Skogsalvern verkade inte riktigt medveten om den djupa inre process som gick genom kvinnan över hans simpla ord. Ord som han, trots allt, inte hade lagt större tanke på. Det var i alvernas natur att begrunda, filosofera och vända på saker gång på gång innan man fattade beslut – kanske en lyx som de hade till skillnad från människorna. Trots all…[Read more]

Utan att vänta mer nickade Salim över frågorna, och hennes försäkran, och han verkade inte tvivla på hennes ord. Kanske var han bara godtrogen, och satte sig ned på knä på marken.
‘Jag kommer nu skapa en skyddande barriär omkring oss. Om den inte håller, måste ni skydda mig.’ sa han stillsamt, och ritade flera symboler i marken runt omkring hon…[Read more]

Dryadens blick for lite drömmande ut över landskapet, för att sedan avbrytas av ett förvånat fnitter som resultat av hans svans som borstade bort laven på hennes ben. De skogsgröna ögonen föll på honom, och hon lyssnade på hans ord och förklaringar som verkade lite drömmande de med.
‘Du verkar sakna ditt hem.’ observerade hon, trots allt hade ha…[Read more]

Nearenas gröna ögon betraktade sin dotter med trötthet, men även en beslutsamhet som långsamt växte inom henne och tog rot. Som ett träd som fann plats för sina rötter och grävde ned dem. Och som sådan var hennes natur inte helt olikt ett träd, för då hon väl bestämt sig för något var det svårt – om nästan omöjligt – att ändra hennes beslut…[Read more]

Arlin höjde ett litet ögonbryn åt flickans rädsla, och gav Nilla en blick. Kanske det krävdes en kvinnas milda natur, så som den som Nilla ägde, för att lugna denna kvinna och göra resan mer behaglig. Han la en uppmuntrande hand på Nillas arm, de var bland fränder nu, och på väg bort från Karm trots allt.
‘Jag förstår.’ sa han, och vände blicken t…[Read more]

Till skillnad från korridoren som varit mörk och ödesmättad spillde behagligt ljus över dem då Maeve öppnade dörren. Den fuktiga lukten av övergivet hus försvann, och istället var de som om de tagit sig in i ett av de fina och ordningsamma kontoren på andra sidan floden som separerade de fattiga från förmögna i Celeras. Luften var torr, möblerna…[Read more]

Arathiels nävar knöts hårt och hon bet sin tunga. Hon visste att nästan alla här skulle påstå sig vara arga över vad hon gjort, lika väl som hon visste att de innerst inne skulle gjort samma sak om de inte var ryggradslösa. Hon hade inga problem med att vara den som tog skiten för att göra vad alla visste behövde göras, hon skulle hellre dö än…[Read more]

Hon kunde kanske inte se hans blick, men hon kände hur något förändrades, och hon visste att han hade något lurt för sig. Det var som om luften för ett ögonblick blev laddad och hon visste att han hade brukat någon form av magi, även om hon inte sett hans händer röras eller hört några ord lämna hans läppar. Det hela fick henne att rynka på näsan…[Read more]

Nesta log vemodigt och nickade. Jo, han förstod lika väl som hon att en fredlig samexistens deras folk emellan var en vision av en mycket avlägsen framtid – om en sådan framtid ens fanns. Vilken fruktansvärt hjärtskärande tanke! Hon reste sig med ett milt leende och följde honom tyst medan hon fortsatte sin tankegång.
Hur lång tid kunde ha gått p…[Read more]

Vid nyheterna som Míndras förmedlade gjorde Aenya en gest, och en grupp alver satte genast av i full fart mot platsen som indikerats. Aenya hade lite hopp om att de skulle hinna fram i tid, men det berodde väl delvis på om människornas hästar var vana att rida i skogen eller inte. Hon vände sin blick tillbaka till Míndras.

‘Förklara för mig varfö…[Read more]

Jezeral höjde ett ögonbryn över mannen som inte verkade speciellt upprörd med tanke på omständigheterna. Kanske broderlig kärlek inte var så stor som man ville påstå. Nå, mannen hade väl precis ärvt ett furstendöme utan att behövt göra speciellt mycket för det själv, förutom att blöda lite. Men han nickade en saklig nick för att bekräfta Kamilla…[Read more]

Faegrim stannade upp och såg på dem båda. Lite som för att förhindra dem från att springa tillbaka efter deras saker, la han sina händer på deras axlar.
‘Vi är inga krigare!’ sa han och drog efter andan efter deras flyktsprång. De hade nog virrat bort människorna, med tanke på de arga svordomarna långt bakom dem.
‘Om vi ska ha tillbaka vår…[Read more]

Den ljushåriga alven gjorde bara en gest med handen framför sitt bröst och ansikte som betydde att hon inte behövde ursäkta sig, men om hon uppfattade dess mening tänkte han inte på då gesten kom så naturligt för honom. Det var en märklig känsla att kunna skratta så, dessutom tillsammans med en människa… Ett folk han hyst så mycket agg för…[Read more]

Hon sprang och sprang , men andetagen började mycket snart riva i hennes bröst. Hon hörde honom väsnas bakom sig, alldeles för nära! Paniken växte i henne, hon andades högt nu, det rosslade i halsen. Hon började snubbla på lösa stenar. Hon kunde inte springa längre, kanske kunde hon gömma sig? Bara han inte hört henne.

Hon bestämde sig…[Read more]

Det var en sådan kort och intensiv pratstund att hon nästan inte var säker på att det varit en dröm. Förstås fanns det sanning i orden och hennes far skulle nog känna henne väl för att veta att hon inte skulle komma springandes efter honom vid lite motstånd. Eller mycket för den delen. Hur många gånger hade hon inte dolt saker för honom? För att…[Read more]

Den uppenbara smärta som fanns i hans ord fick hennes underläpp att darra och hon tryckte hårt hans hand. Inbillade hon sig eller började den kännas kall?

”För att jag älskar honom…” Viskade hon hest. Hon hade inte planerat att säga det högt, men vad fanns det egentligen för mening med att dölja det just då? Det enda hon ångrade var hur y…[Read more]

“Maeve, mitt barnbarn, stark och vild som elden själv.” Ejvald viskar nästan fram orden mellan vågorna av smärta som sköljer över honom. Blod rinner ur hans mungipa, ett tecken på att något var väldigt illa inom honom. Han försöker hela tiden hålla hennes blick, huden hans börjar bli blek och andningen snabbare. Men greppet om hennes hand är star…[Read more]

Hon var glad att Yazfein var där med henne, för trots att han inte sade något så kände hon att han fanns där för henne, lät henne ta den stunden av svaghet utan att döma henne, och utan att låta någon annan komma förbi. Ingen skulle kunna utnyttja hennes stund av svaghet och sorg när han fanns där vid hennes sida, och kanske var det därför som ho…[Read more]

Yazfein står bakom Maeve och ser ner mot mannen framför henne, han säger ingenting utan bara står där och betraktar dem, ger henne utrymme för detta samtal som mycket väl kan bli deras sista. Ejvald kramar hennes hand hårt med sin och ler ett blodigt leende, blod rann långsamt från ett sår i pannan och från andra sår på hans kropp. Det fanns kra…[Read more]