Klumpen i magen växte i takt med paniken och ångesten hos Signe. Hon var alldeles kallsvettig där hon satt, fastfrusen i sin panik. Hon såg Garion gå mot dörren, oförmögen att stoppa honom. Det var bara hennes ögon skrek ut hennes känslor. Gå inte! Lämna mig inte här nu! Men hon satt bara tyst och… sedan ensam.

Något i henne brast. Om det…[Read more]

Garion satt tyst medan hon talade. Orden föll mjukt från hennes läppar, men i hans inre var det som om varje mening lyfte damm i en gammal, stängd sal – en plats han knappt visste fanns inom honom. Nu virvlade det upp både tvivel och något han inte kunde sätta namn på.

Siare.

Han hade hört ordet förr – från gammalt folk på vägarna, från m…[Read more]

Signe kände oron i Garion, som om den vore i henne själv. Den växte till en ångest i henne när han började ställa frågor. Dom skavde obekvämt i henne. Hon ville inte ge honom hela sanningen, för hon visste inte om han skulle kunna hantera den. Om hon skulle kunna hantera hans reaktion. Hela tiden höll hon blicken i hans, lyckades hålla den neutral…[Read more]

Garion satt tyst och stilla på sängkanten, fötterna nu i golvet, fortfarande andfådd, som om drömmen hängt sig fast i hans lungor och vägrade släppa taget. Svettig och tung i bröstet kände han hur Signes händer smekte honom genom håret, lugnande, som en vaggsång utan ord. Hennes röst landade i honom som något varmt och tryggt – mjuk men fast. H…[Read more]

Garion skrämde halvt livet ur Signe när han flög upp och skrek efter sin far och morbror. Liksom honom flög hon upp, hamnade på något vis på fötter bredvid sängen. Hjärtat slog hårt i bröstet på henne. När hon förstod att han drömt en mardröm kunde hon lugna ner sig. Kröp ner i sängen igen intill honom. Drog honom in i sin famn, lutade hans huvud…[Read more]

Garion vred sig i sömnen. Täcket låg i en sned hög över höfterna och linnet hade klibbat sig mot kroppen av svett. Hans andhämtning var tung, uppriven, nästan som att han sprang — fast han låg stilla. Ett ljud, något mellan ett stön och ett kvidande, undslapp honom där han låg.

I drömmen var han liten. För liten. Skogen var alldeles svart.…[Read more]

Paniken var nära. Hon kunde känna den komma krypande genom hennes kropp för var sekund som passerade. Men så fick Zaahl fötterna under sig och kom på fötter. De hade en chans nu. Nasrin väntade dock inte en sekund, utan ledde honom ut ur rummet så fort deras ben bar dem.

Hennes ögon tårades av röken och det var tungt att andas genom den b…[Read more]

Signe hade inte alls förväntat sig den reaktionen Garion kom med. Hon blev nästan arg på honom. Det betydde ju ingenting! Det var bara bluff och båg! Såg han inte det?! Hon bet sig i tungan och lät honom lufta sina tankar. Hon satt kvar när han rest sig och följde honom med blicken när han gick till sängs.

Först då reste hon på sig. Flyttade vars…[Read more]

Garion stirrade tyst på det sista kortet. Döden. Ordet slog mot honom som en kall vind genom en öppen dörr. Han satt kvar, blick stilla fäst vid kortet, även efter att hon svept ihop leken. När hon tog hans händer i sina, var hans grepp varsamt men frånvarande, som om han behövde en stund för att hitta tillbaka till nuet.

Han svalde innan han…[Read more]

Dom säger ingenting just nu.. jag tror vi är ovänner..” Signe grimaserade lite. Korten brukade inte vara såhär mot henne. Någonting var på gång, men vad.. nej, hon visste inte och fick inte heller något svar. Det retade henne lite. Hon hade hört nyfikenheten i hans röst, men hon var tveksam till om hon skulle inkludera honom. Tänk om han inte ty…[Read more]

Garion lutade sig över vattenskålen som han ställt in tidigare och sköljde ansiktet, nacken, bröstet. Vattnet var svalt mot huden som ännu bar spår av dagens arbete – damm, svett, järn. Han strök handen genom håret, lät vattnet rinna längs ryggraden. Så drog han skjortan av sig helt, vecklade den ihop och lade den över sängens fotända.

Det kn…[Read more]

Han lämnade en tomhet efter sig. Som ett mellanrum som inte gick att fylla utan honom. Men med lovorden om att han skulle komma tillbaka kunde Signe få gjort det hon ville.

Hon gick ett par vändor fram och tillbaka från vagnen. Hämtade diverse saker. Kläder som hon fyllde klädskåpet med, lite böcker på en hylla. Sin kortlek, såklart. Lite tillb…[Read more]

Garion lät henne luta sig mot honom, hennes huvud mot hans bröstkorg och hennes ord som mjukt regn i hans sinne. Han slöt armen om henne med en rörelse så självklar att den lika gärna kunde ha varit en reflex. Värmen mellan dem var påtaglig, men mjuk — som om deras kroppar redan visste hur de hörde ihop.

”Jag kommer tillbaka,” svarade han låg…[Read more]

Röken stack i näsan och ögonen, och Zaahl hostade till när det brände ner i halsen vid varje raspig inandning. Smärtan från tortyren slog likt blixtar genom kroppen vid varje hostande. Ändå höll han den fortfarande undan med ren och skär vilja.

“Nej,” viskade han med sammandragna ögonbryn när han märkte att Nasrin kom till hans sida istället för…[Read more]

Gäststugan var inte särskilt stor, men den dög gott och väl för Signe. Den var faktiskt bra mycket större än hennes vagn. Nästan som en balsal i jämförelse. Stugan var som ett enda stort rum, med en dörr och ett fönster. I ena änden låg vedspisen, som funderade både till matlagning och för att värma upp rummet. Ovanför hängde några byttor, pann…[Read more]

Istilwys lät tystnaden sjunka in och med den det kalla vattnets beröring. Det sköljde inte bara bort svetten från hennes hud, utan något djupare, en hinna av skam hon inte vågade erkänna. Sakta började hon samla sig. Självömkan föll av henne som trasigt tyg, men striden låg fortfarande som stygn i hennes bröst. Hon kunde inte andas djupt. Kunde…[Read more]

Garion mötte hennes blick där i skymningsljuset mellan bjälkarna, såg glimten i hennes ögon och hur hennes smekning över hans hand sade mer än tusen ord. Och han förstod henne — förstås gjorde han det. Hjärtat slog kanske lite hårdare än nödvändigt, men han höll sig lugn. Hon visste vad hon gjorde. Retades. Och han… ja, han kände sig ganska hj…[Read more]

Signe hade fått en bra känsla av Garions mor. Hon verkade handfast men snäll. Kanske något.. motvillig vid tanken på att hennes son tagit hem henne dit. Lite konfunderad över Signes syfte. Signe klandrade henne inte. Hon hade känt likadant om hon haft en son som dragit hem en flicka.

Morbrodern verkade likadan. Som Garion beskrev dom. Det var är…[Read more]

Elna stannade upp i steget när hon hörde Signes ord och vände sig om med ett lite överraskat leende. Hennes ögon, ännu pigga trots åren, lyste till av värme.

”Tack, flicka lilla,” sa hon och lät blicken svepa mellan Garion och Signe. ”Han må vara vuxen nu, men det är fint att höra att någon ser honom så. Det gör en mors hjärta lite lättare.…[Read more]

När Arand närmade sig höjde Bodil blicken. Hon hade spenderat natten grubblande på Maeves ord. Hon visste vad hon skulle göra, men gjorde hennes män det? Hennes mäns lojalitet prövades nu, långt bortom hennes räckvidd och helt utan hennes röst att hjälpa dem rätt. Hon tvivlade inte på att de respekterade henne, men många av dem hatade verklig…[Read more]