“Det är en början” instämde Ziyaté medan blicken som hastigast föll mot illusionen. Magi hade alltid gjort henne illa till mods, även om hon kunde några små trick var det alltid som om magen ville vända ut och in när hon försökte. Nej. Svärdet och gifter var mer hennes essä.

Hon sträckte på sig lite nöjt. Drog in den friska kvällsluften. De…[Read more]

Och det är patetiskt att låtsas bry sig. Tankarna fick henne att le som hastigast. Patetiskt, men kanske nödvändigt. Människorna lyssnade sällan på vett, utan snarare på sin känsla. Magkänsla hade hon hört att det kallades också. Bara ordet fick henne att vilja kasta upp. Dumheter var vad det var.

Obekymrat torkade hon av svärden som fortfaran…[Read more]

Trots alla talande blickar från de som de passerade mötte Aldusa dem alla med ett leende, och de log tillbaka. Efter att ha lyssnat klart på Arzin ryckte hon lite på axlarna, “Det är inte alla som visar sitt kapital. Jag vet att det går bra för Haster, men de har en rikemansförmögenhet och inte samma sorts rikedomar som till exempel Olaus. M…[Read more]

Nashwar lät sig pressas mot väggen, och mötte Akilas blick med övertygelse, hon till och med höjde sin blick lite. Hon förstod faran hon var i, men att visa sig svag när hon byggt sin karriär på motsatsen var enligt henne inte lösningen på situationen.

“Förlåt min vassa tunga, som jag varnade dig om för många år sedan. Du vet att jag är dig trog…[Read more]

“Så som hur du in i utmattning kan träna med dina vapen, behöver jag träna med mina. Det enda bortslösade vapnet är det som aldrig används, min vän.” Hon log åt Ziyaté innan hon började rida med hästen.

“Men jag förstår ditt perspektiv. Jag kommer inte använda den mer än vi behöver, men mina behov är lika djupa som hålet vi upptäckte i grotto…[Read more]

Ingeborg såg mot Nenya när hon talade med Moldark samtidigt som hon positionerade sig över dryaden. Efter att hon var färdig och började närma sig bordet såg Ingeborg först mot Moldark och sedan tillbaka på Nenya. En kort stund gick, hon lyckades inte mer än få sina inlindade verktyg räckta till sig från en av hennes tjänare innan ett väldigt l…[Read more]

Aldusa stirrade mot fönstret när ljusen sköt förbi, fastnande i reflektion kring vad det var, fram tills han började prata igen. Hon skrattade till när han sa hur hon lyste upp hans kväll och gav honom ett tacksamt leende, men inte den rodnad och förtjusta blick som en mer romantisk kvinna kanske hade gett honom. “Du behöver inte smickra mig, jag…[Read more]

Seger eller död hade kunnat vara dem allas mantra och inte bara orchernas, för när hären väl närmade sig gick den främre linjen av fiende armén ner på knä, och bakom dem stod soldater med armborst redo. Längst hela Kung Aelors linje avfyrades pilar mot den närmande armén, och när dessa pilar hade avfyrats gick skyttarna ner på huk, påbörjande oml…[Read more]

Sorlet från strid var högt. Skrik, gråt… Allt som vittnade om en strid. Andetagen från mörkeralven var stabila och lugna. En van jägares andetag. Hennes fötter var lätta när hon sprang mellan träden, steg för steg. Ingen skulle kunna tro att kvinnan var över tusen år. Men vem räknade åren förutom människorna? Människorna vars korta liv brann u…[Read more]

Precis som Istilwys hade hon kopplat bort vagnen från hästen och hon svingade sig upp. Greppade tag i tyglarna och såg leendes mot hennes vän. Trots allt skulle de ha tid att lära känna varandra under resan. Om inte någon av oss dödar den andra. 

“Energi får inte bli en bristvara. Det är trötthet som dödar många. Man blir slarvig och klumpig.”…[Read more]

Drottningen frös till i sin rörelser och hennes rovdjurs gula ögon smalnade med en ilska. Hur vågade hon tala om det? Här? Det fanns ett farligt leende på hennes läppar och hon knöt handen för att ta ett steg närmare överste prästinnan.

“Tänk på hur du uttalar dig, Nashwar” sa hon med en röst som sa att Nashwar balanserade farligt nära att…[Read more]

Hulta tittade nyfiket på Sera när hon pratade, och fann det roande att hon blev så pass till sig av situationen. Hon hade nog aldrig sett Sera på det här sättet, och det sporrade Hulta bara ytterligare.

“Jag lovar, du har ingenting att oroa dig för. Jag har vuxit upp bland de galnaste syskonen och människor.” Hon log åt henne och lutade sig fram…[Read more]

Ranghildr såg tyst ner på trasan – när Yazefin uppenbarligen hade tankar på att dricka istället för att ordna med såren slängde hon den ner i hinken vars vatten spilldes omkring den. Hon hade förstås inget emot lite mjöd. Hon satte sig ner på en av stolarna och följde hans rörelser. Inte en enda gång vek hon med blicken, noga för att se om han s…[Read more]

“Jag ville vara till Er hjälp mer. Och det förde mig till andra delar av Celeras än vad jag brukade vara eller ha min uppmärksamhet till.” sa hon och log lite svagt åt det hela. Tionde fingret var nyckeln till mycket med handeln. De mörka hörn som hon annars inte nådde. De kontakter som hon annars inte hörde ifrån.

“Ett sätt att lättare få…[Read more]

Istilwys tog form i en skugga intill Ziyaté och log åt henne medan hon klev fram mot hästarna och vagnen. Vad som såg ut som aska blåste av henne när hon klev ut i det öppna, ett leende på hennes läppar. “Jag har nog blivit lite bortskämd, att överge skuggorna känns inte bra, men jag ser förnuftet i att ta till hästrygg.” Hon klev upp till en a…[Read more]

Att Lucas skrattade och tyckte det var roande, fick henne lite mer avslappnad och hon kunde inte rå för att le lite åt det hela. Hon tog en kvist från marken och petade lite in i elden så att några gnistor flög upp.

“Samma konung som dödar ens systers häst så att hon inte skulle kunna rida iväg.” sa hon och sedan såg hon upp mot generalen m…[Read more]

Kung Bronnor haltade sig framför den främre linjen av sina styrkor på kanten av kullen, blickande neråt mot de märkbart bättre disciplinerade soldaterna under Kung Aelors styre. Hans styrkor saknade till stor del formation även om försök till det gjordes av människorna och andra nära-människa humanoider, men de mer avvikande raserna, de med mer…[Read more]

Slumpen eller Sharah hade lett Nashwar att vara på precis rätt plats vid rätt tillfälle, och drottningens män hade då blivit varse om flykten tack vare att varken drottningen eller fångarna var där Nashwar ursprungligen hade förväntat sig hitta dem, och istället hade funnit en tom cell. När drottningen svarade henne, och för en kort stund återgi…[Read more]

Sparvens gula ögon synade Deimos intresserat vid hans uttal där hans huvud tippades lätt åt sidan vilket fick en att skymta hur farlig Sparven kunde vara om han bara ville. Intressant? Han hade ju inget gjort ännu, han lekte ju snäll trots allt. Dock verkade det börja bli en ful ovana på senaste tiden.. Visst var det kul att leka snäll och ta n…[Read more]