Fredryl böjer knä och bugar sig framför drottningen som är tradition där han kommer ifrån och väntar på att hon ska erkänna honom han kan känna den inre styrkan hos henne och känner sig nöjd med sitt val att komma till Kaldrland han lyssnar på de två kvinnorna små kivas med varandra och han ler smått medans han väntar
Han byter tillbaks till sin mänskliga skepnad och ser nu allvarlig ut, ‘mitt slutmål är att kunna skapa ett säkert land för mitt släkte, där vi kan leva utan att behöva oroa oss för att bli jagade och kunna bygga upp vårt släkte igen och jag är villig att slåss för den saken och jag tror att detta land är en bra plats att börja bygga allianser för att förverkliga mina planer, och allt jag hört om den styrande familjen här är att de är ärofulla’
Hans ögon låser sig med hennes igen och man kan nästan se elden som brinner inom honom där, ‘ja det har ändrats en del sedan jag var här sist, betydligt mer civiliserat ‘ och han låter allvarlig igen ‘ kan du introducera mig till dem jag bör känna här i staden, och hjälpa mig att hitta en bostad?’
Han bryter ut i ett mullrande skratt och man ser nöjet i hans ögon ‘ jo jag har mött en av era gudar för mycket länge sedan ‘ han blir strax allvarlig igen ‘jag strider för dem som visar sig vara hedersamma, och för att skydda dem jag håller kärt’ rikedomar har jag så att det räcker och blir över för ett helt kungarike
Han skakar sen på huvudet och ler snett ‘bah du vet redan så jag kan väll lika gärna visa dig mitt sanna jag’ och han låter sitt huvud och armar anta sin naturliga form fast i sådan skala att de fortfarande passar i rustningen, hans näsborrar vidgas när han drar in doften i stugan det var länge sedan han upplevde världen i sin naturliga form
‘Hoppas inte att jag skrämmer dig nu Gerda, det är inte många i världen som lever som sett min sanna natur förutom de utav mitt släkte förståss’
Han tittar ned på henne och lyssnar och ler ‘ har ni någonsin mött era gudar?’
hans blick blir ofocuserad när han tänker tillbaks till när han var en ung drake knappt mer än nykläckt när han var mer vild och dum, som den där gången när han brände ned en by inte allt för långt här ifrån för att de hadde mage att skjuta pilar efter honom, och en av deras så kallade gudar kom och de hadde en episk strid i bergen där ingen av dem segrade och när båda låg utmattade på en av bergstoopparna så talade dem och Fredryl kom snart fram till att de var arroganta och trodde så mycket om sig själva.
Hans blick fokuserar på henne igen ‘ lite av varje, det ligger i min natur att söka ära, och det är min styrka i strid som ger mig den. Äventyr är livet i sig självt, och skulle jag ens leva om jag inte letade efter meningen med livet? ‘ han tar en klunk utav té’t som han blivit given och smackar uppskattande ‘det här var riktigt gott’
Han ler lite grann när hon tar hans arm och börjar leda honom genom staden. Han lyssnar uppmärksamt medan hon beskriver allt omkring staden och var den styrande familjen har sitt säte.
Han får böja sig ned för att kunna komma in i hennes boning, och han ser sig intresserat omkring och tar in alla små detaljer, den smidighet han rör sig med visar på stor vana vid rustningen och att hantverket är förstklassigt, kanske till och med dvärg smide, han drar sitt långa röda hår bak i en hästsvans som han snabbt och vant binder upp med en läderrem han har runt handleden.
‘Så du säger att det är krig i den här delen av världen och jag kan se i dina ögon att dina kunskaper ligger i det övernaturliga?’ det sista mer en fråga än ett påstående.
Han tar ett djupt andetag han hade inte tänk avslöja sin sanna natur på länge om ens någonsin, men den här kvinnan verkar ha sett igenom honom omedelbart
‘ Jag antar att du vet vad jag är, och om det är så. Så ber jag dig att inte sprida din kunskap vidare inte ens till kungafamiljen ‘ hans gyllene ögon tittar stint in i hennes
Han tittar ned på kvinnan som står framför honom med sina guldfärgade ögon det enda yttre tecknet på att det är något ovanligt med honom ‘ det är sant att jag letar efter något eller någon värd min tid’ hans ögon glider över stadsvakten och hamnarbetarna som springer runt dem och tar in sin nya omgivning.
Resan har varit lång och svår man kan se det i hans ögon, men man ser också en uråldrig styrka och en lika orubblig personlighet som de stora bergsmassiv som bara tittar på medans eonerna glider fram, han sträcker fram en arm ‘jag tackar dig för ditt välkomnande vala men nog känner jag kylan även om jag inte låter den påverka mig, skall vi hitta någonstans där vi kan prata utan allt för många nyfikna öron?’
Fredryl står i fören och tittar ut över havet och har precis börjat se staden dyka upp över vågorna det har varit en lång resa, med många utmaningar pirater som försökte anfalla skeppet sjömonster som kom upp ur djupet men hade bättre vett när de kände av fredryls sanna natur och stormar, Fredryl är inte en att visa några svagheter men han har upptäckt att en av hans svagheter är sjösjuka när havet är allt för argt.
Inom kort så ser han en kvinna med hår rött som hans fjäll som står och väntar vid kajen hans ögon skarpare än de av människornas art, de guldfärgade ögonen glimmar i gryningsljuset han har klätt sig i sin rustning och står redo för vad som än händer när han landstiger i frostheim. Han har inte föranmält sin ankomst och vet inte hur de kommer reagera på honom han känner hur pulsen ökar som inför en strid och försöker lugna ned sig
Efter ytterligare 30 minuters färd så angör skeppet till kajen och landgången läggs ut och han stiger i land och tar in kvinnan som står där. Hennes ögon utöver det röda håret är det han lägger märke till först, de skiner med en glöd och visdom som vida överstiger en vanlig människas.
Han antar att hon har en hög ställning inom det kaldränska samhället, och bugar som han skulle ha gjort inför kungen eller senaten där hemma.
‘Fredryl Eldhjärta till er tjänst’
Freldryl tittar på taleskvinnan med en blick som visar att det finns en uråldrig kraft inom honom,och han står kvar vid sin stol och svarar henne “Princessan erkänner att hon dödat kungen, även om det hon säger är sant så kan vi inte ta mördarens ord som lag, vi behöver göra en utredning, och det är min och alla riddare av Kaeldreds plikt att arestera hans majestäts mördare för att kunna föra den inför rätta” efter han sagt det och tittar efter sina riddarkolegor och börjar röra sig ned mot salens mitt
Freldryl ser med en vantrogen min på när princessan kastar konugnens huvud ut på senatens golv, han reser sig upp och för handen till sin sida där vanan säger att ett svärd skall hänga, men eftersom han är i Senaten så gör den så klart inte det. hellvette också. Han reser snabbt på sig och kliver ned i rotundan, och med hög stämma som nästan överröstar talarens deklarering av konungens död “VAKTER TILL MIG!” han vänder sig sedan mot princessan med en blick som är full utav uråldrig vrede “vad har du gjort?”
Freldryl sitter i ett av senatens säten nära kungens platå han är iklädd sin finaste klädsel, han väntar tålmodigt på att kungen skall komma när Princessan kommer gående ned för gången till kungens platå, hans stols grannar börjar viska mellan varandra när detta sker. när taleskvinnan slog sin stav i golvet och frågade princessan vad hon gjorde här så tysnade alla och han kunde känna lukten av deras nyfikenhet doften är en sötsliskig affär som får det att vända sig i magen på honom, Sedan ser han Astrid kommande gående efter princessan och hans blick är låst på henne vid gudarna så är hon för vacker, ung och väldigt väldigt vacker
