”Jag ber om tillgift furstinna av Iserion ”Betonar landets namn lite extra” Men det är som Ni säger furstinna… geografin är snårig och jag kan tänka mig att Ni har lika svårt för den alviska som jag för den mänskliga. Det sades inte i ett försök att förminska eller förarga er, i det kan ni vara förvissad. ”Hon böjer huvudet lite lätt i en b…[Read more]

Eirik

Kraftfulla vingslag långt uppe i luften, seglande på dess kraft en stund och sedan ytterligare vingslag. Gul blick som skarpt söker över omgivningen och landskapet nedanför. Han är högt upp, så pass högt upp att de nedanför förmodligen inte skulle lägga märke till honom och för en stund låter han det vara så skaffar sig en överblick innan…[Read more]

Det är mycket att se, mycket att ta in av arkitektur och stadens uppbyggnad. Eiirë betraktar allt, tar in allt utan att låta det synas eller bli för uppenbart. Utåt sett sval, behärskad men inom sig jublade hon över att än en gång få se människornas boning, få lära sig mer. Hon såg fram emot det här, såg fram emot kunskaperna det kunde föra med…[Read more]

Det här var inte rätt tid för några djupa diskussioner, inte dem som druiden älskade att ägna sig åt men hon kan ändå inte låta bli att svara honom” jag var inte där så jag vet inte säkert. Men jag har läst en hel del böcker och jag vet att skogen som finns på andra sidan järnporten inte är lika vidsträckt och tålig som vår. Det är därför inte svå…[Read more]

Ja, han var trött. In i själen trött och han gör inget för att dölja det. Inte för henne, den som var hans hustru. Och visst älskade han henne på sätt och vis, kanske inte den där himlastormande känslan man kunde läsa sig till i böcker. Mer att han fann det behagligt att inte vara ensam. På gott och ont naturligtvis, som nu. Han viker heller i…[Read more]

Hon lyssnar tålmodigt till det han säger om vatten. Begrundar det medan hon ser ned i den virvlande bäcken, handen han har där” Nå.. det är inte helt sant… om Ni har vatten i en skål med höga kanter finner inte vattnet någon väg ut ur den utan måste stanna kvar i skålen. ” Säger hon efter en stunds tyst begrundande” Och för min del är jag t…[Read more]

”Ärade Druid… ”Den stolta högresta alvinnan böjer lätt huvudet i respekt för druiden som sitter framför henne och tycks studera bäcken som rinner i kvarteret hon var hemma i. Här hade hon vuxit upp, studerat och det var här hon levde. Hon älskade skogen också men man anpassade sig till det som man var van vid från sin uppväxt och tidiga år. Som…[Read more]

”För att skapa i järn behövs bränsle till smedernas eldar. Och var tror ni ärade druid att människorna fått bränslet ifrån?” Hon svarar innan Sinya hunnit före… eller ja, kommenterade i varje fall. Ett svagt, knappt synligt leende över hennes läppar för en ytterst kort stund. Nickar lätt åt Sinya som bekräftar att hon förstått. De var inte…[Read more]

Eiirë

”Det är trots allt en imponerande byggnad, för att vara människor som byggt den. ” Säger hon, stämman melodisk och lugn med en mjuk klang som kunde bli kall som stål, det visste dem som kände henne, när det behövdes. Blicken vilar vid porten, människorna som stirrar har hon inte ägnat en tanke eller blick ens förrän nu då blicken sänks. De…[Read more]

Leva tänker hon.. vad fanns det för mening att leva nu? Hon var ju helt ensam. Hon nickar ändå, tänker att det kanske skulle göra kvinnan nöjd men tvekar när hon får kniven i sin iskalla hand vars fingrar knappt klarar av att slutas kring skaftet. Ser skräckslaget på kvinnan vid hennes ord men nickar knappt märkbart. Hon skakar tänder av köld när…[Read more]

Hon hör hans ord och har då redan rest på sig och vänt den upphöjda mannen ryggen. Hon är så förvirrad.. känner sig så oerhört vilsen. Athal nästan glömd och det är som om hon går i en dimma. ” Ja… blodjungfrun… ” Säger hon i en viskning och möter hans blick stadigt för en stund innan den återigen irrar iväg och hon vänder sig om utan en blick…[Read more]

Flickan känner inte längre sina fötter. Ser hur flera dör där hon sitter skräckslaget ihopkurad mot väggen. Blod, skrik och död… det etsar sig fast i henne och får hennes kropp att inte vilja lyda henne. När så en kvinna, blodig även hon får syn på henne skriker hon rakt ut i ren och skär skräck och försöker komma undan handen som landar på henne…[Read more]

Det finns så mycket mer som hon skulle vilja säga till Vasilij men inte inför sällskapet de nu befann sig mitt i. Hon har heller inte kraften att samla sina tankar helt, hon vet vad hon såg.. de andra måste ha sett samma sak. Hon ser hur Vasililj ramlar ihop på marken men går men rör inte vid honom för att hjälpa honom. Han hade haft blodjungfr…[Read more]

Yrsa

Klockorna. Hon hade alltid varit rädd för att de skulle ringa som de gjorde nu. Hade alltid hoppats att det inte skulle komma en dag, eller natt, när de skulle ringa. Hon hade precis lagt sig när de börjat och skräckslaget hade hon sprungit till sin far, byns slaktare, för att få veta vad som hände.  Och lika lite som hon aldrig skulle gl…[Read more]

”Jag såg… ”Upprepar hon när mannen som fyllts av ljus talar med de andra på mährens spårk, ett språk hon kunde ord på men inte förstå hela meningar och sammanhang. Hon sitter kvar p golvet, på knä, som om hennes ben inte orkar bära henne längre. Fylld av tvivel och tomhet, hon hade sett och det hon sett kunde hon inte bortse ifrån. Hon hade se…[Read more]

Araniel

Plötsligt är han inte ensam längre, plötsligt står hon där. Den vita klänningen bränd i kanterna och med ett stort bandagerat och fortfarande blödande sår över armen men det verkar inte bekomma henne. några tecken på att hon var Athals utvalda fanns inte längre att se hos henne, en kvinna, vem som helst. Ansiktet sotigt och strimmigt av…[Read more]

Hon nickar svagt åt sin rådgivares ord. En rådgivare hon tagit in sedan Sandor lämnat Karm till henne att styra just för hans ålder och erfarenhet. Förlitade sig på honom, trodde att han ville Karms bästa men… hon litade inte på någon fullt ut. I grund och botten var de alla ute efter en sak, mer pengar, mer mark och mer makt. Loradons mur…[Read more]

En stund stod hon utanför dörrarna in till rådssalen och bara andades, försökte få den där blanka hårda ytan att fästa. Det gick inte riktigt. Inte efter drömmen hon haft i natt och det märks att hon sovit dåligt, mörka ringar av oro kring ögonen men nåde den som skulle våga påpeka det. Skvallret skulle ändå gå, det visste hon.

Så öppnas dör…[Read more]

h