Luka tittade runt omkring sig och kände den förbryllande känslan av att hans ansikte torkade vilket var en både skrämmande och utmanande känsla för någon som ALDRIG varit torr förut. Han vände sig om mot Vésvia och såg fascinerat på henne innan han simmade efter och drog sig upp på den solvarma, men blöta sanden. Fenan skimrade i solskenet ovan…[Read more]
“Förståeligt. I ensamhet brukar man behöva göra saker ensam.” sa hon med ett höjt ögonbryn. För hade han inte sagt att han hade rest ensam? Hon var lite fundersam över hur han hade fått de brutna revbenen och det gnagde lite över hur långsamt han rörde sig.
Han var tanig trots allt, han skulle nog inte känna allt för mycket mer än de hararna som…[Read more]
Ett bubblande skratt kom ifrån Sera. Nog lade hon märke till Hultas oro eller dåliga samvete men vägrade lite att ta in det. Hon hade aldrig tvingat henne att göra något och dessutom. Vad var det för fel att ha lite roligt?
“Och vem skulle tro dem? Varför skulle en kronprinsessa behöva sno pengar ifrån någon” sa hon med ett litet leende och…[Read more]
Finn vred på sig lite obekvämt. Att ljuga var inget han tyckte om – som de andra så klart visste om. Han skakade på huvudet så att hans lockar piskade omkring honom.
“Att ljuga är fel – och varför ska du behöva ljuga!” utbrast han, lite bittert för att sedan fnysa och nicka åt trollkarlen. Han var lite obekväm i hans sällskap.
“Nå, sväng höfter…[Read more]
En av de få ställen som Ziyaté alltid funnit ro i var höjden ovanför de slingrande trapporna innan den enorma stadsporten. Det var ett vackert sken, de dunkla magiska lamporna som de svarta stenen och metallerna reflekterade dess sken. Hon drog in ett djupt andetag som för att få in de dunkla dofterna som var så bekanta för henne. Som för att…[Read more]
“Två dagar sedan. Det var en av de goda nyheterna jag hade tänkt berätta för Er. Därför skyndade jag mig hem och kom fram en dag tidigare än väntat.” sa hon och böjde på huvudet hon kunde känna sin drottnings bubblande vrede som simrade under ytan. Det var sanningen förstås, men det var svårt att få det att inte låta för… lägligt.
Hon hö…[Read more]
“Vart har du ont? Vi kan säkert ordna något emot den skadan.” sa hon, fortfarande kastade en blick omkring honom för att skratta lätt åt hans andra fråga.
“Även under krig behövs mat. Och det är bättre att plocka nu – när de inte har barikerat in oss – än att svälta när de har.” påpekade hon och vid hennes bälte hängde ett par stycken fåglar och kaniner.
På något sätt blev hon lite mer fundersam över mannen på sättet han talade om hennes dotter. Inte skulle väl de… Åtminstone skulle inte Maeve låta sig utnyttjas. Det visste hon om henne. Men tänk om hon hade tagit hem en fiende? Den dagen, den sorgen.
“Har du ont?” frågade hon och nickade åt mannen. För nog var hon observant nog att hon kun…[Read more]
“Hon är i Kaldrland.” sa hon simpelt, efter ännu en klunk av alkoholen. Ett kort ögonblick höll hon ut pluntan mot drottningen men kom fram till att det var en dum idé. Trots allt var det många som hade klagat på hennes smakläkar när det kom till sprit. Lite ursäktande log hon innan hon stoppade in pluntan inne i sin väst igen.
Sam…[Read more]
Att resa ensam var någonting som Ranghildr kunde känna som en uppfriskande vindputs. Vara ensam i sina egna tankar, men på senare tid hade hon nästan föredragit att vara i någon annans sällskap. Någon som skulle kunna distrahera hennes mörka och gnagande känslor om att något mer hade gått fel med hennes ynglingar.
“Vilken tur att det finns ljus…[Read more]

Olaus Draugwë var en välkänd individ i Kaelred, en handelns mästare och någon man pratade med om man hade brådskande behov av pengar, men utöver sitt yrke var han även adelsman och en bärande stort inflytande inom samhällets sfärer. Att mycket hade att göra med hans rikedomar och möjligheten att ge bistånd till även större statliga aktivi…[Read more]
När de kom ut ur skolan såg Hulta sig om för att se om de hade följt dem hela vägen ut, men efter en stund av vandrande och sökande över sin axel så insåg hon att de nog har kommit undan. Hon fick däremot en rysning när Sera placerade penningpungen i handen på henne, och kommentaren som följde gjorde det inte mer betryggande.
“Jag gissar att d…[Read more]
“För all del Yazefin, det är inte ett ämne att ha här.” sa hon och såg sig omkring lite vaksamt. Vem visste vem som skulle lyssna här. Nej, det var ett ämne att ha i lugn och ro i deras salar. Eller, mer Audgisil än henne. Hon fann sådant ganska tråkigt, men det skulle finnas mjöd där och det skulle genast göra det lite bättre.
Hon kastade en bl…[Read more]
Nöjt nickade Ranghildr åt hans ord. Mindre av Hrafns män var alltid ett gott tecken och kanske det var en välsignelse för männen också att slippa Midgård. Hon såg nästan lite längtansfullt ut över trädens täta grenar med ett snett leende för att sedan fundera lite på hans fråga.
Det var ännu en sån där fråga som hon fann löjlig. Varför skull…[Read more]
Magin skymtade hon som hastigast, men hon gjorde ingen gest eller min som om hon hade sett det. Det var bra att veta om. Den tanige mannen hade magi, så därför var han väredefull för Sandor. Ett litet leende fanns på hennes läppar och hon skakade på huvudet åt det hela.
“Nej. Ännu är Frostheim orörd. Hrafns män, om man kan kalla möss män, dy…[Read more]
Förvirrad och förvånad över hur drottningen reagerade, tystnade hon först och lät blicken vara kvar på drottningens hand. Mjuk men samtidigt hårt. Det var inget mer hon ville göra än att skrika åt drottningen slå sina händer i bordet och ge sig av. Litade drottningen inte på henne längre? Trots uppdraget… trots hennes lojalitet. Fast trots det…[Read more]
Av allt som Ranghildr hade trott hon skulle fått till svar, var inte hennes dotters namn något som hon hade trott skulle dyka upp. Åtminstone ingen kärlek involverad. Tänkte hon hastigt och kunde inte rå för att le lite åt den löjliga tanken för att sedan kasta en blick omkring sig.
“Nå, vi har ingen tid att spilla här mer. Ta ditt pick och pack…[Read more]
Runar grymtade bara lite lätt till sina systrar där han lunkade fram med sin vanliga lite små-buttra ansiktsbeklädnad. Tvillingarna betedde sig alltid på detta sättet, det var svårt att undvika men åtminstone inget som brukade sätta för många käppar i hjulen på gruppen i sig. Visst hade det funnits tillfällen då hans systrar nästan mist liven av s…[Read more]
Det kändes som om det skulle vara så enkelt att sticka spjutet i hans kropp. Blod och död var inget hon hade något emot. Varken för andra eller för sig själv. Om det inte rörde hennes familj och han sa att han kunde hjälpa.
Blicken vandra upp över hans kropp. Han var rätt tanig, förutom att han uppenbarligen var trög. Fast en rådgivare……[Read more]
Nilla var inte direkt lycklig över sin fästman då det fanns en viss annan man hon hellre hade all sin uppmärksamhet på men det var inte så att det skulle se bra ut om hon betedde sig som en unge i dessa sammanhang heller. Hon må inte gilla det.. alls.. men det var med artigheten hon växt upp och något hon inte skulle glömma i första taget, des…[Read more]