Oroligt lät Finn sin blick vandra mellan de mörker som fanns omkring dem. Vem visste vad som lurades där? Tänk om något skulle hoppa på dem! Vad hade de egentligen för något att kämpa med? Nog var Finn bygd för att kunna ta ner en buse, men han hade inte riktigt hjärtat eller hjärnan för den delen.

“Är det verkligen… vilt?”

En påfrestande dag, det kunde ingen motsäga. Mest av allt ville han spendera kvällen med Ieyna, men om han kände sin familj rätt skulle det bli mer drama efter att han annonserade förlovningen mellan Kael och Nilla. För att finna lite styrka drack han det sista i sitt glas. Även om det inte gav någon effekt, kunde han inte längre skjuta upp det h…[Read more]

Nej Luka var övertygad nu och det skulle vara svårt att ta det ifrån den spinkige fisken; Dhrach var en naturvetare och han hade ALDRIG träffat någon som var lika bra som Dhrach på vad som fanns att äta i naturen. Så vid varje ord som Dhrach nämnde så glittrade bara Luka’s ögon i förtjusning, som en ung tonåring som nyss fått presentera si…[Read more]

“Håll mot!” Hillevi stod inte i sköldmuren med de andra, hon stod kvar på sin höjd just bakom och såg ut över striden. Ulfhednas krigare tryckte på våldsamt, vilket var förväntat om de hade insett att Turin fanns i skogarna, vilket de var tvungna att utgå från att de gjorde. Hon var dock inte orolig, för den ilska och driv detta gav Asgeirs krig…[Read more]

“Vi får se!” Svarade hon. Kamilla aktivt undvek att skada banditerna allvarligt, och det tog inte alltför länge innan de verkade uppmärksamma detta. En av banditerna valde att chansa och rusade förbi henne även om det var inom räckvidd för henne svärd. Hon gjorde ett rus för att försöka slå omkull honom, men missade och den lättare banditen fick…[Read more]

Hennes blick hade vilat på Kheelan medan han och Luka pratade, hon var van med havet så att se en som Luka var inte lika ovanligt, även om hon hade sett färre av hans slag än hon hade velat. När Luka tillslut kom upp för att hälsa på henne lutade hon sig först lite åt sidan för att få en sista blick av den bevingade mannen, innan hennes fokus…[Read more]

Luka blinkade förvånat till över fräsandet han fick och slutade självfallet med att försöka torka den blöta varelsen. Han hade ingen aning om tankarna i Kheelans huvud så självfallet kunde han inte göra mer än att bara sluta försöka hjälpa honom att bli torr. Vissa var det inte lika lätt att hjälpa trots allt och då var det bästa att göra at…[Read more]

Ja det var helt klart ett enklare sätt att homma upp på Kentauren när man vart lyft som en liten teddybjörn upp på ryggen som om man knappt vägde ett gram för den starke hästmannen. Att Dhrach skockade gjorde ju inte saken mildare utan fick Luka att falla in i skrockandet lite roat då det helt klart var upplyftande varje gång man hörde Dhrach bli…[Read more]

Kamilla förstod att vad hon än sa skulle inte ha någon effekt på den här kvinnan, på samma sätt som hon inte hade haft mycket chans att påverka mannen under deras tidigare dialog. Var detta hur alla magiker var? Hon hade stött på för få under sina dagar, men detta var inte hennes minne av dem. Hon kämpade mot rötterna och var på väg att bli fr…[Read more]

Hon log åt Baura som väldigt tydligt hellre hade gått, men det fanns en tidpunkt för hänsyn, och en för att vara praktisk. Nu var det dags att vara praktisk. Hon hjälpte Baura hitta en bekväm position mot sig, så långt det gick när hon bar som hon gjorde. Hon lyssnade lugnt på kvinnan medan hon klättrade genom skogens terräng. Medan de gick så ko…[Read more]

“Det är skönt att se dig hel, Turin. När vi fick reda på att både ni och Ulfhednas krigare var i dessa skogar kändes det angeläget att avlösa dig. Återvänd och invänta ord från Iserion, vi stöter bort fiendens krigare och kommer så snart vi är säkra att de inte är ett hot för din hemresa. Vi träffas igen i Ranheim snart.” Hon pekade med spjutet…[Read more]

Ett skratt föll ur kvinnans läppar, hon drack en klunk av vinet igen och placerade det nu tomma glaset på bordet framför sig. Hon kunde riktigt se hur hans tankar vandrade iväg åt alla möjliga håll. Tvivel, farscination någon slags irritation… Det var verkligen en blandad kompott. Lite i sina egna tankar drog hon sin tungspets över underläpp…[Read more]

Både de två djuren var ingen hon brukade se allt för mycket av och speciellt inte klura på vem som var snabbast eller smidigast. Lite fundersamt drog hon handen genom håret och hummade åt hans fråga som var så allvarlig.

“Säl, kanske?” sa hon, inte helt säker på sin sak men nickade sedan instämmande åt det hela.

“Ja, säl är nog det som du kom…[Read more]

En liten rodnad spred sig över hennes kinder när Herrie påpekade att hon hade gått fel från början. Det var förstås mycket möjligt och hon ryckte lite lätt på axlarna. Norr? Söder? Hon visste åtminstone inte alls vart hon kom ifrån eller var.

“Jag vet inte, faktum är att jag inte ens vet vrt jag hamnade nu” påpekade hon, lite oroat och kliad…[Read more]

Nilla kunde självfallet inte hjälpa att känna en stor sorg över allt som vilket giftemål som helst skulle medföra för henne men även, förhoppningsvis, mer frihet? Det var svårt att veta trots allt men det hon visste var i alla fall att det skulle bli samma sak med vem det än hon skulle giftas med; hon skulle behöva flytta. Så var det inte då bätt…[Read more]

“Hvalviksta var ett fint namn på en by. Jag föddes i Ormsdal, men Ranheim är mitt hem.” Hillevi hade ett ganska avslappnat uttryck när hon såg henne i ögonen. Det var tydligt för Hillevi att någonting hade orsakat Baura en känslomässig reaktion, och att prata om ingenting alls hjälpte de flesta i de situationerna. Hon lutade sig framåt och tog tag…[Read more]

Kamilla såg sig om när hennes midja och ben snärjdes av rötterna från träden. Hon var inte förvånad över faktumet att hon hade anfallit en illusion, hon väntade sig det vid det här laget, men faktumet att hennes strid var mot träd och inte en faktiskt fiende besvärade henne. Träden hade inte gjort henne något ont, och faktumet att de rörde sig g…[Read more]

“Du kunde inte gjort någonting innan. Det var dåraktigt från början…” sa hon, lite tyst som om det egentligen var tankar snarare än ett svar på det han sa.

De klarblåa ögonen granskade honom med en orolig blick. Allt blod och blåmärken talade om att han inte mådde allt för bra heller. Fast det verkade inte finnas ett sår som gjorde att han föbl…[Read more]

Blickarna verkade inte bekymra konungen – inte då i alla fall. Tjatet och skrikandet från hans fru kunde han stå ut med senare. Ett varmt och vänligt leende fanns i hans ansikte och han märkte inte att han hade hållt prästinnans hand lite längre än väntat och släppte den sedan.

“Ett löfte är ett löfte” påpekade han, men det var snarare något…[Read more]