skramla…[Read more]

Den bistra tonen och sättet som den okända kvinnan cirkulerade runt henne, som om hon var ett byte… Det hela kändes inte allt för bra, nästan lite skrämmande. Och varför skulle hon inte få mannen på fötter igen? Trotsallt skulle väl det vara bättre än något annat?

“Och… vad skulle jag kunna göra för dig?” frågade hon sedan lite försiktigt,…[Read more]

“Vid gudarna, ska du fortsätta att tala som om jag är ett jävla hönägg som behöver skydd konstant?” frågade Ranghildr med ett litet skrockande och svepte det sista av mjödet innan hon kastade bägaren på marken för att sedan korsa sina armar lite envist.

“Nå vad har du på tankarna nu, far, hm?” sa hon lite retsamt

Ayame hade själv varit med på oändligt många arkitektur resor i sin dag och visst fanns det dagar som det var ytterst fascinerande men även dagar som denna där det fanns betydligt mycket annat man kunde göra. Det var inte varje dag som det var festligheter trots allt. Hon visste bättre än att bara avbryta männen när de talade dock och lät dem dä…[Read more]

“Åh, ge mig inte den blicken” sa Ranghildr och skakade på huvudet åt det hela. Hon lade armarna i kors för att råka spilla ut lite av sitt mjöd över sig själv och grimaserade lite över det. Att de ens kunde tänka tanken på att hon skulle. Bara tanken fick henne att vilja vrida ut och in på sin mage.

Hon drack istället en klunk till av mjöden fö…[Read more]

Ayame log lite mjukt vid guidens plötsliga bugande och nickade med huvudet välkomnande mot honom och hans adliga guide skara. Jo heder var högt uppsatt i Nirai och lika viktigt för henne själv som för de andra invånarna inom Nirais gränser, detta gällde även att bete sig på rätt sätt självfallet. Det hade varit en svår resa under uppväxten att…[Read more]