Agaroths kropp värkte, varje steg påminde henne om just hur mycket skada hans senaste angrepp hade gjort, men hon var fortfarande beslutsam om att tvinga fram striden i honom hellre än att avsluta det på en gång. Det var trots allt ett test, även om hon hade önskat att det var slut vid det här laget. Mest för att hon ville bearbeta känslorn…[Read more]

Hennes tankar var som ilningar när hon nu sökte efter båda hennes vänner, hur mycket hon än försökte korrigera tanken logiskt till att de var döda sedan länge så greppade en ensam liten känsla fast hårt om möjligheten att de tvåtusen år som följde kriget bara varit en dröm.

Snart nog såg hon dock Aenya och hon tillät sig själv tänka till ordentli…[Read more]

“Inte vad jag vet. Kanske. Hur vet jag det?” Hon började resa sig upp när Sera hade släckt törsten och tog sedan tag i hennes fotled med hennes fria hand, den som inte släpade på svärdet, och började dra Sera bakom sig i sanden, i riktningen Sera hade gått i. I den riktningen fanns det något, det visste Dottir.

“Fortsätt vila, men jag behöver få…[Read more]

Synen av att mörkret kunde bekämpas av virveln var glädjande och hon log för sig själv medan hon slöt sina ögon för ett ögonblick och fokuserade på att expandera virveln ytterligare och samtidigt använda vinden för att försöka höra honom. Det var inte förrän hon kände doften av bränt gräs som hon öppnade ögonen igen och möttes då av en syn a…[Read more]

Dottir lutade på huvudet och betraktade henne där hon ganska ynkligt låg och vädjade om vatten. Det kändes som ett ganska otrevligt svar på en så intressant introduktion som Dottir hade gjort, men Sera såg också ganska illa däran ut så det gick inte att klandra henne för sin otålighet. Dottir böjde sig sedan ner på knä över Sera, ena foten på ena…[Read more]

“Åtrå är jag inte så bekant med. Jag är betydligt mer bekant med att vara osynlig.” Hon log åt Nenya. Hon hade kunnat nämna att hon föredrog just det, att vara anonym, i bakgrunden, det tillät henne att jobba mer med hennes konst och ägna mer tid åt sina tankar. Två saker hon verkligen trivdes med. När hon fick svar om hungern kom hon på hur hungr…[Read more]

Agaroth studerade förändringarna hos Bain och även om hon inte visste mycket om honom började hon förstå honom bättre. Åtminstone inbillade hon sig det. Hon såg sig om och bevakade det spridande mörkret omkring henne och lyfte sedan upp båda benen för att sätta sig i luften med benen sina i kors, svävande på plats för att minska träffytan och f…[Read more]

“Okej okej, ingen pojkvän.” Ambrosina höjde sina händer i löften som för att visa sig undergiven och ofarlig och log sedan åt Nenya. Hon rundade sedan Nenya för att ta hennes packning och slängde den över sin egen axel.

“Om du vill smälta in har jag märkt att det absolut bästa är att klä dig som en tjänare eller arbetare, inte faktisk adel.…[Read more]

Så länge som Dottir kunnat minnas, vilket hon inte kunde vara säker på hur länge det var, hade hon styrts nästan uteslutande av sina känslor och impulser. Starkare än någon annan känsla var känslan för hämnd, men det var en abstrakt sådan, hon kunde inte placera vem hon ville hämnas eller kanske utöva hämnd mot. Allt hon visste var att det fann…[Read more]

Agaroth såg sig om när hon anlände och log åt alla närvarande. Hennes stav svävade bakom henne då hon med båda armarna bar på lite olika föremål. Hon såg mot Tar’oth glatt, nöjd att se honom här och gick sedan över till Aenya och lade ner ett skrin i järn vid hennes fötter utan att tillägga mycket om vad som dolde sig i skrinet.

“Låt bl…[Read more]

Bodil Ek böjde sig i en bugning åt Turin innan hon vände sig mot Maeve igen och hade ett brett leende på läpparna, kanske en gnutta beundran som råkade göra sig synligt, även om den grundade sig i en mörk uppskattning för de längder Maeve hade visat sig redo att gå för sin tro och sitt folk, men också för sig själv. Det var en häftig känsla f…[Read more]

“Du lever väl och andas magi. Hela vår ätt är väl ändå magisk?” Hon log medan hon följde sin kusins indikation och märkte att det hade runnit ner på mungipan. Hon drog ett finger över vätskan och förde in det i munnen sin när hon var färdig med flaskan.

“Din pojkvän hade inte funnits i världen vår nu utan magi, visst?” Hon vandrade runt bor…[Read more]

“Magi!” Upprepade Ambrosina med aningen mer glädje än Nenya. När de båda var inne i gången stängde hon dörren efter sig. Så snart dörren var helt stängd och Ambrosina släppte den förändrades den trånga korridoren som om man klev igenom en dimma och det var inte längre det de först hade sett. Väggarna försvann som om de vore rök i vinden och avslö…[Read more]

“Överstökat? Du behöver inte få det att låta så trist att umgås med mig.” Hon flinade till och klappade Bain på axeln innan hon själv reste sig upp. Hon böjde sig över sin talrik och skopade i sig allting som fick plats i hennes mun som hastigast innan hon förde blicken till potatisen han lämnat ifrån sig och tog tillbaka den för att äta som fä…[Read more]

“Jag är alltid hungrig, men just nu lite extra. Men jag har gott om mat hemma, det mesta borde fortfarande vara ätbart!” Hon log åt henne och ledde snart in Nenya på en trång sidogata. Efter lite ytterligare vandrande svängde de snart in till en gränd med en mur några meter hög framför dem. Ambrosina klättrade upp på trälådan som stod ställd m…[Read more]

“Hur summerar man flera år? Inte länge efter att du lämnade lämnade också jag. Stämningen var lite obekväm. Jag reste runt lite, träffade världen och alla dess väsen. Fick en aptit för magi och kunskap. Smakade på lite av det världen hade att erbjuda. Kom tillbaka hit. Provade på lite konst. Var sömmerska. Blev tagen av präster. Och nu hittad a…[Read more]

“Kanske var det för att de förstod potentialen som de blev rädda? Jag förstår potentialen och jag är knappt vuxen.” Hon log åt henne. Nu när de gick bredvid varandra på gatan blev det tydligt hur mycket längre Ambrosina var. På två meter, onaturligt uppnådd längd som det verkade på proportionerna såg hon lite ner mot Nenya när de pratade.

“Det b…[Read more]

“Jag kan gå själv,” Hon fnös till och började gå med lite raskare takt trots att det gjorde ont. Kanske fanns det en gnutta stolthet i Ambrosina som ville visa för sin kusin att hon inte längre var ett barn. En absurd sak att bevisa, det var uppenbart, men någonting kliade i bakhuvudet och hon ville ändå bevisa sig i den här saken för Nenya. Men…[Read more]

“Det skulle vara mig ett nöje, det är sällan man får vandra med hjältarna i berättelsen.” Hon gav en respektfull nickning mot Turin och log brett när hon vände blicken till Maeve. För sin storlek var Bodil ovanligt mjuk i rösten och det fanns en del lekfullhet i hennes ton, något man sällan förväntade sig från jarlar eller kvinnor som krigat hel…[Read more]

“Hur funkar det intima? Kan du bli med demoner, eller blir de vanliga barn efter era dödliga former?” Hon betraktade de uppradade kropparna noga när hon var påklädd och efter lite betänketid gick hon tillbaka till dem. Hon tog tag i huvudet på den som låg bredvid den som hade tappat sitt efter striden mot Nenya och med en fot planterad på kroppen…[Read more]