Lucas hade bara med en liten grimas kunnat se vad som väntade de första som passerade in genom portarna, tacksam över att han kunnat stilla Leo. Men det hade inte dröjt länge förrän de gav sig in i slakthuset som nu var Cimbar.
“Erethil led vår väg” viskade han lågt när han smällde igen visiret, men det var inte ljusets gudinna som han tänkte på u…[Read more]

Herrie tittade på Faegrim och Tussie, han var fortfarande upprörd över hela situationen. Han var redo att kämpa, att slåss. Men Faegrims menande blick fick honom att tänka efter, och konstatera att en hederlig strid skulle de nog förlora mot de förfärliga männen.

“Du har rätt, Faegrim… Vi måste vänta.”, konstaterade han. “Men Tussie har o…[Read more]

Leo tittade mot hären som kämpade allt den kunde mot Aelors styrkor som stod i försvar. Hans blick gick mot den främsta linjen som bröt ihop mot bågskyttarna med armborst, och visste att det var dags att ta sig vidare. Han såg mot Lucas belåtet. ”Detta är vår stund! Mot borgen!”

Mycket annat hade det varit opraktiskt att säga i ord, och de nä…[Read more]

Aelis kunde inte dölja sin törst, hur mycket hon än ville. Hon böjde sig fram för att möta flaskan med torra läppar och drack försiktigt. Hon mötte oavsiktlig hans blick när hon drack och kände sig plötsligt plågsamt underlägsen. Den rebelliska ilskan hon nyss känt sjönk undan och gav vika för den trötthet hon bar i hela sin kropp och själ. H…[Read more]

På värdshuset ‘Skrattande Svinet’ var det definitivt en god stämning med mycket skratt och svineri. Det stank av mjöd, piss och dvärgsvett. Mycket till värdens förtret, men få kunde tacka nej till dvärgarnas guld. Vid ett av bordet satt en grupp av smutsiga, korta och bredbröstade dvärgar klädda i tjockt läder och smycken i guld för att visa sin…[Read more]

Den unga paladinen betraktade Viktor tankfullt, och det kändes som om det fanns lite mer tyngd i deras bekantskap då de hade namn. Om hans var det sanna namn han bar visste hon inte, men namn hade vikt och hon nickade lätt till svar. Hans ord bådade inte gott, och bekräftade hennes känslor av föraning hon haft sedan hon satt sin fot i staden…[Read more]

Katarina gav Kael ett matt, men tacksamt leende. Att den förbannade barbaren från kaldrland skulle få ett ordentligt straff såg hon som en självklarhet. Om ändå hennes man brydde sig lika mycket om sin familjs heder som sin personliga ära hade det hela sett annorlunda ut. Men uppenbarligen hade han trots dessa bud ändå gett sig av i vårstorma…[Read more]

Fasen också, det innebar att denne man också kände till skatten.

”Nåval, slå dig ner. Jag kommer stanna här tills gryningen, du kan värma dig vid elden tills dess”, svarade han. ”Jag heter Benodon förresten”, förkunnade Benodon.

Benodon gick tillbaka till sin sovpläd och började bädda ner sig. Det var en väl använd pläd som han använt ända se…[Read more]

Att han gav henne en retsam, ond gjorde att hon kände sig lite mer nöjd med sig själv. Kanske det hade funnits någon mer vänskap där hos dem nu. Trots allt hade de rest tätt intill varandra några dagar. Främlingar var de inte längre i alla fall. Och hon kunde höra hans osäkerhet där i hans röst. Inte helt säker på om hon var lättad eller sk…[Read more]

När han inte svarade henne blev Vésiva lite obekväm och kliade sig själv i nacken. Nervöst. Hon hade aldrig trivts i tystnaden och var väl en av de saker som skillde henne och Neyir åt. Hon harklade sig, då hon fortfarande inte hörde något ifrån honom på några minuter och sparkade upp lite sand med sin ena fot.

“Det… det kommer bli mörkt snart.…[Read more]

Det var allt för mycket som skedde på en gång. Det var svårt att följa alla med blicken och när Finn kände något som kröp mot hans ben, sparkade han till Faegrim lite rädd med ett kort skrik. Som om han trodde att det skulle vara en av de där… krypen. Han var trots allt glad att de hade tagit sig in i barriären igen. Allesammans, men han blev me…[Read more]

Det var rent utsagt löjligt att behöva lägga energi, pengar, tid och dessutom sina egna militär på saken. Inte i oroliga tider som dessa. Hans blick var mörk och han hann inte riktigt säga något mer innan den unga flickan gav ifrån sig ett högt nej. Det var nog inte tanken att säga det högt, för hon höll en hand lite skrämd över sin egna mun. Tro…[Read more]

Vid Wreax ord om att inte vara bättre avlönad så brast hon ut i ett skratt, ett hjärtligt och klingande skratt som inte alls borde få komma från någon som henne. Det var nog för att få hennes ögon att tåras en aning, som om hon fann något särskilt roande, något som kanske bara hon visste vad det var.

När så väl skrattet klingat av så sk…[Read more]

Alven betraktade Moira och Wreax, och Moiras rynkade ögonbryn missade hon inte. Långsamt under denna förväxling som spelade sig framför henne och Vesíva växte sig ett roat leende på hennes läppar. Hon skakade halvt uppgivet på huvudet, och gick långsamt runt arbetsbordet för att sätta sig på sin plats igen, men leendet var nu borta och de klara…[Read more]

Wreax såg aningen konfunderad ut för en stund. “Intressant. Ni antydde tidigare under vår resa på att detta inte enbart var monetärt, även om det inte var personligt. Men om det är monetärt så ska det inte vara ett hinder.”

Hans blick studerade Moira noga. “Jag tror att den främsta orsaken till att du inte är bättre avlönad än du är nu är att…[Read more]

Plötsligt var uppmärksamheten tillbaka på henne och hon kunde inte låta bli att rynka ogillande på ögonbrynen innan hon med en suck sträckte sig upp från sin tillbakalutade ställning och vände blicken mot alven som Vesvía kallat för Quaina.

”Det låter som om jag har två olika val”, sade hon sakligt innan hon lät blicken flyttas mot Wreax där han…[Read more]

Hans blick gick mellan alvinnan och Vésiva. Blicken i hans ögon antydde på sanslös ondska. “Bara tills nästa gång jag får taget på honom. Han var tidigare enbart en pjäs för att nå dig. Nu saknar ni båda användbarhet.”

Han såg mot Moira, och försökte avgöra vad hennes beslut om det hon skulle göra näst var. “Iris, du har fortfarande en möj…[Read more]