Villi var inte direkt bekväm med denna typ av konfrontation, och drottningens blick var allt annat än behaglig. Audgisil gav hela situationen bara en enkel blick, innan han la en arm om Ranghildr.
‘Låt oss gå hem.’ sa han istället. ‘Vi behöver båda sömn.’ och trots allt hade en mycket yngre kvinna slagit henne blå och gul denna dag, det kanske v…[Read more]

Ylva Sigvaldadottir

Hon huttrade lite då hon torkade av sig vid stranden. Kanske borde hon gått in och värma sig igen innan hon klädde på sig men hon hade knappt kommit ut därifrån så hon vågade inte ge sig in igen. Vem visste hur länge kungaparet orkade sitta i värmen och Villi… ja han var ju säkert född i den på något vis och skulle väl kun…[Read more]

Tyst satt Ranghildr och såg ner på sina händer. Som hon försökte att stilla sig själv. En kruttunna som var lätt att tända på. Ilsket knöt hon sina händer för att sedan låta blicken vandra upp mot Villi med en tårögd blick. Hon öppnade munnen för att säga något spydigt, men istället så svalde hon bara luft och hon visste inte riktigt vad hon skul…[Read more]

Audgisil kände sig lite vemodig över ämnet som tagits upp, det var trots allt något han tänkte på varje dag – trots att det sällan pratade om det. Att Ranghildr skulle ta på sig skulden för det var inte direkt något han önskade. Han visste inte riktigt heller vad han skulle säga eller göra då de öppnade dörrarna och Villi och Ranghildr börja…[Read more]

Ylva Sigvaldaddottir

Då Villi ändå erkände att han uppskattade hennes vänskap så var det inte med lite motvilja han verkade göra det. Eller med ett ljud som för henne betydde att hennes fråga eller påstående inte uppskattades. Hon kunde inte låta bli att skratta lite åt honom för det innan han satte sig mer upp till rätta och verkade skärsk…[Read more]

I ögonen till drottningen kunde man se tårar. Något inte ens Audgisil nästan sätt om man inte räknade med få saker, och Kettils död var en av de saker som var just det. Hon darrade lite på sin läpp för att skaka på huvudet åt både konungens och Vilis ord. Som om hon inte riktigt ville höra det överhuvudtaget. Hon knöt sin näve och vände sig om.…[Read more]

Audgisi var tyst en stund, innan han frustade lite.
‘Den tokstollen? Är du säker?’ frågade Audgisil som om han var skeptisk över hennes försöag.
‘Och vad tror du Oden har med honom att göra? Är han den du tror, är han nog här på sina egna… bevåg. Knappsat vår sak att fundera över?’ undrade han, och kom lite huttrande upp på stranden. En g…[Read more]

Ylva Sigvaldadottir

Hon såg på Villi igen då han skrattade åt hennes påstående att han skulle vara en alv. Klart han inte var alv, det hade hon inte trott heller men han måste ju driva med henne. Han kunde inte vara så gammal ändå? Även om han inte såg gammal ut så verkade han inte heller gammal till sättet. Ingen gammal människa hon kände ändå…[Read more]

Ett litet skrockande lämnade drottningen. Så klart han visste att hon ljög. En av de få som kunde säga direkt och hon rynkade lätt på ögonbrynen. Inte helt säker på om hon skulle yttra sina tankar högt. Hon visst trots allt att hennes make inte hade allt för mycket glädje av gudarna.

“Tänk om… Vili är Loke. Och jag förargat Oden? Tänk om d…[Read more]

Audgisil kände hur det var som om all alkohol försvann i ett sus då det kalla vattnet omfamnade honom och Ranghildr med sin kalla omfamning.
‘Se så, jag vet när du ljuger.’ sa han lite roat med ett leende på läpparna.
‘Men det är skönt att vara hemma igen.’ sa han och kysste henne på tinningen. Kom nu innan du fryser brösten av dig.’ sa han och vä…[Read more]

Ylva Sigvaldadottir

Hon såg på kungen då han reste sig upp. Hon försökte att inte stirra direkt på honom då han, precis som Villi satt naken i bastun. Han verkade också leta sig ut på något ostadiga ben och lämnade henne ensam med Villi i värmen.
Hon huttrade till lite då det drog in en iskall vind och såg sedan på Villi. ” Så…? Är du alv då? “…[Read more]

Vattnet var lugnande, även om det var iskallt. Hon skvätte upp lite vatten i sitt ansikte för att försöka väcka sig själv och suckade nöjt när Audgisils armar var om henne. Lite trött lutade hon sig emot honom och drog in hans doft.

“Ingenting…” ljög hon, medan tankarna rörde sig kring Lopt. En figur hon inte hade tänkt på länge… Men…[Read more]

Audgisil såg efter sin hustru då hon gick för att ta sig ett svalkande bad, kanske det var dags efter värmen Villi spridit där inne. Han reste sig lite slött, för att röra sig mot dörren.
‘Ett litet bad, och sedan bastu igen.’ hummade han med ett litet leende, innan han öppnade dörren och följde efter Ranghildr, med stadiga steg ned i det frysand…[Read more]

Ylva Sigvaldadottir

Hon såg mellan de alla tre och hade svårt att följa samtalet. Var Villi lik någon från förr? Eller släkt med någon som hette Lopt? Hon måste slagit i huvudet hårdare än hon först trott. Kungen verkade skratta lite och se på Villi med både misstänksam blick och stora ögon på samma gång. Drottningen lämnade dem plötsligt och…[Read more]

Noah

Han märkte nog att Leoric gav honom onda ögat när han lagt armen om Seras axlar. Det fick honom att le brett inombords. Som en katt som njöt av solvärmen. Det kunde han gott ha den arroganta grodan. Han lyssnade till Sera och försökte att inte se så mycket åt Leoric. Istället drack han av vinet i lugn och ro, små klunkar som fick det att rä…[Read more]

Det hela gav drottningen huvudvärk och hon tog sig för huvudet och höll sin hand länge där. Innan hon drog lätt efter andan. Lite ursäktande reste hon sig upp och tog sig ut i kylan. Audgisils ord var förstås verkliga. Det kunde inte vara. Men ändå… Hon skakade lätt på huvudet åt det hela för att dra ett djupt andetag i den kyliga luften ef…[Read more]

Kärleksfull som alltid. Något som hon alltid hade fått hennes kinder att rodna, även nu. När hon hade upplevt hans kyssar så många gånger. Lite blygare så besvarade Ranghildr hans kyss för att sedan nästan vakna till lite när han frågade om deras söner för att ta hans hand och dra honom till striden. Den förvånade henne något och ville hon något a…[Read more]

Audgisil hummade lite, kanske han hade ett svagt minne av denne Lopt, och gav Villi en fundersma blick där den gänglige mannen satt med en arm om hans axlar. Kanske det var något magiskt i görningen, men Audgisil var för trött för att göra ett större nummer av saken.
‘Visst, det låter väl bekant…’ hummade Audgisil och torkade sin svettiga p…[Read more]

Ylva Sigvaldadottir

Hon såg på Asgeir och Eiriks kamp istället för att kasta mördande blickar tillbaka på sina bröder. Vad trodde de egentligen? Att Villi skulle lägga hand på henne här? Att han skulle göra det över huvud taget? Hon och Torbjörn hade grälat nog om Villi som det var då hennes äldsta bror tyckte att han strök runt smedjan för myck…[Read more]