Det var väl just det, men Vésiva visste inte riktigt vad som skulle kunna skyla Lukas kropp. Till slut mindes hon att hon hade en större kjol i sin väska och hon öppnade sin säck för att slänga en blå kjol till honom med ett varmt leende.

“Här! Ta den här så länge” sa hon och nickade lite uppmuntrande lätt åt honom.

“Så får inte människorna röda kinder!”

Handelskvinna som hon var uppskattade hon förstås att han påpekade att han skulle betala efterfrågan för det som de var på jakt efter. Nog såg han inte ut att ha så mycket pengar, men skenet kunde förstås bedra. Och så länge det hela löste sig till slut – kunde inte Vésiva bry sig mindre. Hon ryckte lite lätt på sina axlar.

“Perfek…[Read more]

Rune fnyste till åt henned kommentar, lite reaktivt, lite hånfullt. “Om inte för att jag bättrat mig själv, hur skulle du ha varit vid liv? Och se på mig nu, jag kastar en stor skugga, inom vilken många har vandrat vilse.” Han gav henne ett farligt leende och såg sedan över axeln mot den i skuggorna som nu var allt annat än osedd. Stora delar av…[Read more]

Att höra att Maeve mådde bra var en lättnad för Ranghildr, men hon kunde se att det var något som gnagde inom Maeve. Fast när väl Audgisil omfamnade deras dotter lät hon sig istället omfamna Asgeir lika varmt och noggrannt undersöka honom för att lite lätt och stolt klappa honom på axeln.

“Jag tvivlade aldrig, min son!” sa hon glatt och mött Eir…[Read more]

Hennes blick smalnades något över hans berättelse. För att ljuga om något sådant var inte något hon tog lätt. Om han så enkelt ljög om det – vad mer kunde han hållit hemligt eller modifierat sannigen? Hon fnös lätt och mötte hans blick utan att tveka.

“Sånt mörker hör hemma hos Hel, ingen annanstans.” svarade hon till slut, bestämt.

Rune vände blicken sin tillbaka till Ziyaté, och efter en stund av allvar kom ett leende. Han började sedan se sig om när de vandrade genom Frostheim som om han såg staden för första gången, trots att han hade levt där stora delar av sitt liv.

Han talade till Ziyaté medan de gick, hans röstläge lägre, men ändå inte en viskning. “Det skadar di…[Read more]

Medvetslösa eller döda? De orden fick något ovanligt att ske vilket var att ett flin spred sig på Sparvens ansikte men inte ett charmigt sådant, mer ett kallt och mordiskt sådant i stället. Han höll sitt ädla kvastskaft och gav Späck en blick. “Det finns tid och utrustning tillgängligt, det löser sig.” Sa han roat medan han knäade skaftet så d…[Read more]

Luka kände som vanligt hur hans egna energi försvagades efter läkningen men det var åtminstone bara ett sår vilket inte tog allt för mycket på honom men han drog lite efter andan dock efter den plötsliga energiförlusten men klagade han? Nej det gjorde han inte utan istället log han bara lite matt över hennes reaktioner.

Då hon grimaserade…[Read more]

Luka sken upp likt den lilla solstrålen han faktiskt genuint var då han fick en ny vän på sin lilla resa tillbaka genom staden. Han kliade sig lite i nacken vid hennes kommentar om att han var tjuv och förtjänade att få ont innan han tog till orda. “Jag tror att allt är mer komplicerat än vad saker verkar, kanske var det ända utvägen för honom…[Read more]

Utan att tveka slog sig Vésiva ner vid drottningens sida. Hennes ord värmde så klart – men hon var inte helt säker på om det var sanna. Fast hon visade förstås inte sin osäkerhet utan höll vinglaset lite ledigt i hennes högra hand.

“Tack, min drottning. Dina ord värmer förstås. Men jag ska hålla mig kort med mina nyheter.” svarade hon för att h…[Read more]

Frågan fick Ranghildr att fnysa, som om hon fann det löjligt att han frågade henne. Hon kunde inte rå för att ge ifrån sig ett litet skrockande som om hans ord var lite väl för självsäkra. Lite irriterat korsade hon sina armar.

“Istället kan väl du ta och berätta sanningen om ditt sår? För knappast var det en gren som gjorde det där.” påpekade…[Read more]

Eyaz. Namnet tycktes bekant, men det var som en pusselbit som inte riktigt passade hur hon än vred och vände på den. Blicken var på mannen och sedan kort på den svarta hårkalufsen som stack fram under filten. Det var något rogivande med ett barn som sov. Trots alla problem som fanns – tycktes det finnas ett naivt och barnsligt hopp kring dem. Ba…[Read more]

Dagarna skred fram och det hade förstås lärt känna varandra bättre på färden. Faktum var att Ziyaté var glad över att det var just Istilwys, deras kunskaper kompletterade varandras. Alltid något som var att föredra, speciellt om de skulle överleva det här uppdraget.

Hon kisade mot solen som stod högt på himmelen och gassade. Lite för varmt för…[Read more]

Det verkade som om denne lilla flicka hade börjat förlita sig på henne, det var nästan förvånande. Hon såg lite fundersam ut och strök sina fingrar lite eftertänksamt på hakan medan hon klurade på vad hon skulle fråga. För trots allt, även om förstås Fëani hade varit hennes mål hela tiden kunde hon inte få tro det.

“Och… om du skulle vara Fëa…[Read more]

Förstås hade Ranghildr och Audgisil fått höra från ett sändebud att deras barn var på väg in mot staden.  Hon andades ut lättat, för hon hade hört att de tre var vid liv och snart i hennes moderliga famn igen. Åtminstone var tre av hennes barn vid liv och god hälsa. Vad hon förstod det som, blicken vandrade som hastigast mot fågeln som seglade där…[Read more]

“Om jag ens kommer härifrån…” orden verkade slinka undan ur Seras munn, som om det var en tanke som hon vanligtvis hade. Det var inte svårt att se en irritation där hos henne och sättet hon greppade omkring vinglaset fot. En liten lätt vind tycktes rufsa om deras hår och få fönstret att slå till några gånger.

Ett tag var Sera fokuserad p…[Read more]

Kettil är död. Orden ringde i hennes öron och det var som om alla andra ord försvann. Tanken på hennes sons kalla kropp fick henne att skälva. Skaka av ilska och sorg. Att inte kunnat göra något. Och där stod hon. Hon som var en av de ansvariga för att Kettils glada skratt inte längre hördes. Ögonen avslöjade hennes ilska och hon spände käken.

Sm…[Read more]

Lite fundersamt och missnöjt såg Ranghildr på främlingen som försökte fånga hennes uppmärksamhet.Vad nu? Tanken på att behöva visa denna man till rummet han skulle bli fördelad var för henne löjligt. Dessutom njöt hon mer av att sitta här och dricka mjöd med sin make. Det var få gånger som de hade kunnat andas och vara tillsammans den se…[Read more]

Det var förvånande men trots det förväntat. Varför skulle han tillåtit sig tas till fånga från början? Bara tanken fick Nenya att fnysa. Trots att det fanns en nyfikenhet för hennes bakgrund var det främst ilskan över att blivit talad till som ett barn. Något som alltid hade upprört henne. Ett irriterat läte kom ifrån henne och hon fnös lätt.

“De…[Read more]

Rune Asp var en av de Kaldrländska krigarna i gruppen, en stor man som kunde sätta skräck i de flesta, särskilt med det färska förbandet runt sitt huvud efter att bakhållet fick in en fruktansvärd träff. De senaste dagarna hade han inte varit vidare pratsam efter träffen i striden där han inledningsvis hade antagits död, han hade helt enkelt inte…[Read more]