Försiktigt, lite som ett skyggt djur, satte hon sig en bit ifrån mannen och den lilla flickan. Hon lutade sitt huvud mot höger axel så att flätan sjönk mot andra sidan och kittlade hennes nacke. Stilla för sig själv undrade hon vad hade mannen blivit utsatt för. De flesta som vandrade i öknen hade blivit lämnade av någon eller något. Kärlek, hopp…[Read more]

“Lögner alltihop förstås – Lloth rörde aldrig Antrophelia när Izotar var närvarande. Inte förrän Zator och Isra fann henne och hon gav dem kärlek, visdom… Allt lögner som var som en vacker melodi för de blinda.” sa hon tyst och sedan knäppte hon fast sin bok vid ett bälte.

Orden som den unga kvinnan sa, förvirrade mörkeralvinnan och hon rynkad…[Read more]

Kärlek och glädje? Sparven förstod inte dessa ord, allt han förstod sig på var skriken av panikfyllda folk och gråtande barn vilket var en av få saker som gav honom sann glädje. Eld var bara eld i hans ögon men var ett men till vad han ville ha ut dock. Men han kunde väl spela med eller hur? Trots allt var han lite av en expert av att låtsas fi…[Read more]

Luka var den första som steg upp i gryningen. För det första så hade han svårt att sova när solen träffade honom rakt i ansiktet då solen sällan gjorde detta under ytan men sedan så var han inte mycket för att sova in heller. Det lilla energiknippet var alldeles för uppspelt över vad världen hade att erbjuda att vid första tecken på liv så vakn…[Read more]

Luka hade inte haft en ända tanke på att man skulle bli naken när man förvandlades men ju mer han tänkte på det ju mer logiskt var det ju. Såvida man inte kunde frammana kläder liksom så var det ju helt klart så att man skulle bli näck. Men då Vésvia verkade bli generad över det hela så gjorde det inte Luka någonting, inte direkt så att han någo…[Read more]

Hon verkade i alla fall inte slå bort honom vilket var bra med tanke på exakt hur skadad hon faktiskt var. Han fann sig förundrad över hur hon fortfarande var vid medvetandet till och med vilket oroade honom mer än hennes svordomar. Svordomar var han van med men aldrig bekväm med. Han skulle dock aldrig erkänna det för vem var han som sa till nå…[Read more]

Ett litet snett leende dök upp i hennes ansikte, det såg nästan sorgset ut när hon vände sina röda ögon mot henne. Hon strök undan ett par  av de vita hårstrånen och såg på den unga flickan. Hade nog sett någon bild på henne i palatset, väl undangömd i en bok. Men att hon var lik drottning Thalia var inte svårt att se.

“Jag kände den forna d…[Read more]

Ranghildr skickade sin make en mindre nöjd blick när han talade om deras dotter. Tänk om mannen inte visste om det – och nu visste mer än han kan ha gjort innan. Däremot kunde hon inte annat än att nickade åt sin makes ord.

“Vid alla gudar hoppas jag det med.” instämde hon och drack en klunk av mjödet för att hålla det mot Audgisil för att få…[Read more]

Dåraktigt. Inget annat ord skulle beskriva hennes tillfångatagande. Ranghildr var en god krigare, men hon kunde inte låta Turins män tortera den lilla pojken. Inte en droppe blod till. De stora ögonen på pojken som ropade efter henne hemsökte henne ännu. Tänk om hon kunde ha räddat hennes egna pojke på det sättet. 

Kettil hennes yngsta son so…[Read more]

Lite roat höjde hon på sitt mörka ögonbryn. En sådan ung pojke, utan att veta sin härkomst och det fanns inte riktigt någon respekt för henne. Sharahs utvalde och hans drottning. Utan att ge honom några ord, eller välkomnande tog hon de tio steg som skillde dem emellan.

Försiktigt, nästan moderligt lade hon en hand på hans haka och vände hans a…[Read more]

Ett litet leende fanns på Ziyatés läppar, som om hon fann deras svar roande. Det var förstås sött, den vanliga mänskliga dumheten. Att lita på dem som skulle stå dem närmast. Skulle hon beröva dem deras oskyldiga små sinnen?

I slutändan kändes det inte värt det. Det skulle ge henne mer misstankar, om någon av dem skulle förråda dem… Eller snar…[Read more]

Orden som Nashwar sa var lite som vatten som rann av henne utan någon större påverkan. Hennes ögon smalnade lite. Bara tanken på hennes dotter fick henne att bubbla av ilska. För en kort sekund hade hon fortfarande kvar sitt hårda grepp om Nashwars klädnad för att sedan släppa henne.

“Åh… Echer är inte svåra att hitta. Vi ska finna dem. Det fin…[Read more]

Lite skeptiskt var Ranghildr åt hans historia – hon hade inte sett ett sådant här sår på någon innan och det var ibland någon mörkt i såret som tog all hennes styrka att få bort med vatten trasan. Hon luktade på trasan för att slänga den i hinken. Hon gjorde en gest mot en av tjänarna.

“Bränn detta, och rör inte trasorna. Hämta nytt vatten.” sa…[Read more]

Skulle han kräva mer information kommer ni till mig igen. Orden som Isra hade sagt dagen innan ekade i hennes huvud medan hon rörde sig i de långa korridorena till palatset. Det var som om de aldrig skulle ta slut. Ett konstant eko av hennes klackar som slog mot golvet. Till slut blev hon stannad av en av vakterna. Blev bedd att vänta där. Hon…[Read more]

Först var Tristian tyst, som om han helt hade glömt att han blev tilltalade. Han drack en klunk av vinet innan han nickade – lite för ivrigt för att vara den äldre kungen som han var.

“Rosenträdgården…” svarade han, som om han inte riktigt var säker på vad hon talade om innan han erbjöd henne hans arm som stöd medan han nickade mot den större…[Read more]

Luka hade somnat efter en hård dag där han samlat på sig alla olika läkemedelsväxter som han bara hade kunnat vilket gått.. aningen för långt. Det var just därför han sov i denna ladan för att han handlat upp alla sina pengar på de olika växterna vilket lämnat honom nästan barskrapad. Han hade nog till en frukost men det var väll allt som kvarst…[Read more]

“Sjösjuka?” frågade Vinga, lite som om hon tänkte lite för högt och rynkade något på sina ögonbryn. Hon var inte helt säker på den frågan – för hon hade inte varit på havet så många gånger. Hon föredrog att hålla sina fötter på fast mark. Det hade en tendens att skumpa mindre.

Fast hon kunde inte rå för att vara lite nyfiken över det hela och såg…[Read more]

Vésiva kunde inte annat än att nicka åt vad Luka sa. Det var skumt. Även om ordet kanske inte var den bästa matchningen för situationen. Kanske man rent utsagt kunde kalla den absurd? Hon skrattade lite lätt åt det hela för att sedan klappa honom på benet igen.

Han var naken. Förstås skulle  hon tänkt på det innan men inte hade hon tänkt på det.…[Read more]