Handen på hennes axel fick henne att stanna upp precis innan hon skulle dra upp dörren igen. Med ett litet, trött leende lade hon sin ena hand över hans där den låg på hennes axel och kramade den lätt. De blodiga knogarna verkade inte bekomma henne just då, men det måste ha gjort ont, trots att hon låtsades som inget.
”Tack Arand… Och förlåt för…[Read more]

Hon hummade som svar på sin moders ord. De var lika på det viset. Själv skulle hon bara ha rusat rakt på och försökt ha ihjäl så många av fiendens män som möjligt, men det gjordes svårt av det strategiska läge som Hrafn kallade hem. Kanske skulle hon kunna ta sig in på något vis…

”Jag antar att vi får diskutera det mer i detalj så fort vi h…[Read more]

Ångesten rev inom henne, delvis för hur illa det hade kunnat gå men också för att hon aldrig menat att såra Arand. Hon ville göra som hon alltid gjorde, ignorera de jobbiga känslorna, begrava dem någonstans djupt inom sig och låtsas som om ingenting hänt, men hon visste att hon var skyldig honom mer än det.

”Det var…” Hon harklade sig, kun…[Read more]

Han vet att hennes barn är på väg hem och hade kunnat säga hur länge de ungefär hade kvar till Frostheim men är tyst. Inget i hans hållning eller blick avslöjar vad han kände om hennes påstående om att han var mer än han utgav sig för att vara. Men han nickar sedan och suckar lätt. “Jag är här för att göra vad jag kan för familjen Ulfhedna.…[Read more]

Den lilla historian om hur hennes barndom varit fick Maeve att le lite svagt, men hon kommenterade inte på det hela, mer än genom leendet och en kort nick. Hon var rädd att om hon sade något om det så skulle det vara sista gången hennes mor berättade något från den tiden, eller ännu värre, att hon skulle börja prata enbart om den tiden och ignorer…[Read more]

Tystnaden var tung där den låg mellan dem och hon funderade på om det verkligen hade varit rätt beslut att berätta allt hon berättat för sin mor. Kanske hade det varit bättre att tiga om hur illa allting egentligen var, men då skulle de inte få någon förvarning och det var allt annat än rättvist.

”Jag är inte samma person som jag var när jag rest…[Read more]

Hon skakade på huvudet och tog sin mors hand i sin egen, förde den bort från sitt hår och höll den istället försiktigt. Hon hade sörjt, och visst, hon klandrade sig själv, men just nu var det inte hon som behövde tröst.

”Det är okej mor”, sade hon lugnt, utan att riktigt förklara exakt vad det var hon menade. Hon höll dock fortfarande blick…[Read more]

Det var kanske lika bra att hennes mor inte avbröt, för då hade hon kanske inte förmått sig själv att fortsätta.

”Det tog för lång tid, trots att vi red så snabbt och så hårt vi kunde. När vi kom fram… Det var ingen som hade sett Kettil på några dagar”, mumlade hon innan hon vände undan blicken för att se på något annat, vad som helst som inte v…[Read more]

Yazfein hade inte alls hört stegen närma sig så när en annan röst hördes hade han dragit kort efter andan. Men han var glad han hade hållit uppe illusionen om sitt verkliga jag om man inte stått alldeles framför honom. Dock gjorde det ju att om man var uppmärksam hade kunnat ana att allt inte var riktigt som det skulle runt honom. Långsamt…[Read more]

Svaret fick henne bara att skaka lite på huvudet. Hur kunde hon börja från början? Det var två år av händelser, vissa som dessutom inte ens var relevanta… Men hon kunde inte göra annat än att försöka.

Hon väntade dock till dess att hennes mor stängt och låst dörren och då sjönk hon ihop lite där hon satt med ryggen mot träväggen. Hon suck…[Read more]

Hon nickade som svar på sin mors ord, lättad över att ha fått det löftet. Dock var det givetvis inte så enkelt och hennes mor svarade inte genast på hennes frågor.

”Vart vill du att jag börjar..?” Frågade hon trevandes, som om hon var rädd för vad svaret skulle bli. Hon hade redan bestämt sig för att inte berätta exakt hur hon funnit Kettil, ell…[Read more]

”Jag vet det, men just nu behöver jag få veta att du kommer att svara på mina frågor också”, sade hon lågmält, innan hon något uppfodrande såg upp på sin mor, som om hon med en blick kunde tvinga henne till det.

”Jag har mycket att berätta, och en del av det vet jag inte om det är rätt att dela… Men jag måste också få veta. Jag måste få veta…[Read more]

Det var kanske sant att hon hade mycket att stå i, men i ärlighetens namn fanns det mycket hon kunde lägga över på andra, vilket hon också gjorde. De nyheter som Vesvía hade var troligen viktigare än skatter och avtal, i varje fall för hennes egen del.

”Men..?” Att Vesvía inte hade avslutat sin mening bådade inte väl. Att Wreax hade intresse f…[Read more]

Givetvis skulle det inte vara så lätt att hennes mor lämnade henne bara för att hon antydde att hon skulle vara trött, och hon visste att det inte var någon idé att tjafsa emot. Så länge hade hon lidit av att vara ensam, men nu när hon äntligen var hemma och bland de sina så fann hon att hon inte ville något hellre än att få bli lämnad ifred,…[Read more]

Han ser fortfarande fundersamt på henne och verkar tänka igenom allt både en och två gånger. Sen nickar han och suckar lätt. “Om du tror att jag kan hindra din familj från att göra något dumt så ska jag göra vad jag kan. Våghalsig plan är det men om den är så dåraktig vet jag inte. När tänkte ni sätta planen i rullning så att säga?”

Han sänkte…[Read more]

Han hade på ett sätt väntat sig örfilen men ändå var han väldigt oförberedd på den. Under ett ögonblick var det stjärnor som dansade framför hans blick och han hade svårt att sitta rakt upp. När Maeve lämnar salen har han satt sig upp med blicken fortfarande rakt fram. Efter ett par andetag för att samla sig själv så ställer han sig upp och utan e…[Read more]

Moderns ord och retsamhet fick henne att skaka lite på huvudet, även om ett litet leende fortfarande fanns över hennes läppar. Hon kände sig så trött, så oerhört trött på allting, och situationen som väntade henne utanför rummet, den med Yazfein, tyngde henne fortfarande. Hon hade förväntat sig ett krig när hon återvände hem, inte två.

”Det ä…[Read more]

Hon hörde fotstegen alldeles för sent, och när Arand talade så var det nästan så att hon ryckte till när hon vände ansiktet mot honom. Hans röst var mörk och hård, men hon kunde se något hon inte förväntat sig i hans blick och det fick hennes hjärta att sjunka en aning. Hon visste att hon inte borde ha varit så oförsiktig, hon borde inte ha dr…[Read more]

Yazfein kände hur hennes fingrar värmde genom bandaget och över hans handled innan deras fingrar flätades samman igen. Han funderade på om han skulle berätta nu eller vänta men han hade lovat så han nickar kort. “Ja det var det uppdraget jag sändes på, att hämta en artefakt som skulle kunna vara användbar när man slåss mot demoner. Så klart så l…[Read more]

Mer än troligt berodde det på att hon slagit sina händer trasiga mot ett träd bara en kort stund dessförinnan, men hon kände inget av det han talade om, bara mjukt bandage över en arm. Ändå tvivlade hon inte på att det han sade var sant.
”Vad för artefakt? Var det uppdraget du skickades på?” Frågade hon lågmält, innan hon lät ärmen till hans tun…[Read more]