Hon skakade lite på huvudet och suckade med spelad besvikelse, som om blotta tanken på att hennes far inte skulle vilja dyka upp på sin egen dotters bröllop väckte någon slags känsla inom henne.

”Åh, säg inte det. Ni är ju här, trots allt”, sade hon lite roat medan hon betraktade Ayperos när han tryckte ned Ziyaté mot golvet och lät sitt blod fa…[Read more]

Yxan föll, gång på gång, med ett blint ursinne som gav kraft till varje hugg. Till slut gav det inte med sig längre, och yxan kilade sig stumt fast djupt i den blöta kubben. Den olycklige vedhuggaren släppte på skaften och såg ned på sin värkande händer; de hade redan börjat svälla och rodna, valkar och blåsor hade slitits up och det smärtade s…[Read more]

För en kort stund tycktes flickans blick fastna någonstans över Hannadons allt mer krympande siluett, men när Arlin började prata om Njord och att bli blöt så såg hon tillbaka på honom med oro i blicken. Hon såg ut att vilja ställa en följdfråga, men istället nickade hon bara smått och valde istället att svara på Nillas fråga.

”J-ja… M…[Read more]

Hon tog tacksamt emot koppen med te, men denna gång valde hon att inte sätta sig ned utan lutade sig istället mot den närmsta väggen medan hon betraktade meningsutbytet. Alven hade ännu inte bett henne att lämna dem och hon skulle ljuga om hon sade att hon inte var nyfiken på exakt vad det var Wreax Siturios gjorde här.

När han såg menande mo…[Read more]

Passa in eller inte, visste såg han ut som de andra. Slitna, smutsiga och en tom blick i ögonen.
Han hade inte ansträngt sig något vidare för att lära känna sina cellgrannar förut, för det första visste han inte vad för personer det rörde sig om. Han hade ju ingen lust att skapa någon slags bekantskap med mördare och andra galningar. Och för det a…[Read more]

Aelis gick motvilligt in genom porten. Det var skönt att komma i från vinden, men känslomässigt var hon djupt ambivalent. Vinden ylade som vanligt i försummade springor i väggarna och hon kunde nästan höra Anshars röst eka unisont. En ilska växte i henne. Hon var arg på sig själv som låtit sig tillfångatas, efter alla dessa år. Hon var arg på mäs…[Read more]

Ithril brukade sällan finna tid till att bara gå ut och roa sig så när frågan hade nått honom att ta sig till Iserion för att skapa kontakter till Nirai så hade det kommit som en glad överraskning. Vanligtvis satt han ju fast med att förtjäna den respekten i armén han alltid velat ha i Nirai så att slappna av och skapa kontakter var högst välkom…[Read more]

Viktor stod fortsatt vänd åt korggossarnas håll, händerna knäppta bakom ryggen. Hennes ord och hur hon yttrade dem gjorde honom något förundrad vilket syntes som en rynka mellan ögonbrynen och ett aningen snett leende då han vände blicken till henne. Visserligen var ju paladiner självgoda och skenheliga, men han hade nog förväntat sig en annan typ…[Read more]

Wreax tittade inte på alvinnan till en början då denne ställde honom frågan som minsann var en god fråga. Han satt sig i stolen utan att uppmärksamma erbjudandet att få sätta sig som något vänligt, utan betedde sig snarare som om han hade plötsligt fått lust att sätta sig där, även om det hade varit någon annans plats. “Ah. Jag ska underhålla e…[Read more]

Kathryn såg Faegrim trycka bort varelsen som var på väg mot henne, och när de båda fallit till marken sg hon kniven på marken. blixtsnabbt vände hon på sig, satte sig på knä och snappade upp vapnet men istället för att ge den till Faegrim kastade hon den så att den satte sig i huvudet på liket och det slappnade genast av, i rättan tid, innan den…[Read more]

Arathiel rynkade på ögonbrynen. Det var nte överraskande at Aenya brydde sig om hennes hälsa men hon hade väntat sig en avhyling för hennes patriotiska sätt, eller vårdslösa handlingar som andra brukade kalla det. Det hade varit mycket färre arga eller nervösa blickar mot henne den här gången. Var det äntligen dags för alverna vakna och slöppa sin…[Read more]

Den nätta kvinnan ignorerade Wreax bistra attityd, och skakade av den med en axelryckning som om den inte existerat. Tvärtom verkade hon helt obrydd om den och höll en lättsam ton med ett behagligt leende på läpparna.
‘Stolen är där, om du vill sätta dig, herr Situros. Men det är helt upp till dig själv, så klart. Ni behöver dock inte stå i givakt…[Read more]

Arlin gjorde en avvisande gest över Iris osäkerhet.
‘Oroa dig inte, Njord är på vår sida.’ sa han med övertygelse i rösten och ögonen. Vädret var fint och vinden tog dem norrut trots allt då de lämnade Karm bakom sig och gled lätt över Nírsjön medan Hannadon blev allt mindre och mindre i bakgrunden.
‘Kanske vi blir lite blöta, men det finns värre…[Read more]

Lite förvånad över hans svar, höjde mannen ögonbrynet. Förstås skulle väl de flesta här omkring tycka att de inte passade in här. Att brotten de gjort var… nödvändiga, ringa eller kanske rent utsagt försvar? Fast det verkade inte så i detta fall och det intresserade honom lite mer än vad han ville erkänna. Det var väl inte så mycket annat att…[Read more]

Utan förvarning stegade Kael in i kammaren där Katarina och hans älskade bror Tristian befann sig. Han stormade kanske inte direkt in som han hade gjort förr, trots allt fanns det en begränsning på hur hårt man kunde storma då man stödde sig på en krycka. Uppenbarligen hade Tirrin rusat före Kael innan han hade hunnit in i rummet. Kael drog efter…[Read more]

“Sant… Förstås kan du göra det.” hummade Ziyaté, för det var förstås alla möjligheter som inte var allt för dumma. Inte för en sådan ung liten pojke som han. Hon gjorde en gest mot muren och dess vassa ornament som stack fram. Det hade väl varit det mest uppenbara och hon funderade på om hon borde sagt något mer.

Lite som för att demonstrera gj…[Read more]

Åt deras tal om Izotar rynkade hon lätt på näsan för att skaka på huvudet. Det skulle vara ett dåraktigt drag från hennes son. Trots allt var han mer van med att han tänkte efter och agerade mer varsamt. Så som hon hade tränat honom, en gång i tiden.

“Nej. Izotar kommer inte att visa sig på bröllopet. Det är för mycket som kan gå fel.” sa hon sim…[Read more]

Portarna till Sätet öppnades med tyngden av luft som pressades åt sidan av de tunga dörrarna. Genom de två stora dörrarna steg Audgisil, klädd i simpla kläder som han oftast var – inte direkt den avbild man hade av en kung i Kaldrland. Men han behövde inte kläder för att visa status eller auktoritet, det var snarare sättet han gick och rörde sig,…[Read more]

Frågan var nästan löjlig. Hur man visste…?!  Faktum var att Vésiva inte riktigt var säker själv på hur man visste. Eller om det var en fråga om smak. Kunde inte de som… nå. Det blev väl för djupt för att ta det nu och hon gjorde en gest framför sig, som tyvärr speglade hennes irritation även om hon inte ville det.

“Vanlgitvis vet man inte det…[Read more]