”Ise, nej!” Den panikartade viskningen blev snarare ett snäsande efter henne när hon gav sig i väg. Abbe svor tyst för sig själv innan han gick över till de sovande kamraterna och sparkade på deras fötter för att de skulle vakna upp. När han började se livstecken och kunde möta deras blickar höll han ett hyschande finger mot läpparna innan h…[Read more]
Villi var kanske inte helt nöjd över sin lott i ledet, en man som han gillade inte regler och hierarki, men han fann sig i prinsarnas utspel och var tyst för stunden. De gånger Ylva blickade bakåt mot honom gav han henne ett leende och en blinkning med ena ögat tillbaka, som om de kanske delade hemligheter de andra inte visste om. Han fick hitta…[Read more]
‘Åh rädsla och rädsla…’ sa Faegrim lite lurigt nästan över hennes ord.
‘Det har ju hänt sig att man kommit ut härifrån utan att tid passerat i omvärlden… En gång så kom jag in på kvällen, och jag kan svära att då jag kom ut var det den föregående morgonen jag mötte! Har du varit med om det någon gång, Rushla?’ undrade han, lite nyfiket och st…[Read more]
Rhig gick efter hack i häl, mån om att inte hamna efter. Inte för att det var svårt men hon ville visa framfötterna och att hon var redo att börja jobba. Hennes mun blev först till ett tunt streck vid frågan. Vad visste hon? Rhig grävde så mycket hon kunde i hjärnan. Det gick sådär.
”Eh… Jo men att ni… vi… dem? Att försvaret försvarar staden.”
Ja, det var sannerligen en fin målbild. De två, en lugn vardag samt tid och ro att ligga under täcket länge nog för att bli uttråkade – något han visste skulle hända dem båda. De hade ingen ro att såsa. Men Bastian skulle utan problem spendera flera timmar med att gosa i sängen… fast gärna inomhus och inte i Berns säng. Gubben skulle ha ihjäl…[Read more]
Denna alv var klipsk, kalkylerande och rapp men det gick inte ens att ta in det Ash behövt utstå, behövt överleva och skulle fortsätta behöva överleva. Även om sympati eller empati för länge sedan tryckts undan slog det ändå till i magen vid orden från Ash. Det som skulle ske var en småsak i jämförelse över vad Ash fått utstå och troligen skull…[Read more]
“Hm” var det enda Athanishka svarade först, som om hon var besviken eller bitter över att inte introduceras till alvens älskade pigor. Hon satt rakt i sadeln, som om hon trots sin långa exil inte glömt hur man följde med i rörelserna eller styrde sin häst. Något vackert ekipage var de kanske inte, men ingen hade kunnat gissa att hon nyss kommit u…[Read more]
Även om hästen under henne rörde sig framåt var dess muskler spända av så många anledningar, skogen som slängde ut sina långa skuggor, små rörelser långt bort av troligen djur eller grenar och inte minst av Ash vars närvaro fick varje liten nerv att reagera på olika sätt. Som tur var Almithara lugnet själv vilket smittade av sig något på hästen…[Read more]
Ise log varmt och la sin hand på Abbes arm när han snubblade lite över orden och pratade om hur de alla saknade henne. Abbes familj hade verkligen ställt upp när Tyra dog och det kändes skönt att veta att hon och Vidar hade fler att förlita sig på än varandra nu när båda deras föräldrar var döda.
Hennes leende dog bort när knaket ekade genom sko…[Read more]
Åt hennes ord nickade Renn lätt, nöjd över att hon verkade förstå allvaret. Utan att vänta desto med nickade hon framåt för att börja röra sig. Det var fortfarande rätt tomt och tyst i korridorena, de flesta verkade ha tagit sovmorgon efter den stora festen igår. För att vara ärlig så kändes det nästan bättre så.
“Man vet aldrig. Bättre att…[Read more]
Abbes ögon betraktade eldens lågor hela tiden som Ise berättade sin historia. Hans ansikte var pinat vid minnet av sorgen de alla känt när de fått höra om Ise och Vidars mammas död. Hela kvarteret hade haft minnesstund och Abbes föräldrar hade ordnat en middag till hennes minne när staden slutligen var rensad på de som rest sig från döden. Han l…[Read more]
Det hade varit skönt att släppa ut ärligheten och släppa in kärleken, en viss lättnad även om kärleken vägde tungt. Bastian hade dock hjälpt henne släppa en viss del av tyngden i sinnet med de kyssar som överröst hennes mun och sedan låtit dem bli en i badkaret. Han hade varit öm, kärleksfull och försiktig vilket på ett sätt var frustrerande men t…[Read more]
Det var farligt att falla så hårt mitt i en stor konflikt. Ute i fält av alla platser hade Bastian hittat sin själsfrände. Det var precis vad han kände i sitt hjärta – att han funnit den han var menad att vara med. Han visste att de skulle vara starkare tillsammans, kände det i varenda ben i kroppen. Med Izana fick han ett syfte och en kämpaglöd…[Read more]
Ise lyssnade allvarligt på Abbes berättelse medan hon tog en tugga av köttet, det var första gången hon hörde om vad som hade hänt dom, men hon visste att hans familj också hade drabbats hårt av de odödas återkomst. Hon förstod varför ingen pratade om det, hon och Vidar hade knappt diskuterat det som hände dom heller, än mindre med någon utomståe…[Read more]
Till en början fanns en viss förvåning i ansiktet, förvåning över att han redan visste saker som inte sagts högt mellan dem men samtidigt en lättnad av att han inte behövde bearbeta allt här och nu. Förvåningen övergick sakta till något ömt, varmt och skört för att i slutet av hans ord vara mer plågade över allt vad detta faktiskt innebar.…[Read more]
Bastian såg på henne med förståelse i sina ögon. Han var varken chockad eller tillbakadragen av hennes ord. I stället fanns där bara ömhet för vad hon utsatts för – vad visroyen tagit ifrån henne. Inom honom glödde vreden, redo att ta livet av den man som skadat hans kärlek, men här och nu var han bara hennes stöttepelare. Försiktigt strök…[Read more]
Ja, tack och lov för all mat och deras två rådgivare som följde med. Hade de inte lyckats få med sig dessa hade hela expeditionen känts dödsdömd. Visst hade de andra fyra motivationen och Gerda var kanske livet överflödig ihop med de andra kvinnornas färdigheter – men det var en trygghet. Med tanke på vart de befann sig och vart de skulle behövd…[Read more]
Ise nickade tacksamt till Gerda för elden, det skulle bli skönt att slippa sitta vakt i kallt mörker. Medan de andra gjorde sig redo för att sova, följde Gerda upp Abbes uttalande om första vakten med att hon och Vidar i så fall tar andra och tvillingarna tar sista. Ise nickade instämmande, det kändes rimligt att Odd skulle slippa vakt idag. Re…[Read more]
Rhig var lite tveksam till Renn på grund av hennes skarpa blick. Det hade hon alltid varit men särskilt nu. Hon förstod inte riktigt varför hon fått detta stora ansvar av hövdingafrun. Det fanns mer lämpade personer i Barastar för positionen. Visst var Renn en vän till hennes föräldrar och Rhig var hård som sten men hon var ung. Dessutom ha…[Read more]
Abbe såg på när de andra började sätta upp lägret. Han hjälpte dem att packa av de två jakarna som var belamrade med så mycket packning att han undrade hur de lyckades röra sig så smidigt i bergen. Djuren knöts fast vid varsitt träd, fick en skopa säd att äta innan de började nibbla i sig av de knappt levande grästuvorna. Då och då lyfte han blic…[Read more]